Det man inte förstår

När jag först läste Cookies kommentar (som Sheila sedan svarade på) blev jag förvånad. Jag hade inte väntat mig det av henne, men jag släppte igenom kommentaren då den inte bröt mot några regler. Jag blev också lite nyfiken hur reaktionerna skulle bli och vilket bemötande kommentaren skulle få.

Saker är aldrig så enkla som man kan tro. Jag har nämligen träffat Cookie i verkliga livet, och jag vet mer om henne och hennes liv än vad hennes kommentar säger. I efterhand har jag förstått varför hon reagerade så, även om jag tyckte det var en märklig reaktion när den kom. Jag vet att hon känner sig lite dum också, men man kan inte alltid rå för hur man reagerar.

Det finns massor med saker här i världen som jag inte förstår. Faktiskt så bombarderas människor konstant med saker vi inte förstår. Det som kan bli knepigt är att vi ofta vill förstå det, och då begränsas vi av att vi är som vi är. Det finns saker som man inte kan förstå mer än på en lite teoretisk nivå. Ett av problemen tror jag är att vi har fostrats med att vi ska förstå allt. Jag är inte helt säker på att det är en bra idé, för vi har alla olika begränsningar. Det finns helt enkelt saker som vi inte kan förstå, mer än på det där lite teoretiska planet.

Det finns mycket inom BDSM-världen som jag verkligen inte förstår. Jag kan på ett empatiskt plan föreställa mig hela det där dominant/undergiven-förhållandet, men jag förstår t.ex. inte den världens djupa fascination för accessoarer som koppel, kläder och liknande. BDSM-världen har en grym prylfetisch, vilket är en sak jag inte riktigt förstår mig på. Men jag accepterar att det är en del av den världen, och så länge dess utövare trivs med det bryr jag mig inte nämnvärt om detaljerna.

Mina föräldrar säger att de inte förstår min polyamori. Vi har pratat en del om den, och de kan förstå den på ett teoretiskt plan, ett empatiskt plan – men de förvirras av den rent praktiskt och även känslomässigt. Hur skiljer jag mina kärlekar åt? Varför kallar jag dem inte flickvänner? Massor med frågor. Jag svarar så ärligt och bra jag kan på dem, men de kan inte förstå mina svar på mer än ett ytligt plan.

Och det är okej! De vet att de inte behöver förstå min livsstil för att märka att jag är gladare, lyckligare och mer välbalanserad än vad jag var under de många åren innan jag ”upptäckte” den. De förstår och accepterar att det är viktigt för mig, att det gör mig glad. Mer än så behöver de inte veta, precis som jag inte behöver veta eller förstå mer av min cobloggers fabless för att bli smiskad.

Det den här världen behöver är mer tolerans. Tolerans för att vi alla är olika, och för att vi inte alltid kan förstå saker. Mänskligheten behöver kollektivt luta sig tillbaka och slappna av lite. Jag ser det här överallt i vårat samhälle, inte bara i sexuella sammanhang eller på nätet. Allt krig och elände är kanske det mest tydliga exemplet på när vi spänt oss till bristningsgränsen över inbillade skillnader eller reaktioner, men det finns överallt.

Så, jag kanske låter som en övervintrad hippie när jag säger det – men kan vi inte alla bara komma överens?

Läs även dessa inlägg:

7 reaktion på “Det man inte förstår

  1. Väninnan

    Jag kan förstå att man reagerar på det man inte förstår och att det till synes kan verka hemskt med vissa bdsm inslag. Jag möter ständigt ifrågasättningar om min läggning.

    Men att infrågasätta uppfostrandet av barn och slänga in GÖRAN LINDBERG anser jag inte är okej.

    Visst kommentaren ger inbjudan till debatt.
    Men tidigare har jag för mig att jag läst din policy om kontruktiv kritik. Det anser jag INTE att den kommentaren va på något vis, den va bara nedlåtande. Sen får man vara hur ickeförstående man vill i den frågan.

    /S

    Svara
  2. Mollie

    Jag måste säga att jag upplever att hens kommentar kring BDSM och smisk inte på något sätt skiljer sig från andra kommentarer kring till exempel polyamori. Och efter hur jag känner dig, Klumpe, vet jag att även du tagit väldigt illa vid dig, och blivit både upprörd och sårad av anti-poly-kommentarer. Ifrågasättande kan vara roligt, men aldrig då det sker i okunnighet.

