Sexnovell: Vilddjuret

Den här novellen kan vi tacka Porrtrollet för!

Hon låg blickstilla i sängen. Rummet var mörkt och natten utanför fönstret var månlös. Så sakteliga vande hennes ögon sig vid mörkret men det hjälpte föga, mörkret som fyllde hennes sovrum fyllde hennes synfält och gjorde det omöjligt för henne att se något. Någonting hade väckt henne men hon visste inte vad, allt verkade stilla och lugnt.

Plötsligt hörde hon något. Ett svagt raspande ljud, nästan som om någon morrade. Den befängda tanken dök upp i hennes hjärna innan hon ens var medveten om att det faktiskt var ett morrande som hördes. Skräcken rusade genom hennes kropp och gjorde henne alldeles kall. Nu låg hon på helspänn och väntade, försökte lyssna genom mörkret och höll andan för att inte missa något.

Ett svagt prasslande hördes och hon kunde se hur en mörkare skugga i rummet tornade upp sig mot bortre väggen. Hennes ögon vidgades och hon försökte förtvivlat se igenom skuggan, att öppna munnen och skrika hade ännu inte kommit för henne.

När skuggan började röra sig fram mot sängen drog hon sig närmare väggen och försökt gömma sig. En ganska fåfäng handling. Mitt i rummet var det en något ljusare fläck tack vare stjärnorna och hon fick en glimt av päls. Päls! Hon drog efter andan för att kunna skrika men plötsligt var vilddjuret över henne och luften gick ur henne. Något med mänsklig form låg tungt över henne, hon kunde känna armarna och benen, men allt var täckt med päls och ansiktet… Åh gud ansiktet! Det var ett rovdjursansikte.

Det svaga morrandet hördes igen och hjälplös tittade hon uppåt och in i ett par guldgula ögon. Så fort deras ögon möttes blev hon trollbunden och hennes kropp slappnade av. Vilddjuret drog upp överläppen och visade fram en rad blänkande tänder och förfärad såg hon på rovdjurständerna samtidigt som en förrädisk känsla spred sig i kroppen. Den började som ett pirrande mellan hennes lår och spred sig utåt och med en chock insåg hon var det var, hon blev upphetsad av den här varelsen! Fortfarande förvånad kände hon hur vilddjuret ändrade ställning och tryckte ner sitt knä mellan hennes ben och särade på dem. När hans pälstäckta lår kom i kontakt med hennes fitta ökade pirrningarna och hon förbannade sin kropp för dess lögnaktiga beteende.

Sen morrade han igen och hon svalde krampaktigt.
”Snälla…” viskade hon svagt och med bruten röst.

Till svar morrade han igen men nu med öppen mun och hon kunde känna hans andedräkt. Det luktade mustigt och starkt, det luktade…vilddjur. Med en rysning mötte hon hans blick igen, de guldgula ögonen såg uppfordrande på henne. Hon tog ännu ett andetag och kände hans doft igen och plötsligt började allt känns rätt. Tyngden av hans kraftfulla kropp låg över henne och hon fann sig själv slappna av och lägga sig bättre till rätta under den. Hon särade frivilligt på benen och vågade sig på att lyfta sina egna armar mot hans skuldror. Så fort hon låg stilla igen frustade han till och hon kunde känna musklerna spela under hennes händer. Plötsligt hävde han sig upp över henne och även om hon var helt oförberedd gled hans grova organ in i henne med lätthet. Hon gnydde till och tryckte sig mot honom och det var tydligen det vilddjuret väntat på för plötsligt var han full av energi. Stötte och plöjde in i henne med en frenesi hon aldrig skådat och det mest förvånande var att hon själv hängde med på hans tempo. Med ett frustande lade han över all sin tyngd på hennes kropp och tryckte sin nos mot hennes hals och det var då hon kände tänderna rispa mot den ömtåliga huden på halsen. Istället för att bli rädd och försöka slå sig fri fick det henne att gny ännu mer och hon fann sig själv blotta halsen ännu mer för att han lättare skulle komma åt. Morrande tog han ett vasst tag om hennes hals och fortsatte stöta sitt organ i henne. Vagt var hon medveten om att hans morrande blandades med hennes stönande.

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Sexnovell: Vilddjuret

  1. Porrtrollet

    Tackar ^.^
    Jag är ledsen om den är lite rumphuggen men det är svårt att åerskapa känslan jag var i när jag skrev den och fortsätta där jag slutade skriva. Jag är rädd för att förstöra stämmningen i den.

    Svara

Skriv en kommentar!