Sheila har tonårsallergi

Jag är nyfiken som jag sa i mitt förra inlägg, det resulterar nu i ett kort efter det andra. En av mina småsystrar, jag har två av dem, är en sådan där odräglig tonåring (14 år) och jag har hennes blogg på min bloggroll mest för att det är så man gör, tror jag. När vi bor flera mil ifrån varann är det för mig ett bra sätt att hålla koll på den yrhöna hon trots allt är. Så råkade (nja kanske inte riktigt) jag klicka mig in till hennes nuvarande flickväns blogg. Jag kom inte många scroll nedåt innan jag fick allergiska utslag och var tvungen att lämna den. Där har vi principen att när man läser något som inte passar, så går det att klicka bort just den sidan. (På tal om det så ska vi och fota på The Mansion imorgon som det ser ut så det kommer bilder inom kort. Spännande!)
Hur som helst så kände jag dock att jag behövde dela med mig av ett utdrag från den bloggen. Är det jag som är konstig eller är inte detta ett tecken på att ungdomens språkbruk är på stadigt ras utför?

Jah och Älski satt och snacka massa myys nyss :**
hihihihhi (a) älskar henne så fukking mycker
jah lever för dejj du är det bästa som har hänt mejj
jah älskar att få somna med huvudet på ditt bröst
att få långsamt men mysigt få somna med armen runt
dejj och dina armar rune mejj eller en hand på ryggen (a)
älskar att få vakna och få vakna brevid dejj 😀
helt amazing 😀 mee love it 😀 älskar
hur du kan få mejj att le genom att göra en min eller
något litet och enkelt hur enkelt som helst
jah älskar att hålla din hand skulle du inte hålla
min hand idah skulle jah inte stå här idah
med dejj är jah mejj själv med dejj
kan jah slappna av med dejj kan jah snacka om vad som helst
jah älskar när du håller om mejj och jah får lägga mitt ansikte
på din axel 😀 <333333333
jah  älskar när du lägger ansiktet i den lilla gropen på axeln 😀
älskar dejj älskling <3

Jag är öppen för att jag är konstig, stundvis även fördomsfull, men jag jobbar iallafall för att få bort de fördomarna. Detta är dock inget jag någonsin kommer acceptera från mina barn. Så mycket kan jag lova. Vill gärna tro att de lär sig mer korrekt svenska i skolan än sådär.

Läs även dessa inlägg:

30 reaktion på “Sheila har tonårsallergi

  1. Henke

    Jag tycker också det är fruktansvärt att man kan rasera vårt fina språk så mycket. Jag tillhör nog de mer extrema, men blir faktiskt avtänd när folk varken kan stava eller skriva på en relativt korrekt svenska. Särskrivningar ryser jag åt.

    Att inte heller klara av att starta en mening med stor bokstav eller veta vart man ska sätta punkt och komma gör mig tokig och är inte heller något jag kommer att acceptera av mina eventuella framtida barn.

    Låt oss ta hand om vårt språk!

    Svara
    1. Annika

      Inte för att tycker att det är okej att prata som den där tjejen, men jag måste säga att det finns dom som har svårt med till exempel särskrivningar!

      Det jag vill säga är att det finns en väldigt tydlig skillnad mellan att välja att skriva fel (som hon i exemplet gör) och att göra det för att man helt enkelt har svårt för grammatik! 🙂

      Svara
  2. Missne

    My eyes, my eyes!

    Jag har växt upp med att få göra precis som jag vill med språket – om jag vet vad som är det rätta. Det är den biten jag tror saknas idag, det ‘rätta’ går åt skogen. Tacka vet jag sebra med z och konsumtion med p, och folk som kan skilja på de och dem.

    Svara
  3. Mia

    Svar: ja, det är på väg åt helvete med språket. Du ska dock inte hoppas för mycket på det svenska utbildningsväsendet. Jag såg under mitt tidigare jobb hur illa lärarstudenterna skrev. Jag har flera bekanta som är utexaminerade lärare – de flesta skriver som krattor.

