Att skapa minnen

Peaches förlorade sin blogg för inte så länge sen. Hela hennes blogg som hon skrivit sedan November förra året var på vippen att gå upp i rök, och tack och lov verkar det nu finnas ett sätt för henne att återskapa det hon förlorat. Kanske inte exakt som det var innan, men när man är på väg att förlora allt så är det bättre att kunna återskapa det mesta än inget alls.

Vilket får mig att fundera på det här med minnen, händelser och evenemang som man upplever. Jag har bloggat här i snart fyra år. Jag har skrivit över tusen inlägg, och det finns enormt mycket känslor och tankar i den här bloggen. Även om man bortser från det arbete jag lägger ner på att skriva och bara fokuserar på det arbete jag gör i att underhålla själva bloggen så är det gigantiska mängder med arbete och om det bara försvann skulle jag bli förkrossad.

Minnen är spännande saker, och jag funderar ofta över det här med associationer och händelser som knyter an till minnen. Jag funderar ofta också över hur saker ändras, och jag kanske låter väldigt kritisk när jag pratar om det med mina vänner.

För saken är den att jag är lite fundersam över vilken roll teknik och teknologi spelar när det kommer till våra minnen. För inte så länge sen fanns inte internet, det fanns inte digitalkameror. Möjligheten att dokumentera våra händelser var otroligt mycket mer begränsad. Man kunde inte köpa en billig digitalkamera och sedan helt gratis knäppa bilder på minnen. Istället fick man ta ett begränsat antal relativt dyra bilder på det gammaldags viset, och sedan fick man MINNAS resten. Använda huvudet.

Det är kanske en märklig tanke för att vara i en sexblogg, och det är relativt befriat från just sex som ämne. Istället för att skapa genuina minnen som vi kan plocka fram och vrida och vända på, har vi inte låtit tekniken ta över den sysslan åt oss? Och när tekniken visar sig ömtålig och bräcklig blir vi sårade och förvirrade, för plötsligt har våra minnen försvunnit ner i en digital brunn.

Jag har massor med saker på min dator från mitt liv. Jag har bilder på vänner, bilder på människor jag tycker om, bilder jag tagit när jag rest. Jag har saker jag skapat, både bilder och texter. För varje år som går utökas den här samlingen, och i takt med att tekniken blir bättre, billigare och snabbare växer den samlingen av digitala representationer av minnen.

Vad händer om min dator dör? Om min hårddisk kraschar? Om min backup är trasig? Då är plötsligt en jättestor del av mig borta. Precis som det var nära att Peaches minnen och händelser bara försvann.

Det är idag omöjligt att gå på en fest, en avslutning, ett evenemang av någon sort utan att det finns minst en människa som fotograferar allt som rör sig. Jag var på en väns syskons skolavslutning för några år sen, och det var massor med människor som oupphörligt knäppte med sina kameror. Hundratals, kanske tusentals bilder, en del kanske skrivs ut och hamnar i ett album men den stora massan av dem hamnar i nån (digitalt) dammig mapp på en hårddisk nånstans.

Roten av allt detta är att jag undrar om vi förlitar oss för mycket på teknik för att ta hand om våra minnen, istället för att minnas saker själv. Ibland när jag pratar med människor som är just såna fotografer, då får jag intrycket att det enda de minns av olika evenemang är att de sett baksidan av sin kamera.

Ta gärna bilder på saker ni tycker om. Men glöm inte bort att behålla minnen inuti huvudet också. Kom ihåg att ibland behöver man inte ha skrivit ner en sak, eller tagit en bild på den, för att ändå minnas saken eller händelsen i sitt huvud. Teknik är bra, men den är bräcklig. Skapa minnen, och behåll dem i ditt huvud för all framtid. En bild på hårddisken är bra, men det är bara en representation. Minnet i ditt huvud kan komma ihåg känslor, tankar och dofter.

Låt inte sånt försvinna bara för att olyckor händer med tekniken. Det du upplevt och känner, det finns fortfarande kvar inuti dig.

