Gästblogg: Singel, sex och Hepatit B

Carrie som precis har startat sin nya blogg ”Sex and the City Göteborg” ville gästblogga. Hennes vinkel är att hon har Hepatit B, och det gör att det spontana singel-sexlivet inte riktigt är samma sak. Hon har skrivit följande inlägg för den här bloggen, och jag hoppas det är en bra start för henne och att ni blir intresserade av att läsa hennes egen blogg i framtiden.

Jag har alltid varit den duktiga tjejen. Sköter sig i skolan, har bra betyg, stannade hemma på helgerna och umgicks med familjen. Inte förrän senare i gymnasiet börja jag festa och flirta mer med killar som mina andra vänner hade gjort redan tidigt på högstadiet. Men jag var ändå rätt försiktig då för jag var rätt blyg och osäker. Och det kanske var meningen för jag visste inte om mitt tillstånd då. Efter gymnasiet börja jag studera på högskola, jag hade kommit in på min drömutbildning. Som student blev det en hel del festande, nästan varje helg. Jag blev mer öppen och glad när fick umgås med fler likasinnade med samma intressen. Efter 2 års studier var jag färdig utbildad, lyckligare än någonsin! Jag hade fått mitt drömjobb som jag skulle börja efter samma sommar.

Det var en utomlandsplacering. Jag var redo för en ny start, kasta bort osäkerheten och rocka världen! Utomlands kände ingen mig och jag kunde bli vem jag ville, jag skulle inte vara samma blyga osäkra tjej som fanns i Sverige.

Men lyckan vara inte länge, innan själva jobbet startade ingick en tre veckors utbildning i England. Obligatoriskt för alla var att man hade en godkänd hälsoundersökning innan man placerades på sin arbetsplats. De erbjöd att man kunde göra den på plats under utbildningen, så jag gjorde det. Man var tvungen bland annat lämna blodprov som de testade för alla möjliga olika sjukdomar. Eftersom jag varit väldigt skötsam under hela mitt liv trodde jag inte att det skulle vara några problem. Så fel jag hade. Under andra veckan av utbildningen kallas jag upp till läkaren, de berätta om att de hittat hepatit b i mitt blod. Jag blev jättechockad, men ändå visste jag inte vad det var egentligen. De lugna ner mig och berätta att de skulle skicka det för vidare analys till labbet och sa att jag inte skulle oroa mig och att det säkert inte var så jätteallvarligt. Så jag fortsatte min utbildning och hoppades på ett det skulle vara något misstag. Så kom sista dagen på utbildningen och läkaren hade inte hört av sig än, underbart tänkte jag för då läget under kontroll och jag får åka och jobba.

Jag var redo att sticka till andra sidan jordklotet nästa dag och börja en grym karriär. Men precis innan jag ska åka tillbaka till internatet blir jag kallad till läkaren igen, det var mycket allvarligare än vad de trodde och jag kunde inte jobba förrän jag åkt hem tillbaka till Sverige och fått behandlig. Det lät helt absurt! Jag kunde smälta vad de sa till mig. De berätta att jag var jättesjuk i något jag inte hade någon aning om. Innan dess hade jag aldrig mått bättre, var inte den typen blir sjuk och sängliggandes av en förkylning. Det skrämde upp mig ordentligt i England. Jag fick bokat en biljett hem till Sverige nästa dag, jag grät konstant tills landa hemma hos mina föräldrar. Det var bara att gå till sjukhuset i Sverige och berätta vad som hade hänt mig i England. Jag fick lämna massa blodprover igen och vänta i evigheter kände det som. Fick träffa läkaren och där bekräftades att jag hade hepatit b, men dock behövde jag ingen behandling enligt de sättet man hanterar tillståndet i Sverige. Det är i kronisk fas nu och jag har inga symptom, hepatit b viruset är som bara där i blodet och cirkulerar.

I alla fall var jag bestämd på att åka tillbaka att jobba utomlands. Efter många månaders utredning och väntan på intyg åkte jag till slut. Men jag åkte inte med samma självsäkra inställning som jag hade första gången. Efter att jag blivit diagnostiserad blev jag ännu mer osäker på mig själv. Jag kände mig smutsig på något vis. Hepatit b är en smittsam leverinflammation som överförs via blod och sex. Jag är tvungen enligt smittskyddslagen att berätta om min hepatit b om jag ska ha sex med någon.