    En bekant hade ett fasligt sjå med att få dotterns (då 9 år och med inlärningssvårigheter) lärare att rätta stavningen, likaväl som innehållet. Det var bara det att man tydligen inte gör så längre i den svenska skolan. Där ser man enbart till innehållet och inte till formen, vilket innebär att inlämnade arbeten kan vara näst intill obegripliga med alla stavfel, särskrivningar, syftningsfel, bristande interpunktion, med mera. Jag gissar att detta beror på tendensen att sätta ribban efter de svagaste eleverna, vilket sänker nivån för resten.

    Om jag vore du skulle jag personligen hålla ordentlig koll på vad barnen lär sig och vilken kompetens deras lärare egentligen besitter.

    Svara
  4. Nathalie

    Håller helt med om att det ser hemskt ut.
    Jag vill bara påpeka att javisst, en del ungdomar skriver på det där sättet ”privat” (och de flesta för att de tycker att det ser ”gulligt/avslappnat/personligt/whatever” ut, men tro mig, det är en period som går över. Se det lite som att prova sig fram till sin egen klädstil eller något liknande). Men i skolan är det annorlunda, jag som skolungdom borde veta det, där skriver de flesta korrekt, eller åtminstone relativt korrekt svenska (i 8:onde klass då, i yngre ålder kan det säkert variera mer, men de flesta skriver rätt okej när de börjar högstadiet).

    Svara
  5. Andreas K

    Tyvärr är det väl ungefär sån svenska barn idag lär sig. Skulle jag någon gång få barn eller kanske bli styvfarsa så jag kommer hjälpa barn med läxor så tänker jag aldrig acceptera ordformer som ”mej” ”dej” och annat totalt vidrigt.

    Vissa vensklärare borde ha stryk

    Svara
  6. Kalle (the original)

    När jag som i mer än jag kanske vill erkänna fall är en stofil ser hur ni kommenterat detta reagerar jag. Sheila skriver det ju redan i tredje raden. Det handlar om 14-åringar. Hur var ni själva i den åldern? Det är deras jobb att vara en nagel i ögat på resten av samhället. Som tur är brukar de flesta växa upp och då även börja skriva mer seriöst.

    Lite lustigt med er som inte kommer acceptera sådant från era barn, tror ni verkligen det kommer hjälpa i en tonårsrevolt? Att de skriver som krattor lär vara era minsta bekymmer skulle jag tro.

    Sen angående kommentarer om att det går utför med språket är bara befängt. I sådana fall har det gått utför sen 1600-talet till minstingens. Språk är inget absolut faktum som aldrig ändrar sig, det är ett levande verktyg som över tid kommer att förändras och anpassas efter behov.

    Det jag ser med detta inlägget och kommentarerna är ett framtida gäng gamla sura kärringar och gubbjävlar som sitter och hötter med sina käppar på ålderns höst, pratar hur allt var så mycket bättre förr samtidigt som de försöker göra livet jävligt för yngre människor. Dvs en föråldrad variant av 14-isar… 😛

    Svara
    1. Missne

      Jag är övertygad om att det är fler än jag som skrev vettigt och rättstavat när vi var 14 år gamla, för visst finns det som du säger både andra och roligare sätt att rebella. Jag är dessutom övertygad om att många ‘i min ålder’ (bara 24) och äldre både kan stava, och stavar, bättre än många tjejer (och eventuellt killar) som skriver på det sättet som visats här ovanför.

      Hur många personer har vi inte idag som skyller på dyslexi för att de helt enkelt inte pallar att lära sig skriva vettigt? Och att sedan när de ser den korrekta stavningen inte ens tar in det, utan skiter i det och fortsätter skriva samma fel, och vifta bort korrigeringar med ett ‘jaja’?

      Nog sjutton kommer jag bli en riktigt bitter kvinna när det gäller den attityden om språk! Visst har förnyelsen och till viss grad försämringen av språket pågått länge, men dagens muterade internet- och bloggskriveri är ju snarast någon slags pervers version av modern poesi, snarare än lätt försämrad svenska.

      Och dessutom anser jag, kanske till skillnad från dig, att just för att språket är ett sådant otroligt viktigt verktyg, både för ren kreativitet, kommunikation, och inom arbetslivet, så är det än viktigare att inte ignorera att vårt skriftspråk ersätts helt eller delvis med sms-förkortningar och talspråk. Jag vet själv hur lätt jag tappar respekten för både officiella institutioner och i vissa situationer även enstaka personer när jag hittar oförklarliga stavfel, och personligen skulle jag anse det som ett stort problem om mitt barn ‘skrev som en kratta’.

