Swingerklubbar och moralens förfall?

Jag har precis som många andra läst Expressens artikel om Swingerlubbar. Faktiskt så stör jag mig väldigt mycket på rubriken på den artikeln, ”tusentals svenskar byter par på sexklubbar”. Det är en typiskt skandalös Expressen-rubrik, och i mina öron klingar den felaktigt. Man byter inte par, man byter partner. Eller partners.

Men, jag ska erkänna att jag inte är speciellt intresserad av swingerklubbar, och aldrig varit på en. Inte heller känner jag mig så jätteintresserad att gå på en. Det hade säkerligen varit spännande, och om jag får en inbjudan kanske jag hade accepterat den och gärna gått tillsammans med nån jag tycker om; men det är ingen hemlig fantasi som jag vill förverkliga omedelbart.

Icke desto mindre tror jag mig förstå hur swingerklubbar funkar och varför de existerar. Jag har läst en hel del om dem, och pratat med människor som gillar att gå på dem. Det handlar om sex, och ingenting annat. Det är den röda tråden. Man går på en sån klubb för att knulla, för att ha det skönt, för att utforska sin liberala sexualitet. När det handlar om parklubbar går man för att man kanske tycker om att se sin partner med andra, och för att man själv vill träffa nya människor att ha det skönt med.

Det är egentligen ingenting konstigt. Det är för människor som har en öppen sexualitet och en fri syn på densamma.

Men jag fascineras verkligen av kommentarerna till Expressens artikel. Fascineras och skräms, för det upphör aldrig att förvåna mig hur snabbt människor tar till gravt felaktiga fördomar för att förklara sitt fördömande av nåt. Enligt en stor majoritet av kommentarerna är swingerklubbar ”omoraliskt” och/eller något som är till för sexmissbrukare.

Moral. Jag ogillar starkt hur man tar till moral när man ska tala om för någon annan hur denne ska leva sitt liv. Speciellt inom sex tycker jag rätt illa om det. Moral är i min erfarenhet ett verktyg som osäkra människor tar till för att rättfärdiga sina egna trångsynta åsikter kring något ämne – spelar ingen roll vad. När man saknar riktiga argument, då är moralen väldigt praktisk att börja vifta med för den är enormt odefinierad. Det är ett trubbigt verktyg som säger ”jag har rätt, du har fel, och du ska skämmas för att du har fel”. Människor som gillar att sätta sig själva på höga piedestaler och se ner på resten av mänskligheten gillar att kalla sig för moraliska.

Moral för mig är självklara saker som t.ex. att man inte ska slå ihjäl folk eller pissa i trapphuset. Det är den moraliska kompass jag följer. Jag applicerar inte moral på människors sexualitet, för även om jag inte håller med om dem själv så finns det inget som säger att andra inte tycker om det.

Användandet av moral för att diktera sexuellt beteende är urgammalt. Det har vårat samhälle ägnat sig åt i snart 2000 år, och under medeltiden nådde det sin kulmen. Tyvärr är synsättet som fortfarande finns kvar från medeltiden ganska dominerande, och därför har vi anonyma svenssons som skriver kommentarer på Expressens hemsida och talar om för alla ”omoraliska” människor att de är just omoraliska, att det de gör är fel och fult och att de ska skämmas. Varför ska de skämmas? För att de är omoraliska. Cirkellogiken har talat.

Sexmissbrukare hade inte gått på swingerklubb. Återigen, jag är ingen expert på sexmissbrukare men tror mig förstå hur det funkar. Jag kämpar för att komma på hur jag i ord ska kunna förklara hur fullständigt absurt det vore med en sexmissbrukare på en swingerklubb. Det skulle vara som en nätdörr på en ubåt – det händer bara inte, helt enkelt. Sexmissbrukare har inte den mentalitet som funkar på en swingerklubb, och klubbarna har ju faktiskt lite koll på sina medlemmar.

Det är återigen en sån där lämplig fördom som man kan ta till dels för att rättfärdiga sin egen överlägsna moraliska inställning, men också vifta bort eventuella motargument. ”Ni är ju bara en bunt med sexmissbrukare så varför ska jag lyssna på er?” ungefär. Man kan inte motbevisa det, för hur bevisar man att man inte är en sexmissbrukare? Därför är det ett väldigt lämpligt argument att ta till. Det är verkligen synd att dessa högljudda kråkor kraxar i kommentarerna till rubriken. Kråkor som vill att alla ska vara lika neurotiska och fyllda med komplex för sina egna drifter som de är.

Vad tycker ni om swingerklubbar? Och vad är ”moral” som ni ser det?

Läs även dessa inlägg:

6 reaktion på “Swingerklubbar och moralens förfall?

  1. Cookie

    De som skriver kommentarerna (till artikeln i Expressen)är förmodligen människor som är djupt missnöjda med sina liv, och känner sig kanske lite bättre när de kan klaga på andras moral/sexliv/intressen. I hemlighet kanske de skulle vilja smyga i väg på en swingersklubb med sin partner, men de vågar inte för de är rädda att grannarna/chefen/faster Britt ska få veta, och att normaliteten ska hotas. Måste man leva sitt liv genom andras ögon blir det inte så kul.