Innan jag blev diagnostiserad hade jag aldrig haft ett förhållande, nu efter har jag haft ett kort förhållande, efter honom har jag blivit mer öppen om mitt tillstånd. Det var riktigt jobbigt och jag var så nervös av vad han skulle tycka den kvällen jag berättade om min hepatit b. Vi hade legat och gosat hela kvällen och var rätt upphetsade. Men det var ingen stor grej av det egentligen, han tyckte om mig lika mycket för det och kanske mer också för att jag var ärlig om det. Vi hade sex flera gånger den natten, hade inte haft sex på över ett år innan dess. För att skydda sig är det så enkelt som kondom som behövs. Det är inte hela världen, men att berätta om det är det som är jobbigt. Jag skulle aldrig kunna ha ett one night stand idag. Hämningslöst, spännande sex med en främling lockar extremt men vilken partykiller det är man just innan sexet ska berätta om att man har hepatit b. Inget som jag vill våga spela med.

Första gången jag hade sex visste jag inte om min hepatit b, det var ingen höjdare och min tanke var ”är detta allt?” men då fick jag ju aldrig någon orgasm heller så… Andra killen var en riktig heting jag träffade på en semester utomlands. Vi båda fulla och kåta, då vågade jag berättade om hepatiten och vi hade sex. Också denna gång en besvikelse, han var ego – efter han kommit så var det klart. Sedan dröjde det ett år och tre månader och jag träffade mitt ex. Med han var det äntligen bra, jag berätta för honom om mina dåliga erfarenheter och han var så omtänksam och söt.

Utöver dessa tre killar så har jag strulat med många och nästan haft sex flera gånger, men dragit mig undan i sista stunden. Men ungefär nio månader tillbaka har jag försöka undvika detta, för att det är bara så frustrerande i slutändan. För mig är det så personligt att det inte värt att offra min hemlighet för sex med någon jag aldrig mer kommer träffa igen.

Jag har märkt nu i efterhand hur lite folk vet om hepatit b, när jag berättar om mitt tillstånd. Jag är ganska förvånad, eftersom man reser mycket nuförtiden till länder där det rekommenderas att ta hepatit b vaccin och när det till och med är på reklam i tv. Hur mycket vet allmänheten om hepatit b egentligen? Själv visste ingenting om det förrän efter min diagonsering.

Jag funderar ofta på är hur du som kille skulle reagera till ett one night stand om hon berättade att hon hade hepatit b? Skulle du bli helt avtänd och inte ha sex med henne?

Just nu är jag singel och trivs bra med det, massa hångel har jag inge emot, bara bra att ladda upp oxytocin förrådet så man blir glad 😉 Men sexet får vänta till någon jag tycker om och som jag känner jag kan lita på. Dock längtar jag självklart efter sex, en kk skulle inte vara fel men då måste jag hitta någon jag kan lita på och känna mig trygg med. Man vill alltid ha det man inte kan få…

Läs även dessa inlägg:

6 reaktion på “Gästblogg: Singel, sex och Hepatit B

  1. Mikael

    Det låter väldigt jobbigt.
    Nu vet jag ju i och för sig i stort sett ingenting om Hepatit B och jag kan därför inte med säkerhet säga hur jag skulle reagera om ett ”one night stand” berättade att hon hadet det.
    Helt klart så är det ju ingenting man vill höra och jag kan mycket väl tänka mig att det skulle kunna vara direkt avtändande – just när det gäller den typen av tillfällig relation som enbart bygger på attraktion och inga djupare känslor.

    Intressant och läsvärt, dock rekommenderar jag att du i fortsättningen läser igenom din text både en och två gånger innan du postar då det förekommer en hel del språkliga missar i texten, vilket utan tvekan minskar lusten att fortsätta läsa.

    Lycka till med det framtida bloggandet!

    Svara
  2. Sara

    Har precis samma tanke som Mikael ovan.
    Ett intressant inlägg som många kommer vilja läsa mera av.
    Men språkmissar är något man kan reta sig på. och som tillslut kan leda till att man slutar läsa, trots att man finner texten intressant.

    Även jag önskar dig lycka till med bloggandet!

    Svara
  3. Robban

    Givande inlägg!
    jag vet själ ingenting om Hepatit B(förutom det jag fick reda på i texten), men jag skulle inte tycka att det var ett problem eller ett störande moment.

    PS. Jag håller inte med tidigare komentar om ”språkliga missar” störde mig inte DS. /R

    Svara
  4. Carrie

    Kul att ni tycker om det. Jag är bara en vanlig tjej som skriver ut mina tankar. Så kan bli lite konstiga formuleringar. Har inte skrivit en sådan lång text sedan skolan… Jag hoppas vi ses i fortsättningen på min egna blogg.
    xoxo
    Carrie

    Svara
  5. Kiwi

    Jag håller med Mikael och Sara tyvärr.
    Jätteintressant ämne, men de kontinuerliga språkliga missarna gör att jag inte klarar av att ta till mig ämnet.
    Kanske kan du hitta en korrekturläsare? Lycka till med bloggen, jag hoppas att du får många följare som inte är så anala med språket som jag!

    Svara

Skriv en kommentar!