      Svara
        1. Missne

          Bör nog kanske att döma av senare kommentarer också nämna att jag inte på något sätt kritiserar meningen i texten eller känslorna den innehåller. Kärlek i alla former ska alltid uppmuntras – men så även begriplighet.

          Svara
    2. Mia

      Problemet är att det inte bara är 14-åringar som skriver så illa. Ska jag utgå från vad jag har sett i jobbet, i tidningar, på nätet och andra ställen så har runt 90% av svenska folket dyslexi, men det köper jag inte. Jag tror det till stor del handlar om ren lathet. Man orkar inte anstränga sig. En före detta kollega lämnade alltid över sina texter till mig för korrekturläsning. När jag försökte förklara vad hon hade gjort för fel och hur det skulle skrivas viftade hon bort mig. Hon var inte intresserad av att lära sig.

      Tonåringar är fortfarande inne i en process där de lär sig. Det är inte det som är problemet. Problemet är att de inte kommer lära sig heller, eftersom ingen annan i deras närhet kan skriva korrekt. Jag har sett oräkneliga vuxna skriva lika illa eller ännu sämre.

      På min kommande arbetsplats ska jag i viss mån vara inblandad i undervisning, främst för elever i yngre tonåren. Under en genomgång av arbetsuppgifterna fick jag veta att 13-åringar idag inte kan alfabetet. Jag reagerade nämligen på den låga nivån på uppgifterna de fick och frågade om det verkligen var nödvändigt. Svaret var ja. Med risk för att låta än mer som en stofil – jag trodde alfabetet var sådant man lärde sig i första klass. Kanske med viss repetition i andra klass, men därefter ska det sitta.

      En god vän arbetar som skolbibliotekarie och hade ett pass i informationssökning för åk 3 på gymnasiet. 18-åringar alltså. Efteråt kom läraren fram till henne och sa:
      – Ja.. Det där gick ju inte så bra… Du använde så svåra ord, som ”begrepp” och ”synonymer”. De kan inte sånt.

      18-åringar som inte förstår grundläggande svenska?

      Visst är språket levande, det behöver det vara för att anpassas efter vår tids behov, men det måste fortfarande användas på ett korrekt sätt för att undvika missförstånd. Som det används nu är det i många fall obegripligt. Förmågan att skriva, läsa och tolka text på ett korrekt sätt kan vara livsviktig.

      För övrigt ser jag att jag inte är den enda som dömer folk efter hur de skriver. Skriver du som en kratta framstår du som en idiot när du försöker kommunicera med främmande människor via text. Det ser ut som att du inte bryr dig om mottagaren av informationen och hur denne tolkar dig. Slarvigt och nonchalant.

      Svara
  7. Inferno Lost

    Jag får svår klåda av konstiga smileys, underliga svengelska ord och komplicerade förkortningar. Jag vet inte vem man ska slå på käften för dem, dock. Skolan, dokusåporna eller det där www?
    Bra blogg!

    Svara
  8. Annika

    Tänk, att jag såg det knappt….

    Jag skriver mycket och är så noga jag förmår med språket. Absolut ingen expert men jag gör mitt bästa och vill hela tiden lära mig mer. Blir, precis som Henke, helt avtänd av människor som inte kan stava och saknar intresse av att uttrycka sig väl.

    Men den här texten du kopierat, Sheila (frågade du om lov?) Felstavningen försvann fort när jag började läsa. Jag blev varm i hjärtat av alla hennes ömma formuleringar och uppenbara kärlek för sin flickvän.

    Istället för att som vanligt bli irriterad blev jag glad och hoppfull inför framtiden! Underbart med människor som uttrycker och vågar stå för sin kärlek!

    Och är det inte en ”grej” att skriva som hon gör? I mina tonår skulle alla ”s” bytas ut mot ”z” så alla Susanne plötsligt stavade Suzanne och alla Johansson stavade Johanzzon.

