Inga barn blir här gjorda

Alldeles nyss tog jag ett stort steg: Jag pratade i telefon med min läkare och sa att jag vill sterilisera mig.

En kort sekund av förvånad ton i hennes röst, sen blev hon professionell igen. Vi pratade lite allmänt om varför jag väljer bort barn, och jag berättade om hur jag för lite mer än ett år sen kom till insikten att jag inte ville ha några egna barn.

För så är det, jag vill inte ha några egna barn. Inte för att jag ogillar barn eller så, utan helt enkelt för att jag har insett att det inte är nåt som driver mig. Jag tycker jättemycket om barn, och kommer bra överens med andra människors barn – men några egna barn vill jag inte ha.

Orsakerna till detta är många, och flera är av den känslomässiga och instinktiva varianten och är därför svåra att i logiska ord förklara. Jag har försökt förklara det här valet som ett logiskt val när jag tänkt kring mig själv, men även om det finns många logiska argument så är det i slutändan ett val baserat på instinkt och känsla, och instinkter och känslor är svåra att förklara. Man bara känner en viss sak.

Så. Ett stort steg är taget.

Läs även dessa inlägg:

29 reaktion på “Inga barn blir här gjorda

  1. Missne

    OJ! Ja, man får hoppas att du verkligen verkligen tänkt igenom detta… Och att vem eller vilka du väljer att spendera ditt liv med känner likadant.

    Lite synd är det – det känns som att det ofta är dom vars gener man helst ser förs vidare som väljer att inte göra just det.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag har tänkt igenom det, noga och länge. Många timmar, nätter och dagar har gått åt att fundera på om jag vill ha barn. När jag till sist insåg att jag inte ville det var känslan om sterilisering lätt att acceptera.

      Vad gäller de jag spenderar mitt liv med så står det dem fritt att skaffa barn med andra partners. Faktiskt är det nåt jag skulle gilla, för då får jag förverkliga drömmen om att ha en gravid flickvän utan att själv behöva bli pappa 🙂

      Svara
  2. Sara

    En lite intressant upptäckt som jag själv gjort när det gäller sterelisering, är att sjukvården mer än gärna stereliserar kvinnor, med en väntetid på bara några veckor.
    Män däremot ska tydligen gå i samtal innan ingreppet, få massor av information och får väta upp till 6 månader.
    Iallafall i mitt landsting.

    Min Fd man och jag ville inte ha flera barn, ingen av oss, så vi läste på lite och kom fram till att det är ett enklare ingrepp för män, alltså föll lotten på honom.
    Men vi stötte på patrull direkt. En sköterksa sa till honom att det vore enklare om jag, hans fru, valde att genomföra sterelisering, för väntetiden är inte lika lång.

    Nu har jag tagit mitt eget beslut, eftersom vi inte längre är gifta, jag vill inte ha flera barn, är nöjd med de två jag har. Så jag ringde till vårdcentralen, och fick en konsultationstid direkt. Förmodligen kommer ingreppet att ske inom en månad eller så.

    Men är det inte lite lustigt att man blir bemött så olika som man och kvinna?
    Varför anser vården att kvinnan ska sterelisera sig före mannen?

    Mycket knepigt, ska nog ta upp det på min konsultation med sköterskan.

    Svara
  3. Mollie

    Älskade vän!
    Vad skönt för dig!
    Skickar en stor kram från min soffa!
    Puss och kram

    Svara
  4. Name (required)

    Gratulerar till att ha tagit ett beslut i en så tung fråga.

    Både jag och min fru har gjort det. Vi har visserligen två barn redan, så i vårt fall handlar det om att känna oss ”färdiga”. Det var inget problem när vi vände oss till landstinget (Stockholm) med beslutet. Ett samtal med läkare var obligatoriskt, men det blev kort. Ingreppet (för egen del) var enkelt, snabbt och lite obehagligt. Jag fick visserligen ett av de mer ovanliga biverkningarna vilket var lite besvärligt. Jag har haft stunder av ånger, men det har ändå känts rätt att ha gjort det.

