Brottsprovocering?

Jag läser på Expressens hemsida om Janette som jobbar som ett otrohets-lockbete. Jag känner en viss oro när jag läser om det här, för det legitimiserar svartsjuka, och skapar säkert mer elände än det eventuellt löser.

Vad det här handlar om såvitt jag kan förstå artikeln är att Janette jobbar åt en agentur. Hon tilldelas en klient på uppdrag av klientens misstänksamma fru, och sedan ska hon försöka få honom att vara otrogen med henne för att bekräfta eventuella misstankar från klientens fru.

Jag baxnar verkligen åt hur absurt det här är.

Hon är mycket tillfreds med att hon kunnat hjälpa kvinnor att få högre ersättning vid skilsmässor efter vad som avslöjats om deras makar.
– Det är ett bra jobb och jag tjänar mycket pengar på att lära otrogna män en läxa!

Jag undrar verkligen hur den riktiga statistiken ser ut. Nånting säger mig att mängden false-positives i en sån här bransch är ganska hög, och att många män som utsätts för det här egentligen inte är otrogna men blir provocerade till att vara det av kvinnor som jobbar åt agenturen, i kombination med osäkra hemmafruar som ser otrohet som den enda orsaken till att deras giftermål stagnerat.

Att ha misstankar är en sak, och att t.ex. anställa nån för att skugga den äkta maken och se om han verkligen är otrogen är också en sak. Men att anställa nån som ska förföra honom, testa gränserna – det är inget annat än brottsprovocering.

Det här är som om poliser skulle knacka på första bästa dörr, erbjuda att sälja kokain, verkligen försöka övertala personen att köpa kokainet – och sen när han gör det arrestera honom för knarkinnehav.

Jag tvivlar starkt på att det finns någon större objektivitet i såna här företag, och jag tror att kvinnorna som jobbar med sånt här får en bonus för varje ”fälld” klient de inbringar, vilket i sin tur ökar deras motivation att fälla oskyldiga män. Vidare stärker bara sånt här mitt ogillande för monogama relationer som föder och göder svartsjuka och osäkerhet.

Läs även dessa inlägg:

18 reaktion på “Brottsprovocering?

  1. Cookie

    Låter ju vääldigt amerikanskt = inte bra. Vem som helst kan väl göra nåt dumt vid fel tillfälle. Idiotiskt. Vaddå ”hjälpa” andra? Sanslöst dumt.

    Svara
  2. sheila

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Bland annat är det som föregående kommentar säger: Väldigt amerikanskt.
    Men å ena sidan så känner jag att det är otroligt absurt, vilket yrke och Varför i hela fridens namn…?
    Men å andra sidan känner jag att en trogen man inte är otrogen hur man än vänder och vrider det. Man kan inte ”tvingas” till att vara otrogen. Han har alltid ett val själv, alltid. Att saker bara händer har jag aldrig köpt. Inte heller att mannen i fråga skulle blivit just ”tvingad” eller rättare sagt ”förförd”..?
    Jag är helt för att kvinnorna i fråga rannsakar sig själv och huruvida det är värt att fortsätta leva i sådan osäkerhet och kanske göra något åt det själva istället. Inte ägnar sig åt att betala för denna kvinnas bekräftelsebehov. För hennes yrkesval kan knappast bottna i annat. Samt att hon antagligen funderar en och tre gånger på vad hennes egen karl gör när hon är ute på jobb.. Man föder och göder precis som du skriver.. Tack men nej tack. 🙂

    Svara
  3. Friskytten

    Detta kan inte vara i Sverige.
    Det är nämligen inte olagligt att vara otrogen i Sverige och det påverkar inte möjligheten att få ut en skilsmässa eller de ekonomiska uppgörelserna efter denna.
    Förr i tiden var det en domstol som bestämde om folk skulle få skilja sig, men idag räcker det med att den ena parten önskar skilja sig.
    Om man har minderårig barn eller om den ena parten motsätter sig skilsmässa tar det ett år innan skilsmässan träder i kraft, annars kan det ske tämligen omgående.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det här är såklart inte i Sverige. Enligt artikeln i Excessen är det Storbritannien. Säkerligen vanligt förekommande i USA också, och gissningsvis kommer konceptet från just USA.

      Jag är inte säker, men jag gissar att UK har liknande principer kring skilsmässor som USA har, dvs att det är civilrättsliga åtgärder, dvs att man stämmer sin andra hälft och sedan får man bevisa skador eller motbevisa påståenden.