    Jag vet inte om vi ska vara så upprörda över det felaktiga språkbruket egentligen. Det är alltid upprörda tanten och farbröder som ringer Ring P1 och påtalar ungdomens slarv med språket. Men ett språk är levande, i ständig förändring och förhoppningsvis förenkling. Oftast blir man nog mer intresserad av att stava rätt när man blir äldre. Som tonåring vill man ju gärna sticka ut och vara lite annorlunda.

    Som sagt, så såg jag mer till innehållet än ytan i flickans text. Hon verkar fin och kärleksfull.

    Svara
  9. Kiwi

    Jag blir galen av folk som skriver sådär! SÄRSKILT vuxna människor. Tyvärr har jag så svårt för det att dessa personer (om de inte skärper sig när jag ber dem och förklarar att jag har jättesvårt för den typen av språk) väldigt fort blir blockade på MSN och jag slutar svara på deras mail på communitys.
    De är säkert jätterara och snälla, men jag kan bara inte. Ok att man missar en enstaka stor bokstav eller råkar trycka komma istället för punkt, eller är dyslektiker.
    me de blij faktis inge av me sånna hära tekster för ja blir faktis GAAALEEEN då å ja tycke de e respektlöst mot den som ska läsa de

    Vi har interpunktering av en anledning- att dela upp texten för att den ska bli lättare att läsa. Redan som fjortonåring försökte jag skriva korrekt. Och det ändrades inte när jag som 16-åring började hänga på lunar. Dock var degenerationen av språket en stor anledning till att jag slutade hänga där.

    Smilys däremot tycker jag är bra. Eftersom man inte kan utläsa tonfall i en skriven text så är det ett bra sätt att visa vad som är ironiskt etc. Dock får det hålla sig i chatt och mindre seriösa mail.

    Svara
  10. sheila Inläggsförfattare

    Jag ska också klargöra att meningen i den söndertrasade texten är helt underbar. Att hon är så förälskad i min syster (eller vem hon än må vara förälskad i) är något jag uppmuntrar och mycket väl kan le åt. Men dessa förkortningar, detta slarv och hänsynslöshet mot språket har jag aldrig kunnat se förbi. Jag kommenterar inte till personen alltid, jag är bara ordpolis innanför skallbenet. Även jag formulerar fel och använder lite konstiga ord ibland så jag är ingen att döma ut människor överlag. Men då det ser ut sådär, ja då blir jag nästan mållös, men bara nästan.. Jag ville veta om det bara var jag som såg saken ur den vinkeln, jag ville få fler vinklar på saken (vilket jag nu har fått) och samtidigt ta reda på huruvida någon mer än jag har märkt att tonåringar (även vuxna tyvärr) stavar sämre och sämre. Jag har all förståelse för dyslexi och sådant, men det finns inte en chans att så många av dagens ungdom har det. Är det måhända alla föroreningar vi släpper ut i luft/natur/vatten osv?
    Men som sagt, andra vinklar fick jag så jag känner mig tillfreds där. 😉

    Svara
    1. Mia

      Kärleksförklaringen är underbar i sig, men den kanske hade gjort sig bättre i tal än i skrift. 😉

      Svara
      1. Elin S

        Huvudet på spiken! De unga skriver som de pratar. Något som bl.a. får den effekten att stavning, meningsbyggnad mm. blir helt uppåt väggarna.
        Och varför skriver man som det låter och inte som det är vedertaget(=bestämt) hur det ska stavas? Därför att att skrivande och läsande går hand i hand – om man inte läser kan man heller inte träna in hur ord ska se ut i skrift. Svenskan är ju hopplös med sina sj, sch, sk, skj, tj, och lj, dj – allt som måste nötas in för att det är nästan omöjligt att höra sej till hur orden stavas.
        Åratal av läxläsning har varit en kamp – ungen var för lat (ointresserad) för att läsa och därför tränade han för lite och då blev det för svårt och då blev han lat(gav upp…)

        Svara
        1. Kalle (the original)

          Hur många vuxna är villiga att ta med sig jobbet hem varje dag? Nu vet inte jag hur gamla alla läsare är men jag på mina 26 år är väl medveten om att skolan förändras väldigt snabbt och att mycket har ändrats sen jag gick i den.