    Svara
  5. wind

    Jag hade sedan jag var tonåring haft den intuitiva känslan att jag inte ville ha barn. Jag var senare i ett tioårigt förhållande där jag nog tror att jag skulle kunna ha tänkt mig barn ifall vi bara haft en bättre kommunikation och varit bättre på att ta reda på vad vi ville. Istället blev det uppbrott och vi skildes. Jag levde sedan som singel i ett antal år och såg min biologiska klocka ticka på. Nu fick jag verkligen insikten att jag nog inte skulle få några barn. Denna insikt hittade jag ro i och jag förlikade mig med tanken på barnlöshet och kännde att jag skulle ha ett fullt och rikt liv även utan barn. Detta var en positiv insikt för mig. Men – jag träffade sedan en man som genast efter första träffen deklarerade att han ville ha barn med mig. För att göra en lång historia kort så ändrade jag mig och sa ja men det visade sig sedan att vi inte kunde få barn på naturlig väg. Vi gick igenom många IVF-försök, jag fick många sena missfall och det var mycket besvärligt. Till slut har vi nu en fantastisk dotter. Jag älskar henne men är fortfarande lugnt medveten om att mitt liv hade fortfarande varit lika fullvärdigt utan henne. Men – jag skulle aldrig välja bort det som nu är. Det blev som det blev, det kunde ha blivit annorlunda…vi gör alla våra val. Vi måste respektera andras val och vi måste respektera våra egna val med och respektera att vi inte alltid kan styra allt.

    Svara
  6. Cookie

    Jag har valt att inte skaffa barn, men nu, då jag ibland tror att jag ångrar mig, är det för sent för barn:( Men jag tror ändå att det är rätt beslut jag tagit. Fast jag är inte säker…men det är ju inte mycket att gräma sig över nu. Har du tänkt över detta iordentligt, är det antagligen rätt beslut för dig!

    Svara
  7. Jeoma

    Jag förstår inte riktigt hur man kan bestämma att man är säker på en sådan här sak. Man vet ju aldrig hur det kommer se ut i framtiden, så varför göra något så drastiskt? Biologiskt sett är det ju meningen med livet, att föra sina gener vidare. Jag säger inte att det är fel att inte vilja ha barn, jag kan bara inte förstå att man hindrar sig själv från att kunna ångra sig.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag har tänkt på det här i snart tolv år. I praktiken hela mitt vuxna liv har det varit en tanke som rullat runt i huvudet. Att skaffa eller inte skaffa barn, det har varit frågan.

      Det är inget beslut jag kommit fram till lättvindigt, och jag skulle ljuga om det jag inte ibland undrade om det är rätt beslut. Jag kan se barn i vagnar eller med föräldrar och känna nånting litet svida till inuti mig. Men jag vet också att det är till största delen min biologiska drift som talar, och efter jag slappnar av så är jag återigen nöjd med mitt val.

      Nu är jag som sagt äntligen nöjd med mitt val, och jag är nöjd med att ta bort den här parametern ur mitt livs ekvation. Alla skapar vi våra egna liv, det här är en del av mitt liv.

      Svara
      1. Jeoma

        När du säger att du ”är nöjd med att ta bort den här parametern ur mitt livs ekvation” låter det som att du nästan är rädd för att få barn? Som att du inte vill behöva oroa dig för att du helt plötsligt ska stå där en dag med ett barn i famnen?

        Som sagt tycker jag inte att det är ett felaktigt beslut, du ska göra det som känns rätt för dig. Jag bara undrar hur man resonerar eftersom jag själv inte kan föreställa mig ett liv utan barn (även fast jag inte har några än). Är du nöjd med det beslutet – good for you!

        Svara
        1. klumpesnusk Inläggsförfattare

          Haha, det är bara ett uttryck jag har. Jag gillar att missbruka överdrivet mekaniska uttryck.

          Jag är inte rädd för barn, jag vill bara känna att jag slipper tänka på det. Rent praktiskt, så att säga. Slippa tänka på kondomer eller preventivmedel med mina partners.

          Du är inte ensam om att finna konceptet perplext, och det är många som frågar mig liknande saker. En del människor låter som om jag på nåt vis tänker trotsa fysikens lagar, men de flesta säger att så länge jag själv är nöjd och lycklig så är det huvudsaken.

          Svara
  8. vseglare

    Förlåt om jag låter tråkigt akademisk om jag anlägger följande mer filosofiska syn på saken:

    Ditt val är inte mellan att skaffa barn eller inte:
    Du väljer mellan att ha MÖJLIGHETEN att göra en kvinna gravid eller inte!!