      Personligen ser jag bara det här som ännu ett tecken på att giftermål är ett förlegat koncept.

      Svara
  4. ND

    ”Personligen ser jag bara det här som ännu ett tecken på att giftermål är ett förlegat koncept.”

    Och vilket koncept är detta, Klumpe? Oavsett hur trevligt det vore att vara poly, så är det så att många (de flesta?) av oss inte är det.

    Men, låt oss titta på giftermålet i sig. Du säger att det är förlegat. Gott. Då frågar jag, vad är giftermål? Är det bara en ovanligt omständigt sätt att säga ”jag tycker JÄTTEMYCKET om dig”, eller har det djupare sociala funktioner?

    Min personliga teori är denna: Ett samhälle överlever enbart så länger som dess invånare överlever. Och folk lever som bekant inte i evighet. Det behövs nytillskott konstant. Barn, med andra ord. För att se till att så många barn som möjligt föds och överlever gäller det att människor med resurser (pengar, mat, tid, hälsa) att ta hand om barnen bestämmer sig för att gå samman och samarbeta. Detta är vad giftermål är: Jag tar mitt, du tar ditt, vi slår samman det för ett gemensamt projekt.

    Nu lever vi tack och lov i ett samhälle där man inte måste skaffa barn för att samhället ska överleva. Vi har råd med olika okonventionella relationsbildningar och det är bara trevligt. Men, jag kan inte hjälpa att känna att kärnfamiljen är något viktigt (om inte SUPERviktigt), något som sitter i vår ryggrad. Jag jobbar mycket med ungdomar, ofta med ”störiga” sådana, och i 90% av fallen så är de skilsmässobarn, med föräldrar som ofta har många och lösa kontakter.

    Min poäng är detta: Giftermål är INTE förlegat. Det är en instution som har skapats för att fira och viktigförklara vårt samhälles/folks/arts fortsatta existens. Idag har vi råd att experimentera och leka med olika reltionsformer, och det är underbart, men detta är en lyx som vårt samhälle har råd med. Det viktiga är stabilitet. Stabila relationer, som skapar stabila individer, som fritt kan välja hur de vill leva i framtiden.

    Nej, jag menar inte att alla ska gifta sig, ej heller menar jag att alla skilsmässobarn blir störiga, ej heller menar jag att giftermålet ska ta förstaplatsen. Men jag menar dock att giftermålet är fortfarande ett starkt och viktigt alternativ.

    Tack och förlåt.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag kan inte hålla med om någonting av vad du säger.

      Jag tror att påståendet om att skilsmässobarn är mer ”störiga” är fullständigt irrelevant i ämnet. Jag tror att barn som försummas blir ”störiga” oavsett om det är pga dåliga familjeförhållanden eller skilsmässa. Skilsmässor tar mycket tid och energi, och därför blir barn försummade.

      Skilsmässobarn har också fått lära sig att giftermål är normen, och när normen plötsligt försvinner förlorar barnet en stor del av sin verklighet och blir desillusionerad. Detta tror jag leder till att de blir ”störiga”.

      Barn som växer upp med föräldrar som inte är gifta får inte lära sig den här normen, och får den därför aldrig fråntagen dem. Därför blir de inte desillusionerade och ”störiga”.

      Vidare anser jag att det är en grav och ansvarslös förenkling att säga att ”störiga” barn är skilsmässobarn. Jag tror inte det är så enkelt. Men det är praktiskt att ta till i en diskussion.

      Men på det stora hela tycker jag det är ett ganska absurt påstående att säga att giftermål är viktigt för våran arts fortsatta existens. Vi lever i en överbefolkad värld. Vi förbrukar många gånger mer av resurserna som finns än vi skapar. Vi lever inte på randen av utrotning där alla måste dra sitt strå till stacken och skapa avkomma.

      Eller menar du också att det enda syftet med att ha sex är att få barn?

      Jag tror inte på giftermålet. Jag tror att det är en förlängning av det monogama konceptet, och jag tror att precis som ganska mycket som kan tillskrivas kristendomen är det egentligen menat som ett sätt att kontrollera människor. Precis som myten kring oskulden, eller att det finns en osynlig gubbe i himlen som ser allt vi gör. Det handlar om kontroll.

      Traditionellt var giftermål käppen och kärleken var moroten. Du blev kär i någon, men du blev tvungen att acceptera käppen för att få vara med den personen.