          Idag skall unga lära sig betydligt mer än vad äldre generationer gjorde. Självklart kommer något bli lidande ofta då just stavning som jag inte ser som något stort problem såvida det riktigt blöder i ögonen. Dock av det jag märkt av så är det inte speciellt många fall där en individ i vuxen ålder fortsätter skriva totalt vedervärdigt.

          Nåväl tillbaks till att ta med sig jobbet hem. Hur lång bör en skoldag vara? Man kan inte hinna med hur många saker som helst på ett dygn det är simpel fakta och jag tror inte många skulle uppskatta om de blev tvingade ta med sig jobbet hem varje dag för att hinna med, då behövs det ju mer personal.

          Dvs det är en prioriteringsfråga som så mycket annat i samhället. Balansgångar är inte alltid det lättaste att sköta kolla bara här där vissa verkar tycka lite inkorrekt meningsuppbyggnad är något riktigt hemskt, en syn jag har svårt för att förstå men alla är vi olika och i en balansgång kan man inte göra alla nöjda alltid tyvärr.

          Svara
          1. Mia

            Men med det resonemanget är det också helt i sin ordning att en individ vid hemkomsten från skola eller jobb inte längre kan lägga ihop 2 och 2 och få det till 4… Är man inte på jobbet är det ok att slarva lite och få det till 5 istället, eller?

            Svara
            1. Kalle (the original)

              Snarare ditt resonemang och uppenbara medvetna massförståelse av det jag skrev som är befängt då det brister i argumentationen?

              Problemet är ju inte prestationen utan tiden prestationen tar att utföra och att tiden inte räcker till.

              Om du har fullt upp i 8 timmar på ditt jobb att sköta dina sysslor så tordes det rimligtvis anställas mer personal om dina uppgifter blir dubbelt så många.

              Nu skiljer sig barn åt väldigt mycket men det finns ju en gräns på hur mycket man faktiskt har tid med att lära sig på en dag i skolan. Dvs tiden räcker inte till att lära sig allt till perfektion längre för barnen får lära sig allt mer saker idag.

              Skillnaden mellan jobb och lärande är ju givetvis att med jobb kan flera personer göra samma uppgift för avlastning. Men ett barn lär sig inte av att andra gör arbetet i skolan åt dem när de inte är där.

              Som sagt tidigare är det en fråga om prioriteringar och balansgång mellan vad som är viktigt och mindre viktigt.

              Om ni är så många som lider av den bristande språkundervisningen i skolan som ni ser det varför försöker ni inte påverka läroplanen för att prioritera upp det på listan då den uppenbarligen inte ligger tillräckligt högt upp för er. Någon har ju trots allt beslutat någonting som resulterat i att stavningen inte är lika viktig längre, tror knappast lärare lär ut sämre för att de tycker det är kul.

              Svara
              1. Missne

                Knappast för att det är kul, men om läraren själv inte kan stava är det klart personen lär ut fel? När en av mina systrar kom hem med en lapp från läraren angående läxor etc och brevet – alltså skrivet av hennes svenskalärare – har tre felstavningar i sig, så är det otroligt svårt att respektera systemet som förväntas lära min syster svenska.

                Inte ligger det bara hos tonåringarna/barnen själva, men hela rättstavningssystemet faller ju i bitar om man inte får lära sig rätt från grunden, eller korrigeras när man skriver fel. Är det då bättre att vifta bort korrigeringarna med ett ‘jaja’, vare sig man är tonåring eller vuxen?

              2. Mia

                Vad jag reagerade på var att du verkar tycka att det är helt ok att slarva med stavningen – då torde det vara det även inom andra områden.

                Lärarutbildningen har dessvärre blivit en slasktratt – där hamnar många inte har tillräckligt bra betyg för att ta sig in på andra program. Du behöver inte ens ha fullständiga betyg från gymnasiet, några IG spelar ingen roll (jag hoppas dock att det ökade söktrycket har ändrat på detta). Det är ett av de största utbildningsprogrammen i landet vilket gör att du faktiskt kan komma in på det utan större ansträngningar.

