Dominanta (?) berusade kvinnor och deras män

Jag är väldigt nyfiken av mig, så jag är inne i forum och läser en del diskussioner stundvis. Idag har jag läst igenom en kort om detta med kvinnor som rackar ner på sina män när de blir fulla. För mig har det alltid sett ut så, bittra kvinnor som går med undergrävt agg mot sin man för att han inte hjälper till med ett eller annat och när de får alkohol i sig så blommar detta upp till något som inte kan bli bra hur man än vänder och vrider på det.
I tråden stod det formulerat att kvinnorna i de fallen är dominanta och männen är vanilj, men det har absolut inget alls med det att göra tror jag.

Jag och Herrn har haft våra duster när vi varit onyktra och väldigt snabbt kom vi fram till att det hände när vi började kvällen utan att ha talat igenom något som den ena gick och tänkte på eller grämde sig över. Om jag exempelvis har jobbat hela veckan, och fått komma hem till ett stökigt, odiskat hem där jag förväntas ställa mig och laga mat (visst, jag är undergiven Herrn, men vi har inte det upplägget att jag ska både jobba och vara hemmafru!) som tur är händer detta inte alltid men det har hänt. Har vi då börjat helgen med en öl eller tio sedan så har det i regel blivit fräsigt från mitt håll. För att jag gick och retade mig hela veckan på det och i fyllan har man i regel väldigt svårt för att vara tyst. Där i ligger problemet tror jag. Det är ingen exakt vetenskap, men jag tror att deras undergrävda bitterhet är det som gör att de bråkar så hemskt på sina män när de blir onyktra. Speciellt om det ska vara sådär äckligt sammetslent i truten och välvårdat utåt. Ni vet det fläckfria hemmet med en alltid leende mamma som fixar allt. Jag är ledsen men det håller sällan i längden.

Är jag hemma så kan jag gärna fixa, för att jag vill ha ett fint hem, men när jag både pluggar och jobbar så är det ohållbart, då orkar jag inte mycket mer än så.
Alltså har vi det upplägget numera, om vi ska ta någon öl tillsammans så är det varderas skyldighet att ta upp om det är något som stör, INNAN. Visserligen har vi det upplägget överlag, detta med brutal ärlighet som vi finner funkar alldeles utmärkt. Men småsaker som stör anser jag vara onödigt att ta upp. Som idag exempelvis, Herrn åt marmeladmackor inatt, idag var det marmelad överallt. På kylskåpsdörren, bordet, skärbrädan, diskhon, ja överallt. Det brukar jag sällan säga något om, jag torkar bara upp, men om det sker många småsaker som sådant så blir det i regel lite mycket i slutet på veckan.

Missförstå mig rätt, detta är inget inlägg om att kvinnan ska tiga och ”göra sitt jobb”. Detta var en reaktion på att det inte hade med vanilj v/s dominant att göra. Det har med undergrävd bitterhet att göra (tror jag!). Det är därför de bråkar med sina män, skriker att de ska hämta mer vin, pratar skit om dem i någon sorts tävling i ”värst make vinner”. Det är en sak att prata om sin partner så som vi kvinnor har en förmåga att göra stundvis, bra och även dåligt, man kan inte vara sockersöt jämt, inte jag iallafall för då tror jag folk skulle skälla på mig. Haha! Men det är en helt annan sak att sitta och skrika ut det högt med andra bittra kvinnor medan männen hör på. Det bäddar för ordentlig osämja och jag vill inte ens tänka på hur männer mår där de hämtar vin till sina fruar och står kuvat i något hörn där de låtsas prata fotboll medan de smuttar på sin whiskey. Eller vad de nu gör. Det ska vara ett givande och tagande tror jag. ”Hämtar du ett glas vin åt mig älskling? Så hämtar jag en öl åt dig nästa gång?” Samt en puss på kinden eller en klapp på skjärten. Hur svårt är det? Det är inget fel i att hjälpa varann, det är däremot fel att demonstrera sin bitterhet så öppet i sällskap med andra. Det är även fel att barnen får se och höra sådant, vilket jag fått göra hela min uppväxt, därav min analys och min teori.

Det finns även män som gör likadant, det säger jag ingenting om, bittra människor kommer i alla skepnader, kön, läggningar och storlekar. Muntlig misshandel (om man ska dra det så långt) är fel oavsett vilket håll det kommer från.
Såvida man inte har det upplägget i sin relation. När Herrn säger ifrån till mig, så vet jag när det gäller något som har med vårt utövande att göra. Då är det okej för att jag har bett honom göra så. För att jag vill växa som människa och bli så bra kvinna för honom som jag kan. För att det är vad jag vill. Det som diskuteras i den tråden jag refererar till är något helt annat. Det är bara fel.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Dominanta (?) berusade kvinnor och deras män

  1. klumpesnusk

    Bittra människor, bristande (eller obefintlig) kommunikation och ett förhållande som kanske har stagnerat. Det är det vanligaste ingredienserna för sånt beteende som du beskriver. Alkoholen är katalysatorn som utlöser det hela.

    Jag har sett det rätt ofta, och det är lite fascinerande på ett väldigt morbit sätt. Det är ungefär som att se ett tåg spåra ur i slow-motion. Först börjar det lite knappt märkbart, sen lite mer och sen *BOOM* så flyger det delar åt alla håll i en gigantisk eldboll.

    Svara
  2. dekanami

    Relationer är inte lätt. Det kräver jobb. Och en relation är väl just det, en real-altion. På riktigt, live 24 timmar om dygnet. Inte konstigt att det uppstår gnissel. Men till skillnad från en såpopera så finns inget manus som löser upp alla trådar och konflikter.

    Brutal ärlighet är det jag alltid eftersträvat. Hellre det än uppjästa bomber av irritation över småsaker som briserar under de mest underliga omständigheter.

    Det är inte roligt när vardagen blir ett känslomässigt minfält för båda parter.

    Svara
  3. Kiwi

    Jag tror som du, att det inte har ett dugg med BDSM att göra. Det är helt enkelt en kvinna i ett par som inte kommunicerar, och som blir less och tappar spärrarna pga sprit.

    Svara

Skriv en kommentar!