      Idag behövs inte den här käppen längre. Idag kan vi älska vem och vilka vi vill, och tack och lov har vi förlorat religionens förkrossande inflytande. Tack och lov har vi även börjat lämna giftermålet som juridiskt och samhällsmässigt koncept bakom oss.

      Du har dina åsikter. Jag har mina. Men jag kan tyvärr inte hålla med dig i något avseende gällande dina.

      Svara
      1. ND

        Du missförstår mig.

        1. jag sade inte att skilsmässobarn = störiga barn. Självklart så växer många skilsmässobarn upp till fullständigt vettiga och fungerande individer. Vad jag sade var: Störiga barn = väldigt ofta skilsmässobarn. MAO, inte alla asiater är kineser, men de flesta kineser är asiater.

        2. Jag förvånas över hur ofta folk drar upp ”den överbefolkade världen” som ett argument mot kärnfamiljen. Det handlar inte ens om det. Varesig världen är överbefolkad eller inte, så är vi, precis som alla andra levande varelser, födda med ett imperativ, nämligen ”föröken eder”. Från den minsta mikrob till den största val, alla levande varelser har det i sig att föröka sig. Det betyder inte att alla levande varelser väljer att följa det imperativet (tack och lov kan vi slippa, om vi vill), men det spelar ingen roll hur många atombomber som faller, eller hur många grader växthuseffekten höjer. Finns det kuk och finns det fitta, så finns det en vilja att skapa barn. Se på evolutionen. Allt alla levande varelser gör, gör vi för att fortsäkra vår egen överlevnad och vår avkommas överlevnad. Vi knullar, och genom knullandet binder vi känslomässiga band. Viktiga band, då vi människor är sociala djur och dör (eller blir vansinniga) av ensamhet. Även viktiga band, då barn kommer in i bilden. Det är tydligt att celibat är skadligt. Se bara på alla muslimska fundamentalister och/eller katolska präster.

        3. Klart som sjutton att monogami handlar om kontroll! Precis som trafikregler, lagar, och vett/ettikett handlar om kontroll. Betänk detta. Människan är det enda djuret som dör regelbundet i barnsäng. Vi är även det enda djuret som tar hand om sin avkomma i nästan tjugo år (i genomsnitt). Detta betyder att barnaskaffandet är ett GIGANTISKT projekt för oss, till skillnad från t.ex. havssköldpaddan som lägger sina ägg och sedan sticker, eller flertalet ödlor som inte har nåt emot att käka upp en eller fler av sina ungar. Vår avkomma är beroende av oss väldigt länge, och att ta fram den här avkomman riskerar att döda oss. Och när avkomman väl är här, står vi inför tjugo år av andra dödsrisker. Tro fan att man började skapa regler så detta underbara, men också potentiellt mycket skadliga beteende (alltså, knulla)inte skenade iväg.

        Alltså, giftermålet handlar inte om: HAHA; JAG ÄR EN ELAK PRÄST SOM INTE FÅR KNULLA; NU FÅR NI INTE KNULLA!, utan det handlar om detta: Knulla runt på stenåldern, och du kommer ha ett antal havande kvinnor. Kvinnor som nu har svårare (pga graviditet) att utföra sysslor viktiga för överlevnaden (jakt, fiske, whatever). Dessutom finns det en stor risk att kvinnorna dör (vilket medföljer att antalet barn födda i samhället minskar drastiskt. Samhällen där männen är fler än kvinnorna dör ofta ut, eller haltar sig fram). Detta är ett problem. Vad göra? Man instiftar en instutition. Giftermålet. På så vis ökar kvinnans chanser till överlevnad, barnets chans till överlevnad (för jag behöver väl inte berätta om de otaliga sätt man kunde dö på innan man ens fyllt fem en gång i tiden?), eftersom man inte längra är utlämnad åt sitt öde. Man kan vara två om det. En kan utföra sysslor bortanför hemmet, medan en annan ser att barnet inte dör / skyddar hemmet.

        Så, från ett biologiskt/historiskt perspektiv är heterosexuell monogami viktigt, då det kraftigt minskar en hel del risker som är ganska unika för människor. Detta betyder, igen, att det inte är det enda som fungerar. Men det är inte på något sätt förlegat. Ej heller är det skadligt. I min mening är det precis lika skadligt att vara poly, eller homo, just för att vi i detta samhälle HAR RÅD MED DET.