    Och den som fattar beslutet är den person du är NU som ung.

    Har man ett händelserikt liv ändras man som person mycket på 5, 10, 20 år. Jag är lite för lat för webben och kanske för impulsiv men hade jag bara haft möjligheten att prata irl skulle du få ta del av tankeväckande vändningar i livet som inte kunde anas året eller ens veckan innan (och många skratt, en del saker är rätt dråpliga så här i efterhand 🙂

    Frågan kan också omformuleras till:
    Du väljer mellan RISKEN att göra en kvinna med barn eller inte!

    Här inverkar ju övriga livsval, har ju följt dina funderingar och val här. Detta är också ett excempel på att du inte är riktigt sama person som när du började blogga eller hur?

    Så tänk på vilken frågeställning och hur frågan skall vara formulerad innan du fattar ett beslut som är irreversibelt.
    Det finns en anledning till att dödsstraff är så omdebatterat.. (nja, väl tungt men det var det enda andra excempel på irreversibelt jag kom på)

    Om du gillar barn eller inte just nu har med detta perspektiv faktiskt inte så mkt med saken att göra. Notera att i frågan barn/ inte barn råder jag varken för eller emot, varför det förresten, det är ditt liv och jag har nog med att ansvara för mitt eget.
    Njut av livet!

    Svara
    1. Sara

      Men enligt den sköterskan jag talade med är både kvinnlig och manlig sterelisering reverserbar.
      Man måste dock bekosta den själv, kostar mellan 20 000-25 000 kr.

      Det kan tillstöta komplikationer som gör att det inte lyckas, men det är fullt möjligt att reversera en vasektomi tillexempel.

      Svara
      1. klumpesnusk Inläggsförfattare

        En sterilisering är i de flesta fall reverserbar, ja. Men jag personligen ser det som ett permanent ingrepp. När det är gjort, då är det gjort. Ingen återvändo.

        Svara
  9. mia

    Men jag förstår inte riktigt när du säger att du gärna skulle vilja ha en gravid flickvän/flickvän med barn utan att själv behöva vara pappa? Du skulle ju då automatiskt bli någon slags styvpappa och ha en papparoll och förmodligen fästa dig vid barnet, så vad är då skillnaden på biologiska barn? Jag menar inte att ditt val är fel på något vis, är bara nyfiken på hur du tänker? =)

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Nej, du har helt rätt där. Om någon av mina ”flickvänner” skulle bli gravid med en annan av sina partners skulle jag ju ändå säkerligen ingå i den förlängda familjen och få någon papparoll. Det har jag inga som helst problem med, snarare tvärtom.

      Det jag väljer bort är möjligheten till egna biologiska barn. Orsakerna till att jag väljer bort den möjligheten är väldigt personliga och komplicerade, och även om jag inte har nåt emot att prata om dessa orsaker med mina närmaste vänner undviker jag helst att gå in alltför mycket på en del av dessa skäl i den här bloggen. Du får dock gärna kontakta mig på MSN om du vill prata mer om det här.

      Svara
  10. Yyrla

    Oj, tufft beslut! Men intressant då jag tänkt i liknande banor den senaste tiden. Jag kan inte i dagsläget inte se mig själv med barn och jag känner ingen längtan heller. Men jag skulle nog inte tordas ta beslutet som du nu gjort.

    Svara
  11. Annika

    Blir nyfiken på vad det kostar att sterilisera sig där du bor? Min partner vill göra det men det kostar någonstans mellan 7-10 000 och det är pengar vi inte har.

    Vi har redan fem barn, om än inte gemensamma. Förra året blev vi ofrivilligt gravida, trots försiktighet (kondom som sprack), och är båda synnerligen fertila. Jag kan inte ta, eller ha, några hormoner i min kropp för då blir jag så deppig att jag vill dö. Kopparspiral blöder jag som ett slaktdjur av. Pessar är inte tillförlitligt nog.

    Vi är ganska arga på att ett så enkelt ingrepp som att sterilisera en man, ska vara en kostnadsfråga för alla oss som är klara med familjebildningen och vill känna sig trygga och slippa rädsla för graviditet.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är faktiskt ungefär vad det kostar här med. Eftersom det är pengar jag inte heller har så försöker jag gå bakvägen och få en remiss till det, då ska det tydligen inte kosta nånting alls.