    Ja visst, låt oss alla vara vänner. Men det var Sheila som blev sårad, och hen vågade visa oss sin sårbarhet, låt henne göra det! Låt ”Cookie” stå för det istället, vad jag förstått är hen en vuxen individ, och hen får ta ansvar för sig själv. Hen kan bara ta ansvar för sitt. Det kan inte du!

    Det jag försöker säga är att jag, och säkert många med mig, förstår att det kan bli fel, och i efterhand kan man känna sig dum. Det har nog hänt de flesta aktiva internetbrukare. Jag blev också sårad av kommentaren. Men det enda du kan göra om du betett dig illa, medvetet eller inte, är att ta ansvar för det.

    Svara
  3. M

    Att ifrågasätta någons psykiska hälsa är personangrepp och ganska fult tycker jag. Att ifrågasätta någons livsstil (gärna med vettiga argument) är fair play. Men jag tror också på att förlåta och kramas ^^.

    En liten parantes. BDSM =/= fetischism. Ganska stor skillnad faktiskt. BDSM i sig har inget med prylar att göra även om de kan inkluderas med fördel.

    Svara
  4. klumpesnusk Inläggsförfattare

    För att förtydliga lite:

    Det var mycket som var slag under bältet i den kommentaren. Men man tänker inte logiskt när man reagerar och blir arg eller upprörd. Man säger saker i stundens hetta som man kanske ångrar efteråt – vi har alla gjort det, och det är mänskligt.

    Jag ger absolut inget stöd för något som Cookie sagt i den kommentaren. Det jag vill säga i mitt inlägg är att det finns saker vi inte förstår, och vi ser saker olika. Det jag säger nu i min kommentar är att man säger saker i stridens hetta som inte är rättvisa, för man är arg och upprörd och tänker inte klart.

    Svara
  5. Väninnan

    Det har du absolut rätt i Klumpe. Man säger saker man inte menar osv.
    Men då bör man också kunna stå för det och be om ursäkt för sitt lite ”för mycket” beteende.
    misstag i ilska kan alla göra, det är vad man gör med misstaget senare som räknas mer.

    Jag tycker det känns i ditt inlägg som om du på något sätt ber om ursäkt och försvarar någon annans handlande. Jag hoppas inte det är så för det anser jag att hon i så fall får stå för själv.

    /S

    Svara
  6. sheila

    Jag måste flika in att jag inte blev sårad, jag blev mer förvirrad och hoppades att det inte var en kommentar som stod för hur en majoritet av läsarna såg på det. Att vi har olika intressen också sådant i all ära, men tror människor att jag inte uppfostrar mina barn? Jag kände att jag var tvungen att förklara så det framgick tydligare att jag skiljer på mitt BDSM-utövande och mitt familjeliv, jag skiljer även på mig som Sheila och mig som vardaglig, privat person. Klumpe har gått ihop och blivit ett med sin person men då jag till skillnad från honom har jobb, skola och barn så har inte jag den möjligheten. Med mina pervovänner är jag en sund och mysig blandning (utan att verka för uppblåst, haha) men hemma är jag mamma, på jobbet är jag arbetskamrat, i skolan är jag student. Alldeles för lite en alldeles egen individ som den jag var innan barnen, men det är ett helt annat kapitel. 🙂
    Så jag blev inte direkt sårad, mer hoppades jag som sagt att det inte var så ”alla” såg på mig.
    Sedan anser även jag att personen i fråga själv får stå för sina åsikter, det är inte upp till någon annan att gå in och försöka förklara bort. Vi är inte fem år längre.

    Svara
  7. Cookie

    Jag måste säga att jag inte på nåt sätt känner mig dum, jag reagerade bara rätt kraftigt på de bilder som lagts upp i den här bloggen, som ju är en lustblogg. Göran Lindberg hade ju en väska med bdsm-prylar, och det är väl en av de få saker som han inte kommer att dömas till fängelse för:) (OBS! Försök till ironi!)Jag förstår att olika människor har olika läggningar, och att det jag tycker är hett är urtrist för en annan person. Ingen behöver försvara mig, jag skrev vad jag kände just då. Jag har uppskattat många inlägg på den här bloggen, och tackar för dem. Ha det gott alla, oavsett vad ni uppskattar att göra på er fritid!

    Svara

Skriv en kommentar!