        Det känns som du missade att jag sade detta. Vi lever inte i en underbefolkad värld (även om mängden barn födda i sverige minskar årligen. Rätta mig om jag har fel). Vi lever inte i små, sketna hyddor ute på stäppen och jagar mammut. Vi lever i ett extremt framgångsrikt samhälle. Vi har utmärkta medicinska kunskaper och resurser. Vi kan bestämma om vår graviditet. Vi lever inte under konstant hot från grannstammen som vill slakta oss och röva bort oss och våldta oss. Vi har inga vilda djur som kan döda våra barn. Vi har det bra. VI HAR RÅD ATT INTE VARA STRIKTA I VÅRA RELATIONER.

        Detta är allt min poäng vilar på. Vi har idag råd att göra som vi vill. Detta gör INTE monogami förlegat, dock, utan ett fungerande alternativ bland många andra.

        Svara
        1. klumpesnusk Inläggsförfattare

          Det här handlar inte om monogami versus polyamori.

          När jag säger att giftermål är föråldrad menar jag i första hand konceptet med man och kvinna som ingår äktenskap. Jag tycker att man kan leva precis lika bra och på lika bra villkor utan att behöva ingå i den juridiska (eller samhälleliga) gemenskapen. Sen om man lever i ett öppet förhållande eller ej hör inte till varför jag ogillar giftermålet och tycker det är föråldrat. Ej heller bryr jag mig om eventuella biologiska resonemang för giftermål.

          Jag ser giftermål som en onödig påbyggnad. Man behöver inte gifta sig för att älska någon, men ändå är det vad vi fått inpräntat i oss. Man är inte ”seriös” med sin kärlek om man inte gifter sig, allting upp tills att man står framför altaret är bara flams och trams. Det är där min motsättning ligger, att det inte är ”äkta” kärlek förrän man gift sig.

          Giftermålet behövs inte för att bo och leva ihop med någon man älskar. Det är en social efterkonstruktion, och den behövs inte längre då vårat samhälle utvecklats förbi den medeltida principen. Idag kan vi leva och älska tillsammans med en person UTAN att behöva något religiöst eller juridiskt godkännande för detta.

          Giftermål är ingen biologisk drift, och är inget krav för att skaffa barn ihop. Alla dina resonemang funkar alldeles utmärkt även utan giftermål. Drifterna vi känner finns fortfarande kvar, och jag säger inte att de inte finns.

          Jag säger bara att giftermål som social reflex och struktur har förpassats till det förflutna.

          Svara
      2. M

        Jag är nog på din sida i denna fråga Klumpe. I mitt tycke är giftemål en väldigt gammal kvarleva. Jag brukar tänka att om jag älskar någon så mycket behöver jag inte bevisa (kanske fel ordval, men jag hoppas ni förstår vad jag menar) min kärlek inför min partner eller andra genom att gifta mig. Mina handlingar bör duga utmärkt.

        Samtidigt går det inte att frångå att giftemål har ett visst juridisikt syfte, fortfarande.

        Men i vilket fall, den största anledningen att folk gifter sig idag är av gammal vana/tradition och att det är något fint man gör med sin partner. Och av praktiska skäl. Antagligen känner vissa personer att de ”bör” gifta sig, kanske av de anledningar ND nämner. Men då kanske man ska fråga sig om man gör det av rätt anledning.

        För övrigt anser jag ”kärnfamilj” vara ett ganska onödigt begrepp att ta till med. Det är ett ord som oftast används av mer eller mindre anti-HBT-partier såsom KD och SD, för att ta avstånd från den ”icke-normala” familjeuppbyggnad HBT-familjen (men även andra) får. ”Kärnfamilj” bygger på att de flesta/alla människor skulle vilja ha samma familjeförhållanden som varandra, vilket är ganska absurt. Men framförallt, det nästintill skuldsätter de som inte tillhör kärnfamiljer. Exempelvis HBT och skilda föräldrar.

        Nu kom jag lite off topic också

        Svara
  5. ND

    Luktar jag lite Godwin?

    Låt mig bara klargöra att jag tar kraftigt avstånd från samtliga partier som du nämnde, M.

    Klumpe, du har ju förstår rätt. Giftermål är en tradition. En ritual. Och precis som alla ritualer har den inte mer mening än den mening vi förlänar den.

