Jag måste bara

Jag tycker det är trevligt med alla kommentarer på våra inlägg, jag lusläser både kommentarerna på mina och Klumpes inlägg så ofta jag kommer åt. Jag förundras och förfäras om vartannat, men det är härligt. Ris och Ros hävdar jag å det bestämdaste att det SKA vara för att vi ska utvecklas som bloggare och för att det vi skriver ska ha mening, främst för oss själva såklart, men också för er som läser. Jag ger inte lika ofta credit till er läsare som Klumpe gör, men jag tänker i samma banor som honom där, ni är underbara.

Efter att jag publicerat min recension nedan satte jag mig och läste ifatt lite då jag missat en lång rad av kommentarer på Klumpes inlägg om ”Brottsprovocering?” efter att jag själv kommenterat det.

Jag läser då ND´s kommentar om detta med giftemål, en motkommentar till Klumpes skrivna åsikt: “Personligen ser jag bara det här som ännu ett tecken på att giftermål är ett förlegat koncept.”
Det skrivs:

”Personligen ser jag bara det här som ännu ett tecken på att giftermål är ett förlegat koncept.”

Och vilket koncept är detta, Klumpe? Oavsett hur trevligt det vore att vara poly, så är det så att många (de flesta?) av oss inte är det.

Men, låt oss titta på giftermålet i sig. Du säger att det är förlegat. Gott. Då frågar jag, vad är giftermål? Är det bara en ovanligt omständigt sätt att säga ”jag tycker JÄTTEMYCKET om dig”, eller har det djupare sociala funktioner?

Min personliga teori är denna: Ett samhälle överlever enbart så länger som dess invånare överlever. Och folk lever som bekant inte i evighet. Det behövs nytillskott konstant. Barn, med andra ord. För att se till att så många barn som möjligt föds och överlever gäller det att  människor med resurser (pengar, mat, tid, hälsa) att ta hand om barnen bestämmer sig för att gå samman och samarbeta. Detta är vad giftermål är: Jag tar mitt, du tar ditt, vi slår samman det för ett gemensamt projekt.

Nu lever vi tack och lov i ett samhälle där man inte måste skaffa barn för att samhället ska överleva. Vi har råd med olika okonventionella relationsbildningar och det är bara trevligt. Men, jag kan inte hjälpa att känna att kärnfamiljen är något viktigt (om inte SUPERviktigt), något som sitter i vår ryggrad. Jag jobbar mycket med ungdomar, ofta med ”störiga” sådana, och i 90% av fallen så är de skilsmässobarn, med föräldrar som ofta har många och lösa kontakter.

Min poäng är detta: Giftermål är INTE förlegat. Det är en instution som har skapats för att fira och viktigförklara vårt samhälles/folks/arts fortsatta existens. Idag har vi råd att experimentera och leka med olika reltionsformer, och det är underbart, men detta är en lyx som vårt samhälle har råd med. Det viktiga är stabilitet. Stabila relationer, som skapar stabila individer, som fritt kan välja hur de vill leva i framtiden.

Nej, jag menar inte att alla ska gifta sig, ej heller menar jag att alla skilsmässobarn blir störiga, ej heller menar jag att giftermålet ska ta förstaplatsen. Men jag menar dock att giftermålet är fortfarande ett starkt och viktigt alternativ.

Tack och förlåt.

Jag gillar detta. Speciellt som jag som bekant är en sådan som slår ett extra slag med klubban för monogami och för äktenskap.
Som Klumpe dock skriver i en efterföljande kommentar behöver man inte gifta sig för att älska varann, det stämmer absolut. Jag älskar min sambo mer än jag trodde var möjligt, och vi är inte gifta, men jag skulle vilja att vi var det.
Varför?
För att jag (läs då också: Jag) skulle känna trygghet i det arrangemanget och trygghet är något oerhört viktigt för mig. Jag skulle känna att vi gått ihop så som ND beskriver, för ett gemensamt projekt: Vårat fortsatta gemensamma liv.

Det är dock ganska intressant dessa poly vs mono diskussioner som blir när något sådant kommer upp. Då Klumpe är poly har det en förmåga att komma upp relativt ofta (jag som monogam har inte lika mycket ämnen relaterade till det specifika livsvalet i direkt form) speciellt som detta är en blogg för sex och nära relationer i övrigt. Men det som är viktigt att komma ihåg är ju att vi alla är olika och tycker olika, är inte det underbart?
Jag har valt att leva med en, good for me. Du har kanske valt att leva med fler än en, good for you. Vi borde klappa oss själva och varann på axeln för att vi är unika och omtyckta för våra val, inte dem till trots.

Men, till sist i ett mycket osammanhängande inlägg, så håller jag med ND. Giftermål är INTE förlegat samt att det är ett starkt och viktigt alternativ.

En sista kommentar i efterhand:
Jag anser INTE att varken ett monogamt eller ett polyamoröst förhållande är på något sätt skadligt för barn! Det som är skadligt för barnen är ”trasiga” föräldrar som missar att vara den trygga punkten i deras liv. Oavsett det är en förälder som har flera partners, eller en, är gifta eller särbos, är heterosexuella eller homosexuella. Det har varken med kön, relationsstatus eller läggning att göra. En bra förälder är en HEL och TRYGG förälder. En trygg och fungerande enhet.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Jag måste bara

  1. Cookie

    Om giftermål inte är förlegat, varför är det då så många gifta/sambos som är otrogna, vill ha sex med andra osv? Att gifta sig med någon betyder ju att man lovar denna människa trohet i evigheternas evighet, och hur många lever så idag? De flesta människor försöker väl leva som ”seriemonogama” nuförtiden, man har en partner i några år, sen tar det slut av olika anledningar, och man kanske försöker hitta någon annan, som man passar bättre ihop med.
    Äktenskapet ger en illusion av trygghet, som tyvärr inte har så mycket med verkligheten att göra. Man kan leva ihop ändå, och vara lycklig tror jag.

    Svara

Skriv en kommentar!