Läs även dessa inlägg:

10 reaktion på “Att skapa minnen

  1. Cookie

    De bästa minnena har man ju i huvet (tills man ev drabbas av demenssjukdomar el alzheimers), men det är också kul att skriva ner vad som händer varje dag i en dagbok, behöver inte vara några långa utdragna saker utan bara en kort sammanfattning av vad som hänt under dagen, vilka man träffat, vad man gjort osv. Mycket intressant att gå tillbaka och kolla vad man gjorde (med vem) 29/6 2004! Man ska aldrig bara förlita sig på en dator, herregud!! Minnena är alldeles för dyrbara:)

    Svara
    1. Anders

      Håller helt med om att allt för många lever genom linsen istället för i nuet.
      Dock vill jag tipsa om lite sköna tjänster för att säkra upp det digitala arkivet. Det första heter DropBox och sköter en backup från en eller flera datorer helt automagiskt i bakgrunden. http://Www.getdropbox.com
      Sen finns det en tjänst som tar en blog och gör om det till en bok, en riktig på papper alltså. Blog2print heter den.
      Lycka till!

      Svara
  2. yyrla

    Så sant som det är sagt! Lite kan det nog bli att vi nästan struntar i att lägga saker på minnet just för att det finns dokumenterat på andra sätt.

    Jag brukar tänka exakt på det du skriver i slutet när jag är på konsert. Många filmar och fotar mest hela tiden. Jag brukar istället slappna av och försöka vara där just då. För att spara minnet och känslan i mitt inre. Ja, för att slippa se bara baksidan av en kamera och kanske bara minnas det…

    Svara
  3. Peaches

    Det är ju just det jag har gjort, Cookie… Skrivit ner vad jag gjort under dagen, vad jag tänkt etc.
    Jag har aldrig lyckats skriva dagbok på papper, jag har börjat många, många gånger men efter ett tag rinner det bara ut i sanden.
    När jag började blogga hade jag ingen aning om att det skulle påverka mitt liv så mycket, till slut bli nästan nån sorts beroende att få skriva av mig.
    Klumpe, du har på sätt och vis rätt när du säger att människan förlitar sig på tekniken snarare än sina egna minnen. Men det har människan alltid gjort, i alla tider har man skrivit dagbok, fotograferat, skissat eller målat grottmålningar. Jag tror inte det är nån ny företeelse på så sätt, den har bara nått långt fler människor. Det är enklare att ta bilder med en digitalkamera, det går snabbare att blogga.
    Men det där om människor som lever sitt liv bakom kameran har jag också tänkt på. Dom som tar så mycket bilder på semestern att dom aldrig har tid att uppleva nåt.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Absolut, människan har alltid förlitat sig på externa saker. Vi skriver dagbok, vi skriver brev, vi fotograferar.

      Min poäng är att kanske börjar vi komma till den punkten då vi förlitar oss mer på tekniken, och sakta kollektivt glömmer bort hur man gör när man lever i nuet och skapar minnen därifrån.

      Som Yyrla säger, istället för att spendera en konsert med att fotografera så insuper man den istället, lever där och nu och skapar solida minnen utifrån det.

      Svara
  4. dekanami

    Alla minnen är i grunden falska. Och de blir mer falska ju äldre de blir. Glasskiosken som du kan svära på var grön, visar sig när du plockar fram ett pappersfotografi inte alls vara grön, utan gul. Ett minne är inte en konstant. Det är föränderligt. Det förändras eftersom du själv anpassar minnena för att de ska passa dig själv. Medvetet eller undermedvetet.

    Människan har en outsinlig lust att dokumentera och kommunicera. Grottmålningar, hällristningar, papyrus, böcker, fotografier….Allt för att kunna återskapa en situation eller en känsla. För jag tror att minnen och känslor är intimt sammankopplade och att de ofta spelar oss ett spratt. Vi förhåller oss till samma bild på olika sätt beroende på var i livet vi befinner oss.