      Det är knepet som jag fått rekommenderat till mig, och som jag i brist på bättre kunskap (än så länge) rekommenderar vidare. Jag förstår inte heller varför ett så enkelt ingrepp ska kosta så vansinnigt mycket.

      Svara
  12. Annika

    Vi har också försökt gå den vägen. Hittills utan resultat. Önskar dig lycka till och får du en remiss kan du väl berätta vad du sade för att få det?? 😉

    Svara
  13. Johanna Sjödin

    Jag har hört att orgasmerna inte är lika påtagliga/behagliga efter ett sådant ingrepp. Har din läkare berättat det för dig?

    Jag skulle aldrig medvetet sänka kvaliteten på mina orgasmer. Avbrutet samlag har fungerat utmärkt för min del.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag har hört massor med olika rykten. Att orgasmerna blir mindre eller uteblir, att man har svårare att få stånd, att ollonet ändrar färg samt andra fantasifulla teorier. Hittills avfärdar jag dock allt detta som just rykten.

      Min läkare som jag pratade med är en allmänläkare och är inte expert på området. Jag sa bara att det var vad jag ville skulle hända så att hon kunde sätta de byråkratiska hjulen i rullning. Jag skulle gissa att processen innebär just lite samtal med en expert på området, och då ska jag fråga vilka eventuella fysiska effekter det här kan få.

      Svara
  14. sheila

    Jag ska hoppa in lite fort i den här diskussionen och avslöja att min sambo är steriliserad sedan ca 1 år tillbaka nu. Han kontaktade vårdcentralen efter tredje gången på lite mindre än två år som jag blivit gravid trots p-piller. Ca 2-3 månader senare var han steriliserad. Det var inga extra konsultationer och inget krångel, bara konstaterande. Men då har han barn sedan innan samt lever exklusivt i ett förhållande där vi inte vill ha fler men jag blir gravid ändå trots skydd.
    Vilket antagligen hjälpte för att få till det så fort.
    Enda som märktes var första utlösningen efter att steriliseringen var utförd, det kändes som ett obehagligt sug enligt vad han förklarade men det gick över väldigt fort. Sedan har det inte på något sätt påverkat hans prestering. Han får stånd precis som förut och han får utlösning som förut, bara det att vi inte behöver oroa oss för att bli med barn. 🙂

    Han hade hört rykten om sk ”blueballs” efter operationen osv, men det är tydligen otroligt ovanligt och får man det är något inte riktigt som det ska. Vad jag fick höra av barnmorskan var det ca 1 % som fick det.. Bedövningen är inte så underhållande, men det är värt det i slutänden, utan tvivel! 🙂

    Svara
  15. sheila

    Och nej, det påverkar inte hans orgasmer/utlösning när det gäller känsla heller! Han har precis lika skönt sex som innan och enligt den information som vi fick så stämmer detta med majoriteten av män som gör detta ingrepp. Man ska inte gå på vad en olycklig minoritet får bekymmer med när det är ett ingrepp man vill göra, visst ska man ha det åtanke men jag har ett perfekt exempel här hemma på en mycket lyckad operation!

    Det han betalade var bara den vanliga kostnaden för de två läkarbesök det resulterade i, inte några 7-10 000. Olika från län till län såklart, som med allt annat. Men det går ju att kolla upp.

    Svara
  16. Annika

    Vad vi har kommit fram till efter kontakt med massor av olika instanser som inte tycks veta någonting(!) är…att fram till årskiftet kostade det som ett vanligt läkarbesök.

    Numera klassas sterilisering som en skönhetsoperation, eller liknande, eftersom det inte är en sjukdom som ska behandlas och har därför lagts ut på privatvården, därav den höga kostnaden.

    Svara
  17. Micke

    Jag är steriliserad sedan tre år tillbaka. Vi har visserligen två barn så beslutet baserades på att inte vilja ha fler barn. Det är det bästa jag har gjort! Man gör som man vill när man vill. Sexlivet har gått från mycket bra till fantastiskt! Man måste naturligtvis fortfarande skydda sig mot könssjukdomar vid tillfälliga relationer om man har sådana. Jag tycker att har du bestämt dig så önskar jag dig lycka till!

    Svara

Skriv en kommentar!