Klargörande var jag står

En viss debatt har uppstått. Roten till det är nånting jag skrev i en kommentar till ett tidigare inlägg.

Mitt exakta citat för de som inte tänker/vill eller orkar klicka på den länken:

”Personligen ser jag bara det här som ännu ett tecken på att giftermål är ett förlegat koncept.”

Jag tänker inte dementera mitt eget uttalande eller försöka göra nån annan halvmesyr av det hela, för det där är exakt vad jag tycker om giftermålet. Jag tycker att giftermålet är en sak som förlorat sin relevans i det moderna samhället, och jag tycker att det är ett onödigt lager som man lägger på kärlek.

Men jag vill förtydliga att när jag säger ”giftermål” så menar jag den juridiska, byråkratiska och sociala instansen. Det är ingen attack på monogami, och inte heller har jag nåt emot att två (eller fler, whatever) människor som älskar varandra ingår löften om trohet, kärlek och vad annat trevligt de tycker i en fin ceremoni.

Det som jag alltid tyckt varit störigt med giftermål är den sociala normen. Att vitsen med giftermål inte kommer från två individer, utan att det kommer från en social norm som utvecklats under flera tusen år. Jag tycker att såna här ceremonier ska komma från individen och individens hjärta – inte från en kyrka, stat eller social norm.

Att ingå ett förbund med varandra tycker jag är en lite fin sak. Jag skulle inte göra det själv, för jag är inte en sån person och det passar inte min livsstil – men det förändrar inte att jag kan tycka det är en vacker gest att ingå ett förbund med den personen man älskar. Eller de personerna, vad man nu lever som. Men giftermål är nånting annat. Giftermål är dogma, byråkrati, religion, stat och jag tycker inte att nåt av de sakerna hör hemma i ett förbund av kärlek mellan två människor.

Speciellt slår jag bakut när jag tänker på hur cyniskt olika ekonomiska intressen utnyttjar den dogmatiska princip som giftermålet är, och gladeligen säljer saker som förstärker den här hysteriska processen. Svindyra klänningar, bröllopstidningar som är femhundra sidor tjocka och består till 90% av annonser som homogeniserar konceptet.

Men låt mig slutgiltigt säga att mitt ogillande av giftermålet enbart gäller den dogmatiska sociala, juridiska och byråkratiska normen. Debatten om poly/mono är helt orelaterad, och detsamma gäller barndebatten.

Sist vill jag också säga att alla är fria att leva sina liv som de vill. Tycker du att giftermål är fantastiskt och inte kan vänta tills du står där vid altaret så är det din grej, och jag respekterar det. Men det är inte min grej, och det är nåt du också får respektera.

Läs även dessa inlägg:

9 reaktion på “Klargörande var jag står

  1. Sexperiment

    Det finns även många små fördelar med ett äktenskap som är lätt att förbise 🙂 Automatisk delad vårdnad om barn, laglig rätt när det gäller ekonomi osv

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är jag mycket väl medveten om, och även där är min åsikt att även ogifta föräldrar och par ska ha rätt till samma saker.

      Svara
  2. Mollie

    Rent juridiskt är jag för äktenskapet. Som en juridisk enhet. Det var av den anledningen jag och min Fd. make valde att gifta oss, precis som Sheila pratar om, för att säkra framtiden ekonomiskt och juridiskt, och för att få festa en hel natt. 🙂 Och det måste finnas något liknande för andra familjeformer. Sedan äktenskapet som norm och förväntan tycker jag inte om. Men det handlar om mina egna åsikter och värderingar, som jag bygger på egna erfarenheter.

    Min ilska i tidigare kommentarer handlar enbart om att jag känner mig påhoppad av en okunskap som jag uppfattade fanns där. Jag ber om ursäkt om jag i min tur förolämpade dig!

    Men jag anser precis som Klumpe och säkert många fler att vi kan avsluta här. Jag blev upprörd. Men jag är inte intresserad av någon form av bråk.

    Jag vill tacka dock för en intressant diskussion! 🙂

    Svara
  3. Missne

    Har just spenderat ett gäng minuter åt att läsa igenom alla dessa kommentarer – som för övrigt är grymt intressanta även för en som inte var med om att skjuta vilt omkring sig – och jag har nog bara en egentlig synpunkt. VARFÖR pratar många i det ‘monogama’ lägret om polyamori som likställt med att knulla runt? Skrevs det inte i ett tidigare tillägg om hur ofta det används som svepskäl för att ha tillfälliga kontakter? Nämndes det inte då, och otaliga andra gånger, att polyamori är ett STADIGT ALTERNATIV till mono(amorösa?)gama förhållanden – inte att ha sex med allt och alla?

    Det jag verkligen saknar är förståelsen för att polyamori innefattar precis lika seriösa, viktiga, trygga och naturliga relationer som den tvåsamma normen – bara flera.

    Ja, inte för att det kanske har nåt med saken att göra, men det känns som att självaste grundbulten i debatten lossnat.

    Svara
  4. Porrtrollet

    Som vanligt Klumpe så säger du saken så bra som jag själv skulle ha velat sagt det. Jag instämmer i din åsikt och din förklaring.

    Jag har hittat ett litet bokstavsfel i din text: ”Svindyra klänningar, böllopstidningar som är femhundra sidor tjocka” Som du kanske ser har du missat ett R i bröllop där. Utifall du ville fixa 🙂

    Svara
  5. Kay

    Det är som om polyamorösa och andra okonventionella relationsformer inte ses som långvarig. Jag får _inte_
    gifta mig med de jag valt att dela ett framåtsträvande
    ”vi”-med om jag så ville. Inte heller får jag genom avtal skapa en grund som ser ut som giftermålets.

    I diskussioner känner jag att vi glömmer bort, just
    för att ingen jagas för det, att bigami är ett brott
    som kan ge fängelse för både den som gifter sig för
    andra gången utan skilsmässa och den som medvetet hjälper
    med det.

    Jag tror på stabilitet, men jag tror inte alls på att
    tvåsamheten är grunden för familjen. Att man fostrar
    i 20 år är en modern företeelse. Myndighetsåldern i
    medeltida Visby var 12, föräldrar blev inte straffade
    om de inte försörjde sina barn efter 8 års ålder.

    Giftermål som en fråga för två personer är också det
    en modern företeelse. Giftermål var ett sätt för
    två familjer att förenas genom bandet mellan två
    personer, vilket gav klara regler för arv av egendom
    och liknande.

    Stabilitet skapas ofta genom att bli lagvigd. Så
    argumentationen talar för homoäktenskap och polygami.
    Och än hellre för samlevnadsavtal mellan
    de människor som, oavsett antal, oavsett vilka som delar
    säng, valt att leva sina liv tillsammans och vill
    lagfästa det.

    (kommenterar här i det senaste för det var svårt veta hur man ska kommenterar tre inlägg men tankarna väcktes av alla tre)

    Svara
  6. THE TOUCHER

    För omställningspensionen gällde omfattande övergångsregler, och under vissa förutsättningar kunde änkor som gift sig senast 1989 fortfarande få ersättning från både folkpension och ATP.
    Detta ledde till att antalet giftermål ökade markant i december 1989.
    Och jag var en av dom 😉

    Svara

Skriv en kommentar!