    Demensforskning har visat att ett av kännetecknen i hjärnan på demens är att ”gamla” delar i hjärnan faktiskt blir reaktiverade. Barndomsminnen kommer tillbaka och blir kristallklara. Barndomen blir mycket tydligare. En omvänd minnesprocess.

    Det finns, tror jag, en stor risk att många minnen, eller möjligheten att återskapa känslor, går förlorade när våra liv digitaliseras. Det är en stor förändring som pågår. Och till stora delar, paradoxalt nog, en kollektiv minneförlust med kraschade hårddiskar, strulande usb-minnen och fuckade minneskort. Och det är uppenbarligen så att vårat sätt att minnas förändras. Och på det sättet förändras också vårat sätt att se på och tolka omvärlden och vår samtid.

    När jag växte upp (hahaha länge sedan) kunde jag telefonnumret till alla mina kompisar i huvudet. Fanns inget snabbval på analogtelefonen. Hur många telefonnummer kan jag ur huvudet idag? Det är Kontaker i min iPhone som tagit över den funktionen. Eller snabbval på den analoga telefonen. Vem har en adressbok på papper idag? Mina brukade vara fullklottrade med saker, utöver adresser och telefonnummer.

    Sammanfattningsvis så är jag övertygad om att människans sätt att minnas är det som skapar vår verklighetsbild och präglar vårat sätt att tolka omvärlden. Och den är på väg att förändras radikalt. Det kan jag känna är lite spooky.

    Svara
  5. sheila

    Jag ska säga att jag skriver dagbok för hand, så gott som varje dag. 🙂 Ritar, samt att jag har en handskriven adressbok (med Pippi Långstrump på) där jag har alla nummer som finns i min telefon samt dagis osv. Kalla mig gammalmodig men en adressbok är fint att ha bredvid telefonen i hallen. Jag har sträckt mig till trådlös telefon, det får räcka. 😉

    Svara
  6. Kalle (the original)

    Det finns studier på att människor i de civilisationer där man kan läsa och skriva har betydligt sämre minne än i de där man inte kan läsa och skriva.

    Uppenbarligen är det som så att hjärnan slappnar av mera när man kan dokumentera saker som hjälp att minnas. En hjärna förvarar alla intryck den får under sin livstid den svåra biten är att ta fram informationen senare också.

    Som dekanami säger är minnet ganska uselt när det kommer till att vara helt tillförlitligt. Man förtränger och förvanskar sina minnen i allt högre utsträckning än de flesta människor verkar förstå. Till detta finns många anledningar som inte är speciellt relevant nu.

    Jag ser inga som helst problem med att vi bytt ut analoga verktyg som papper, penna och kamera till digitala medel istället. Det är ju betydligt lättare att säkerhetskopiera digitalt än analogt. Mer lättillgängligt är det också.

    Angående om man dokumentringen skulle gå över styr vet jag inte. Alla har vi våra olika intressen och påverkas olika jämfört med andra på vissa intryck.

    Personligen skulle jag vilja bli lite bättre på vardagsdokumentation. Det blir oftast bara när jag är ute och reser kameran åker fram samt att jag även skriver dagbok under resans gång. Men som sagt de små sakerna i vardagen är det nog många som missar och jag är rädd för att på ålderns höst hade många av de varit minst lika trevliga som utlandssemester för 40 år sedan.

    Svara
    1. Peaches

      Jag håller med dig helt.
      Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad som skulle vara skillnaden mellan att skriva en dagbok på papper och en virtuell version i en blogg.
      Pappersfotografier och -dagböcker är också förgängliga. Färgen bleknar på fotografierna och bläcket i dagboken. Ifall alla ens tillhörigheter förloras i en eldsvåda så är allt lika ohjälpligt borta, för man har knappast kopior på sin dagbok eller fotografiernas negativ i ett bankfack nånstans.
      Hur man än väljer att dokumentera sitt liv så kan man förlora sina fotografier och texter.
      Minnena finns självklart kvar (för mig till och med lite starkare, eftersom dom etsar sig fast då jag skrivit ner dem), men den där möjligheten att ta fram sina bilder och texter många år senare, den är borta.

      Svara

Skriv en kommentar!