    Det finns ett men i detta, dock. Du kallade giftermålet för käppen. Jag menar att giftermålet fungerade en gång i tiden (och fungerar fortfarande till viss del) som moroten. Med ett giftermål hade du vissa lagliga rättigheter. Du har den lagliga rätten att inte bli antastad av någon annan. Du hade den lagliga rätten till din make/makas resurser. Och du hade även ett (relativt) fungerande system för att hålla koll på vems barn tillhörde vem (ett stort RELATIVT på det, dock).

    Jag menar att giftermål, med sina juridiska och sociala fördelar, finns kvar för att uppmuntra barnaskapande i en någorlunda skyddad sfär.

    Svara
  6. Mollie

    Jag har ingen direkt åsikt i frågan kring äktenskap. Jag har varit gift, min bröllopsdag är fortfarande en av de bästa i mitt liv, trots att min skiljsmässa gick igenom för över ett halvår sedan, och det har varit slut i över ett år.

    Men det som jag reagerar på i ‘ND’s första kommentar är: ”Jag jobbar mycket med ungdomar, ofta med “störiga” sådana, och i 90% av fallen så är de skilsmässobarn, med föräldrar som ofta har många och lösa kontakter.”

    Och jag blir arg och förolämpad av den sista satsen. Jag har vuxit upp med kompisar vars föräldrar betett sig illa vilket i sin tur har påverkat barnen på ett felaktigt sätt, liksom arbetat inom behandlingsområdet. Barnens problem ligger inte enbart i föräldrarnas eventuella sexuella kontakter!

    Att jag personligen blir förolämpad å det grövsta ligger i den enorma okunskap som jag uppfattar i samma mening. Och jag kopplar den rakt av till kommentaren om poly i all ära. Jag praktiserar RA. Jag har vänner. Jag älskar. Jag tror på många vuxna i ett barn liv. Att mina eventuella barn, eller mina vänners barn växer upp med en trygghet att alltid ha någon att vända sig till oavsett vem han eller hon är, är för mig centralt. Jag har inga lösa kontakter! Det finns några få människor i mitt liv som jag väljer att ha kärleksrelationer med, men jag tänker inte definiera dem för vem har rätt att bestämma över mitt liv och över mina vänner?

    De barn som kommer finnas i mitt liv kommer träffa samma människor, och lära känna mina vänner på precis samma sätt som om jag levt monogamt i en kärnfamilj. Trygghet genom hela livet.

    Svara
  7. ND

    Det var inte min mening att förolämpa. Men detta är också min erfarenhet. Dessa trasiga barn kommer alldeles för ofta kommer från ett hemliv med föräldrar på olika håll, föräldrar som ägnar mer tid och energi åt sina älskare än åt sina barn. Precis som klumpe säger så blir inte barn störiga av sina föräldrars kärleksliv, utan av att försummas.

    Med risk att förolämpa igen, är det inte möjligt att det blir lättare att försumma sina barn om man lever i relationer utan gränser, utan sociala tabun som starkt skuldbelägger sådan försummelse?

    Jag tvivlar inte en sekund på att vem som helst, oavsett kön, oavsett sexuell läggning, oavsett relationstyp kan uppfostra bra och vettiga människor. Och om du har bestämt dig för att spendera energi på att skapa en trygg tillvaro för dina barn, vare sig det handlar om tryggheten av två föräldrar, eller flertalet engagerade vuxna, så BRA! Skitbra. Fortsätt så. Om du kan gå ut bland ungdomarna jag jobbar med och utbilda deras föräldrar till samma engagemang, så sätt igång.

    Allt jag försökte göra var att skapa ett argument för monogami. Jag sade inte att polygami = trasiga barn. Vad jag yrkade på var att dessa störiga barn jag har haft hand om kommer ofta från en extremt otrygg bakgrund, ofta definierad av en trasig familj. Oavsett om man tycker att det är ”förlegat”, så kan det inte förnekas att monogami erbjuder en stabilitet. Detta betyder inte att andra relationstyper inte erbjuder stabilitet. Som sagt, allt jag ville göra här var att visa att monogami är ett fungerande alternativ.

    Nu, så vore det trevligt om jag slapp skriva ännu ett försvarstal, och istället fick läsa svar på mina argument som inte utgick från att jag var en reaktionär fascist som vill kontrollera hur folk älskar.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag är ledsen, men du är verkligen ute på djupt vatten med dina åsikter. Jag tycker fortfarande inte att det finns nånting i det du säger som jag kan hålla med om, så låt oss ta det en sak i taget.

      Först och främst så har diskussionen slutat handla om huruvida giftermålet som instans är relevant, så vi lämnar det därhän. Det här är kort och gott huruvida polygami är bra för barn, något som du uppenbarligen inte tycker det är.