    Svara
  2. A

    Jag tror också att det här egentligen handlar mer om vad det är för typ av människor som dras till kommentarsfält där de kan vara anonyma och tillsynes ocensurerade, än hur ”vanligt” folk egentligen tänker om saken. Jag hoppas det i alla fall, med tanke på att jag också hoppas att majoriteten av svenska folket trots allt inte är analfabeter som saknar läsförmåga, som de mest rabiata komentatorerna ofta gör.

    Jag tror att vad de kallar moral ofta är starkt förknippat med rädsla, för varför skulle man lägga sig i vad andra vuxna och samtyckande människor gör om det inte var för att det väckt någon slags rädsla uti en? Jag tror det handlar mycket om att känna att man själv duger, eller inte. Om det finns andra som är så härliga och frigjorda att de vill gå på sexklubb när jag själv inte är säker på att våga så är det ju lätt att känna att man är frigid och tråkig, vilket man väl kanske hellre vänder till att man har högre moral. Jag tycker dock att det är lustigt att man inte tänker efter lite och inser att moral är subjektivt, och att de frigjorda svingersmänniskorna kanske knappast är intresserad av ens inskränkta ”moral”.

    jag kan dock förstå hur det funkar, förr i tiden kunde jag bli nästan sådär rabiat (om än lite mer välinformerad och välformulerad) i internetdiskussioner som rörde fitthår, eftersom jag inte alls hade någon lust att själv ta bort det, men på internet ständigt möttes av budskapet att fitthår är = SUPERÄCKLIGT, vilket jag hellre vände till att de som rakar bort det troligtvis är frigida kroppsfobiker eller utseendeslavar. Nu är jag ju en vuxen person som själv bestämmer över hårets vara eller icke-vara, så nu skiter jag faktiskt i vad andra gör med det (ja, så länge ingen påstår att det skulle vara ohygieniskt med hår dåra ;)).

    Svara
  3. M

    ”Tragiskt moral förfall. Detta för tankarna till det gamla Romariket och vi vet ju hur det slutade.”

    När jag läst den kommentaren orkade jag inte mer, verkligen. Sverige kommer krossa sig själv under översexualitet. Eller?

    Jag har en inställning till i princip allt som rör andras sexliv. Jag viker inte nämnvärt på den, någonsin. Jag bryr mig verkligen inte vad andra väljer att göra i sängen. Jag har inte med det att göra. Lika lite som någon annan har rätt att döma mig för vad jag väljer att göra. Jag förstår inte ens hur man orkar bli så upprörd över något som inte påverkar en själv, alls. Så vitt jag vet kanske mina grannar väljer att ha sex med min andra 77-åriga granne. HUR påverkar det mig? VAD har jag med det att göra?

    Usch, jag blir bara irriterad på hur folk orkar ta sig tid att bli upprörda över andras sexliv.

    ”Sexmissbruk som andra missbruk, leder ju fel. Men sexmissbruk och partnerklubbar leder ju till separation förr eller senare och skadar barnen om man har några. Både droger och sexmissbruk är så fel att jag inte kan förstå att partnerbytarklubbar, är mer accepterade än vad en drogklubb skulle vara.”

    Jag kunde inte alls låta bli att fortsätta läsa. Att vilja ha mycket sex, med olika personer är alltså = sexmissbruk? ”Leder ju till separation förr eller senare och skadar barnen om man har några”. Varför skulle ett bra sexliv skada barnen och leda till separation? Är det inte tvärt om?

    Moral är bara ordet folk gömmer sig bakom för att döma andra. Så länge ingen tar skada så förstår jag verkligen inte problemet.

    Svara
  4. Lukas

    Tack Klumpe för att du tar upp det här. Jag själv blev upprörd då jag lever i ett förhållande som omfattar fyra personer och vi träffades faktiskt för första gången på en swingersklubb. Vi tycker inte att vi är omoraliska och vi tycker definitivt inte att vi gör något fel.

    Men det visar dock att vi inte kan vara öppna med vår livsstil, något som vi önskar att vi kunde vara.

    Förutom att vi inte kan vara öppna med det tänker jag i vilket fall inte låta de här omoraliska moralisterna diktera hur jag ska leva.

    //
    Lukas

    Svara
  5. Helge

    Det pratas aldrig (nästan) sex i min bekantskapskrets eller på min arbetsplats. Jag skulle aldrig våga föreslå besök på swingerklubb med för min sambo. Och jag vet inte om jag skulle trivas där. Men tanken är lockande. Jag drömmer om det då och då. Och jag är övertygad om att det finns en massa trevliga människor där. Men inte om de är ”min typ”. Men varför vara rädd för en sådan sak, om jag aldrig har provat? Om jag ändå vågade ta mig dit, om jag visste hur jag skulle komma till en sådan upplevelse!

    Svara
  6. Friskytten

    När det gäller sex så är det många som drar likhetstecken mellan vad jag själv gillar och vad som är moraliskt och rätt.
    Alltså om man inte själv kan tänka sig att gå på swingersklubb så är det moraliskt fel.
    Eller om man är man och inte kan tänka sig att ha sex med en annan man så är det fel för alla män att ha sex med män.
    Om inte jag kan tänka mig att leva polyamoröst så ska ingen annan heller göra det!

    Svara

Skriv en kommentar!