                Nej, jag tror inte att lärarna lär ut sämre för att de tycker det är kul, de kan bara inte bättre. Det kommer årligen ut en mängd personer med examen från lärarprogrammet som trots genomgången utbildning inte kan skriva ordentligt (jag har sett deras examensarbeten och förundras varje gång över att de blir godkända). En person som inte behärskar ämnet kan inte heller lära ut, oavsett ämne.

                Jag tror inte att barn idag lär sig mer saker – de lär sig andra saker än för 10-20 år sen. Problemen i skolan kommer sig av bristande föräldraansvar, då stor del av tiden går åt till att lära eleverna grundläggande sociala koder istället för att fokusera på undervisningen. De är helt enkelt inte uppfostrade från början utan skolan får sköta den biten med. Det är väl klart att tiden inte räcker till då. Jag är 29 och kommer mycket väl ihåg hur lektionerna fungerade under min tid i grund- och gymnasieskola; halva lektionen gick alltför ofta åt till att få de stökiga eleverna att vara tysta. Det blev inte mycket tid kvar till undervisning…

                Vad gäller läxor och skoldagens längd kanske det finns saker att ändra på. Det är dock genom repetition man lär sig, något som verkar ha glömts bort. Vissa individer får repetera mer än andra, ja, livet är inte rättvist när det gäller olika former av begåvning.

                Vad som behövs är särskilda stödinsatser på tidigt stadium. Som det ser ut nu sätts stödet in alldeles för sent. Missar man grunderna i det lägre klasserna påverkar det resten av skolgången, då man saknar något att bygga på. Att lära sig läsa och skriva ordentligt är en förutsättning för att klara av andra ämnen. Samtal med stödpersonal inom akademin har bekräftat mina misstankar. Studenterna som söker hjälp har ofta missat alltför mycket och har flera år att ta igen av sin skolgång för att klara av högre studier.

                Tro mig, jag försöker förändra skolväsendet på mitt håll.

              3. Kalle (the original)

                Jag tycker att det är helt ok att slarva med språket, ofta och mycket. Men det finns givetvis tillfällen man inte bör göra det. Det är ok att slarva inom massor av områden faktiskt. Man anpassar sig efter vad situationen kräver. När det kommer till språket är ju det lite luddigt vad som gäller i alla olika tänkbara fall som finns när det finns så många språkpoliser. Språket är ett verktyg som handlar om att göra sig förstådd och har man lyckats med det är det väl bra. Sen kräver vissa omständigheter att man gör sig förstådd fint också, som Klumpe exempelvis annars hade han inte haft några läsare och jag antar det är det han vill ha med bloggen.

                Att det sen finns lärare som inte kan stava ordentligt vet jag mycket väl då jag haft ett par själv genom åren men det gemensamma för dem var att de just inte var lärare i svenska utan andra ämnen. Därmed även inte deras jobb att lära ut hur man skriver korrekt eller ens behöva kunna det för min del heller bara de kan göra sig förstådda och lära ut de ämnen de har.

                Vad sen fullständiga betyg från gymnasiet spelar för roll ser jag inte heller. Skolsystemet har många brister och fel ett som jag tycker är lite konstigt är intagningskrav till högskola. Låt oss nu säga att jag vill bli lärare i just svenska. Vad spelar det för roll vad jag har för betyg i gymnastik, samhällskunskap, engelska, matematik och en rad andra inte speciellt relevanta ämnen för just svenskläraryrket.

                Givetvis är många ämnen bra att kunna för resten av livet men föga relevanta för många fortsatta utbildningar.

                Men du har givetvis rätt Mia i det du säger om att stöd behövs sättas in tidigare. Av en händelse träffade jag min gamla mellanstadielärarinna för ett tag sedan när jag åkte tåg. Mycket har hänt i skolväsendet sedan man var så ung. Arbetes på helt nya sätt, mer att lära ut och även andra prioriteringar.

              4. Missne

                Jag tycker ABSOLUT INTE att man som lärare i vilket ämne som helst ska komma undan grundläggande korrekta svenskakunskaper! Jag struntar i om han så ska lära ut kemi – är man lärare har man ett otroligt ansvar i barn och ungas uppväxt och inlärning, och att kommunicera felfritt ska vara det allra mest grundläggande kravet för att få den positionen.

