Jag hade ingen att be om lov

Jag har funderat en hel del på detta med min BDSM-läggning. Att just BDSM är en del av mig och den jag är står helt klart, det är inga frågetecken där. När jag blev introducerad för den världen kändes det som att jag hittat en saknad pusselbit från mig själv.
Men jag är en sådan som har svårt att ligga och balansera på kanten, i detta fallet vara switch. Jag började min ”karriär” som undergiven, vilket var mycket trevligt. Mitt kontrollbehov i vardagen sattes på stora prov men det fanns en god chans att jag skulle kunna släppa dem en dag och bli en mer tillfreds människa. Men detta fick sig en törn när jag och sambon involverade min ug-roll i vårt sexliv. I början var det som förväntat: trevligt, men tillslut gick något snett och det slutade med att han fick en örfil. Där tog det stopp, jag grät, han tröstade och vi gav upp den idén. Men då BDSM är en så stor del av den jag är så gick jag in i en roll som dominant. För som jag sagt, jag kan inte balansera på kanten utan i detta fallet är jag antingen eller, trodde jag.

Vartefter tiden gått har jag som sagt funderat över detta en del och den sista tiden har jag saknat att vara undergiven. Så hände det något, en liten mikroskopisk gest, av en för mig helt okänd satte de funderingarna helt i spinn. Och jag satt faktiskt på The Mansion när det gick upp för mig allt tydligare att en dominant roll inte är något jag konstant vill ha. Min rastlöshet och mitt kontrollbehov har gått överstyr stundvis och jag har själv kommit fram till att detta har med min uppgivna läggning att göra. Jag har ingen att ”be om lov”! Den saknaden gjorde nästan ont.
Jag tror inte personen i fråga visste att den gesten betydde så mycket för mig, och jag vet inte om min väninna som hörde de orden från mig den kvällen visste hur stor skillnad det gjorde för mig. Men det gjorde de..

Efter en stor del fundering och en stor del självrannsakan bad jag min sambo att ge mig uppdrag förra torsdagen, jag uttryckte en liten del av saknaden jag känner, men jag vågar inte ta det för snabbt då det gick så fel förut. Mycket på grund av att vi älskar varann tror jag, jag vill känna att han har mer respekt för mig än det framkom i lekarna. Han har respekt för mig såklart, men jag har blivit varse att det finns ett mer självklart sätt att ta hand om det på. Ett sätt där jag samtidigt blir behandlad som en gudinna, något vackert och viktigt. Jag har sett det hända!
Han hann ge mig två uppdrag innan det var dags att lägga sig, ett medan vi hade besök av människor som var helt ovetandes. Känslan när jag utfört dem bekräftade bara vad jag kände, att jag saknat det. Min sambo är underbar på så sätt att det som tänder mig tänder även honom och han har aldrig sagt nej till någon form av BDSM-lek (fast för mig är det mer livsstil än lek) men han har sagt att han har svårt att förnedra mig då han älskar mig. Det är heller inte förnedringen jag saknar. Jag saknar att slippa ha kontrollen, för att förkorta och sammanfatta på ett lite klumpigt sätt.

Kanske kan vi ta upp denna diskussion en dag, nu har vi legat sjuka båda två så inte ens lite petting har varit på tal på ungefär en vecka. Men när vi är friska och har kommit igång igen så kanske.. Det hänger på mig såklart, jag vet att han respekterar mig oavsett och det älskar jag honom otroligt mycket för.
Men jag kanske härmed ska acceptera att jag är Switch, för att ge order och bestraffa andra på olika sätt är oerhört trevligt det också.

Läs även dessa inlägg:

6 reaktion på “Jag hade ingen att be om lov

    1. klumpesnusk

      Jag förstår att du väldigt gärna vill göra reklam och sprida kunskap om din nystartade blogg, men att skriva kommentarer med bara en länk till den är inte rätt sätt att göra det – tvärtom, det är ett väldigt dåligt sätt att göra det.

      Svara
  1. Anima

    Jag känner igen mig i en del av det du skriver. Jag har länge tänkt på att undergivenhet och överlägsenhet existerar i alla situationer och möten man befinner sig i. Jag är själv en väldig kontrollfreak och har fått en del hårda slag för det, nära nog bränt ut mig. Jag har en tendens att vilja dela in allt i fack för att kunna ha en klar bild över hur jag ska agera. Jag vet inte om det är bara jag med mitt kontrollbehov som gör så men så fort jag möter en människa så gör jag ett val, ett val om denna person är mig överlägsen eller underlägsen, självklart kan situationen förändras och man av en eller annan anledning byter sin roll men jag tror jag vill vara antingen eller. Nu pratar jag inte om BDSM eller något sexuellt även om samma sak uppstår i en sexuell situation, enligt mig är det också då någon av parterna som är den dominanta även om det inte alltid är så uppenbart. Jag vill även påpeka att jag inte ser något negativt i att vara varken överlägsen eller underlägsen utan att det helt enkelt bara är ett konstaterande från min sida även om man inte ska placeras i något som gör en obekväm. BDSM ser jag som ett sätt att få frångå de naturliga rollerna och slappna av i att man inte har samma krav att uppfylla, inte behöver tänka på efterföljande konsekvenser av sitt handlande.

    Jag vet inte om det här bara blev rörigt, ville bara delge lite av mina tankar, om de nu går att tyda i den här utläggningen.

    Svara
  2. Väninnan

    Jo då gumman jag och fler med mig förstod att dom orden var mer än bara ord. Jag såg på dig att det blev någon form av wake up call i kvarnen. gläds med dig över att du hittat den insikten och är tacksa över att du följde med den kvällen.

    Puss på re snuttan.

    Svara
  3. M

    En av de mest intressant aspekterna med att vara switch är att vissa inte ”kan” byta mellan att vara dominant och undergiven med samma partner, medan andra kan byta roller inom samma relation. Själv tillhör jag (som du antar jag) det sistnämnda.

    Men för att återgå till ämnet. Så länge ni båda är öppna med varandra (och hela den svängen) så är det väl bara att testa sig fram? Jag tillhör den gruppen som sagt att jag inte kan vara jättedominant mot någon jag gillar (förnedra, slå, osv), så jag kan känna igen mig i hans argument. Men det är också något jag släppt på när jag sett min partners njutning. Kanske fungerar han så också? Få saker är ju så upphetsande som att göra något som ens partner tycker om.

    Svara

Skriv en kommentar!