      Vad vi bör fokusera på här är ”trasiga relationer” och du nämner människor som fokuserar mer på sina älskare än sina barn. Där har du ditt eget svar. Tror du verkligen att polyamorösa människor i fungerande förhållanden skulle försumma sina barn? Inte en chans. Tvärtom, de har fungerande förhållanden och därför finns det gott om tid, möjlighet och kärlek att spendera på sina barn. Detta gäller i lika stor utsträckning monogama förhållanden som fungerar.

      Sociala tabun är återigen irrelevant. Moral, etik och liknande kommer inifrån. Behöver vi verkligen ett socialt stigma för att bry oss om våra barn? Jag tycker det verkar vara fel väg att gå isf. Barn har man för man vill ha barn, och man älskar barnen av samma orsak. Det här är i min mening lika bakvänt som kreationister som säger att vi behöver någon osynlig gud att tala om för oss att inte slå ihjäl varandra.

      Du säger att monogami erbjuder en stabilitet. Återigen, ja det gör den – när det är en FUNGERANDE relation. När relationer funkar, då är det en stabilitet och en styrka, oavsett om den är monogam eller polyamorös.

      Det är intressant att läsa hur du säger en sak, och sen nästan indirekt säger emot dig själv. Du säger att monogama relationer ger en stabilitet, och sen säger du att majoriteten av ”störiga” barn kommer just från denna bakgrund. Uppenbarligen från trasiga förhållanden, men icke desto mindre kommer de ju uppenbarligen från en bakgrund med officiellt monogama föräldrar. Jag hänger inte med? Vad försöker du säga?

      Allt det här är såklart hundra procent individuellt, men jag säger att du är full med skit om du säger att monogama relationer automatiskt är bättre lämpade att skapa glada, balanserade barn än polyamorösa (vad du kallar för ”gränslösa”) relationer. Se bara på skilsmässostatistiken.

      Som sagt, du är ute på djupt vatten och du pratar om saker du uppenbarligen inte förstår.

      Därmed avslutar jag den här diskussionen. Den leder ingenstans.

      Svara
  8. Pingback: Jag måste bara « Klumpesnusk & Sheila

  9. Mollie

    Jag vill inleda med att säga att bara för att jag finner RAn rätt för mig fördömer jag inga andra konstellationer. Herregud, monogamin är trots allt norm. För mig är den inte rätt men att vara så radikal som att mena att den monogama normen krossar samhället, anser jag inte, men kan å andra sidan inte veta om jag anser så imorgon. 🙂

    Sedan ang ytterligare försummelse, menar jag, för egen del, att skaffar jag barn, kommer de alltid komma först. Ingen snack om saken! Och skaffar jag barn, kommer det vara med en vän med samma resonemang. Mina vänner må vara viktiga, men barnen kommer först.

    Ang föräldrarna som du talar om. Du har ingen aning om vem jag är, eller vad jag arbetar med idag, så jag anser utan att driva den frågan längre att du inte ens skall uttala dig om detta.

    Monogami är ett fungerande alternativ. Men det är inte det enda. Och om jag tolkar dig rätt där, rätta mig igen om jag har fel, men jag anser att du säger emot dig själv, då jag tolkar din text som normativ. En trasig familj, normativt tolkat, är sällan annat än en monogam, trasig familj. Enligt mina erfarenheter kallas inte en polyamorös familj för just ‘familj’. Monogami i sig innebär inte stabilitet! Stabilitet innebär stabila vuxna, med en fungerande relation och vänskap, oavsett konstellation, en, två, tre eller flera.

    Jag tolkar inte dig som att du vill kontrollera hur andra älskar. Jag uppfattar dig som en mononormativ individ, som missuppfattat en hel del saker, tex poly. Och vi kanske pratar om helt olika saker, men jag blir förolämpad av dina generaliseringar och förutfattade meningar.

    Svara
  10. ND

    Hur många gånger ska jag behöva säga att jag INTE höjer monogami över något annat? Hur många gånger ska jag behöva försäkra er att jag inte ser ner på vare sig poly eller relationsanarki? Ni anfaller mig på samma sak om och om igen, trots att jag gång på gång försöker förklara att det ni är förbannade över inte står att finna i mina argument.

    Svara
  11. Pingback: Klargörande var jag står « Klumpesnusk & Sheila

Skriv en kommentar!