Ensamtid för Klumpe

Fr.o.m. imorgon till Måndag har jag bestämt mig för att ta nånting som jag kallar för ”ensamtid”. Det innebär att jag lever i ett nästan agorafobiskt tillstånd. Jag undviker social kontakt, svarar inte i telefon (med några undantag) och jag kommer inte att vara ute på MSN eller besvara mail.

Varför gör jag så här? För jag behöver det.

Jag är en sån person som måste balansera mitt sociala umgänge för att må helt och hållet bra. Jag har umgåtts väldigt intensivt med andra människor ett tag nu. Mycket umgänge i verkliga livet med goda vänner, många långa telefonsamtal, mycket chattande på MSN och en snabb och effektfylld mailtrafik.

Om jag inte får egentid som balans mot högt tempo i mitt sociala liv blir jag stressad, irriterad och sluter mig i mitt skal. Jag måste få balansera saker, och jag måste emellanåt få tid att isolera mig från omvärlden för att mentalt kunna hämta andan. Det betyder inte att jag tycker illa om andra människor eller är arg, det betyder bara att jag vill ta det lugnt ett tag.

Orsaken till detta är att jag får besök på Måndag. Ett besök som jag ser fram emot, och jag vet av surt förvärvad erfarenhet att om jag inte får ta de här dagarna för mig själv kommer jag att dra mig in i skalet. Det kan tolkas på fel sätt, och jag vill inte att det blir så. Jag vill ha laddat upp suget efter närhet och umgänge, och det kommer enbart att hända om jag stänger av ringsignalen på telefonerna och låter mailen och msn ligga i träda några dagar.

Som sagt, det betyder inte att jag är arg eller ledsen. Det betyder bara att jag behöver vara för mig själv ett tag. I det förflutna har det här skapat problem. Jag vet inte riktigt varför, men många människor tolkar det som att när man behöver tid för sig själv är nånting fel. Speciellt i förhållanden, där är det lätt att den ena parten antar att det är nåt fel hos den andra parten om man vill vara ifred. Lägg till lite osäkerhet och det är lätt att det feltolkas.

Jag tror alla människor behöver tid för sig själv, i olika kvantiteter. En del kanske mer, en del kanske mindre. Jag har insett att det här kan vara en bidragande faktor till varför jag kan vara svår att bo ihop med, och det är ett av myriader med skäl till att jag också trivs med den här polyamorösa livsstilen. Människor går i olika takt, och även om jag älskar någon så kan jag behöva vara själv. Hur gör då den kvinnan om hon har ett socialt behov och behöver någon att ha nära? Tja, det logiska valet är ju att hon då spenderar tid med någon annan partner som också är inne i en social period.

Men, det var ett sidospår. Jag ska vara relativt osocial i några dagar (med några få undantag) och istället ägna mig åt mig själv. Tills dess hoppas jag att ni har en bra helg, njuter av det varma vädret som smeker vårat avlånga land, och ägnar er åt att smeka er själva eller vem/vilka ni delar närhet med.

Läs även dessa inlägg:

6 reaktion på “Ensamtid för Klumpe

  1. dekanami

    Det är ett intressant tema. Ensam/grupp social/osocial egentid/relation etc. Motsatspar kan det tyckas i förstone. Men motsatser skapar dynamik. Och i dynamik kan ett förhållande (hur det nu är konstruerat individuellt) utvecklas.

    Jag får för mig, rätta mig eller invänd, att det oftast är män som vill ha ”egentid” i ett förhållande. Precis som Klumpe säger så misstolkas detta av partnern att någonting är ”fel”. Så behöver kvinnan ”prata” om det. Och mannen förstår inte vad hon menar. Och då spär det på kvinnans behov av att ”prata” om det. Hur kan man på ett bra sätt undvika att skapa onödig spänning kring detta? Jag har haft denna upplevelse flera gånger i mina relationer.

    Jag behöver ”egentid”. Massor av den. Och troligen betydligt mer än andra och jag har anpassat mitt liv och min livsstil efter det. De senaste 10 åren har jag bott själv i 9,5. Jag försökte med ett samboskap. Och det fungerade inte. Kanske var det ”egentid” som spökade, kanske var det min ovana att bo ihop med någon. Jag vet inte. Troligen en kombination av bägge.

    Jag tror att den enda vägen till att balansera ett förhållandem/en relation fortfarande är och förblir densamma: rak kommunikation och modet att utmana sina egna och sin partners föreställningar om ”hur” det ska ”vara”.

    Svara
    1. sheila

      Mycket vettigt och jag får nästan känslan av att det är direkt urklippt ur Män är från Mars och Kvinnor är från Venus. (Som jag tyvärr har plöjt igenom, men fattar lika lite om Herrns egentid ändå.)
      Jag unnar alla människor egentid, även om jag inte förstår alltid varför det krävs egentid just där och då, inte när en diskussion är klar eller när nästa vecka börjar. Vilket vore rimligt i tid. Men, som sagt, det unnar jag alla oavsett. 🙂

      Svara
  2. g

    Sheila: Man behöver inte alltid förstå, så länge man kan acceptera det (vilket du gör). So it’s all good.

    Jag är gift sedan några år tillbaka, och jag har ett stort behov av att få vara själv då och då. Jag är egentligen inte alls byggd för att bo med andra människor, men vi får det att fungera (någorlunda) just för att min fru kan förstå mitt behov att få vara själv ibland. Sen hjälper det nog också att hon jobbar natt och det gör inte jag. 😉

    Svara
    1. sheila

      Ja det är trots allt två helt olika saker det där, att förstå och att acceptera. Det ena förutsätter inte att det andra finns osv.. Det låter härligt att ni fått det att fungera ändå, att det mesta går att lösa är ni ett bra exempel på då. 🙂

      Svara
  3. Mollie

    Både jag och många jag av mina käraste vänner har behov av att vara själv. Jag har vänner som absolut inte förstår mitt behov, som framförallt visar sig då jag fått en social överdos. De menar att behovet av att vara själv är grymt överskattat men säger i samma mening att de är ensamvargar. Och jag syftar INTE på osociala individer som väljer att sitta hemma, utan übermänniskor, som alltid omger sig med folk och som jag aldrig sett låsa in sig. Hmm? Anar ett problem? Haha. Jag förstår inte deras ekvation men kommer i alla läget respektera behovet i min omgivning.

    Däremot har jag vänner som knappt vågar säga till mig att ‘Jag vill/behöver vara ensam ikväll’ pga tidigare relationer som blivit arga/ledsna och kvinnorna har gjort det till ett drama kring bortvaldhet. Barnsligt, oansvarigt och osjälvständigt. Jag uppskattar ju mer att umgås med en person för att den vill, inte för att jag tvingat den till det. Usch, det finns inte på min karta att manipulera någon annan till det.

    Svara

Skriv en kommentar!