                Gymnastikkunskaper för en lärare är inte alls lika viktiga som grundläggande svenskakunskaper, och jag håller inte alls med om att man kan jämställa dessa två, oavsett framtida huvudämne.

          2. Peaches

            Jag tycker att det att man lär sig hantera språket korrekt är en ren förutsättning för att man ska kunna tillgodogöra sig det man lär sig i skolan. Hur ska man kunna plugga utan att kunna läsa eller skriva ordentligt? Att man nuförtiden i skolan verkar tillåta hurdant språk som helst i uppsatser och prov är för mig helt oförståeligt.
            För övrigt, att jobba och gå i skola är två helt olika, och inte jämförbara saker. I skolan lär man för livet och skolgången är en försumbart liten del av livet. Sen börjar man jobba och behöver aldrig skriva nåt mer i hela sitt liv, om man inte vill. Men man har förhoppningsvis kunskapen i alla fall. Man behöver inte kunna dom svåraste orden, precis som man för det mesta inte heller har användning för pythagoras sats och annat som man lärde sig i matematiken, men ett vårdat vardagsspråk är för mig lika självklart som att man ska kunna grundläggande matematik.

            Svara
            1. Mia

              Klumpigt uttryckt. De skamligt låga instagningspoängen till lärarutbildningen har gällt både betyg och högskoleprov. Av nyfikenhet kikade jag igenom antagningsstatistiken för kommande termin och det ser lite bättre ut. Riktigt bra inom vissa ämnen. Dessvärre är det fortfarande riktigt lågt på inom många ämnen och på flera lärosäten. Det är inte eliten som blir lärare…

              De flesta av de lärare jag sett som skriver så illa är faktiskt lärare i just svenska, därav min indignation.

              Svara
  11. Marina

    Jag börjar till hösten 3an på gymnasiet (är alltså 18 år gammal) och enligt mina åsikter så är det verkligen inte skolans fel att ungdomar idag skriver som dom gör!

    På min skola är det i alla fall varken accepterat med särskrivningar eller förkortningar när man skriver Svenska uppsatser (och så har det alltid varit)

    Jag tror även att ni förstorar upp det här något extremt, vad jag vet så är det så att de flesta ungdomar skriver ”fel” med en massa förkortningar och svengelska ord när dom skriver till varandra, jag gör det själv. Men detta betyder inte att vi inte kan skriva korrekt när vi vill, man väljer helt enkelt att skriva så där (fast kanske inte fullt så extremt) som tjejen i inlägget för att det går snabbare. Och för att ”det är så man gör” på internet!

    Och anledningen till att ungdomar använder så pass mycket svengelska tror jag går att förklara med att vi helt enkelt skriver och pratar mer engelska, internet är ett fantastiskt sätt att kunna prata med folk från andra länder. Och då blir ens skriv-sätt lätt influerat av Engelskan, jag tycker att det är rätt så förståeligt!

    Det jag vill säga är att de flesta ungdomar kan använda svenska korrekt när dom vill, men dom vill helt enkelt inte göra det när dom skriver på internet!

    Svara
    1. Missne

      Inte för att svengelskan egentligen har något med felstavad och tillknölad svenska att göra, men i otroligt många fall jag har sett innebär svengelskan bara att folk skriver dåligt på två språk istället för ett. Är man för lat/ointresserad/okunnig för att kunna svenskan, kommer man knappast ha större tur genom att blanda i ytterligare ett språk.

      Svara
    2. Mia

      Dessvärre ser jag alltför många skrifter av mer officiell karaktär som är riktigt dåligt skrivna. Jag tror att man vänjer sig vid att använda samma språk man använder på Internet och förlorar förmågan att se skillnaden. Både ungdomar och vuxna tror att de kan skriva korrekt när det gäller, men de klarar det inte. De har lärt in fel. Har man sett något tillräckligt många gånger tror man till slut att det är så det ska vara.

      Grunden för att lära sig ett främmande språk, såsom engelska, är att kunna sitt eget språk. Det är först då man har verktygen för att ta till sig ytterligare ett språk. Där är jag inne på samma spår som Missne.

      Svara

Skriv en kommentar!