Kan man bli mer ensam istället?

För några dagar sen fick jag en intressant tanke.

Det är ju så att jag anser mig själv sedan nåt år tillbaka vara en polyamorös relationsanarkist. Egentligen tycker jag etiketten är onödig, men om man måste klassificera mig så hamnar jag i det facket. Jag kan och vill älska flera människor, och jag vill inte sätta en klisterlapp på relationen, samt anser att en relation kan ha många gråskalor – man kan älska nån utan att vara ”ihop”.

Ja, ni som följt bloggen vet säkerligen hur jag resonerar, och vet också att det här är i konstant utveckling.

Men, en tanke slog mig för några dagar sen. Nämligen den att tänk om jag ironiskt nog blir mer ensam trots att min livsstil är mer öppen för kärlek och relationer?

Det är ju trots allt så att jag lever som ovan nämnda kombination i ett samhälle där monogami är den vida utbredda normen, och där min livsstil är i minoritet. Hos många anses min livsstil t.o.m. vara åtskilligt mer kontroversiell än att vara t.ex. homosexuell. Flerkärlek fördöms ofta ännu hårdare hos många reaktionära kretsar än att älska nån av samma kön.

De flesta monogama vill ha andra monogama. Utbudet för monogama människor är stort. Gränserna är tydliga. Antingen är man singel, eller så är man det inte. Jag är inte singel, men samtidigt är jag inte upptagen, vilket skär sig med monogama personers syn på kärlek.

Så alltså, när jag går ut och är öppen för andra människor kan det då bli att ingen vill ha mig, för min syn på kärlek är inkompatibel med den stora massans syn på detsamma? Kommer jag att bli mer bortstött för jag är ”avvikande”?

Jag har märkt det här lite när jag cruisar runt på nätet. Jag får frågan om jag är singel, och jag svarar att ja, i dina ögon är jag nog det. Förvirringen som följer blir sällan speciellt rolig, och det slutar ofta med att personen jag pratar med helt försvinner och slutar hålla konversationen uppe. Ofta just för att de ser mig som ett freak, nån galning som tror att man kan älska flera människor samtidigt. Han måste ju vara nåt knäppo, alla veeet ju att man inte gör så! Osv osv.

Den monogama världen handlar väldigt mycket om etiketter, regler, avgränsningar. Antingen är man tillgänglig eller så är man det inte. Antingen är man upptagen, eller så är man singel. Sen att det finns en absurd mängd med människor på kontaktforum som mer eller mindre öppet söker otrohetsaffärer är en annan femma, enligt de flesta.

Men frågan kvarstår. Kan man som lever en öppen livsstil ironiskt nog råka bli mer ensam och få svårare att få kontakt med andra människor bara för att ens syn på kärlek och förhållanden inte går ihop med kutymen?

Mycket knepigt.

(Apropå ingenting särskilt så har Jennie Rehbinder skrivit ett läsvärt inlägg om just polyamori. Rekommenderas.)

Läs även dessa inlägg:

7 reaktion på “Kan man bli mer ensam istället?

  1. Kaja

    Det är väl generellt så att personer med avvikande åsikter kan skrämma bort andra som inte kan förstå. Jag vet ju inte vilken typ av konversationer du för, men om fokus hamnar på just synen på kärlek och förhållanden så är det väl inte helt konstigt att monogama personer drar öronen åt sig? De tycker kanske inte att det finns så mycket för dem där.

    Sen dök det upp en helt annan tanke. Hur ensam känner du dig i dina relationer? Du kan älska flera. Känner du dig likaså älskad av flera? Det jag saknar nu när jag är singel är just den där vetskapen att någon där ute längtar efter mig så som jag längtar efter honom. Utan det känner jag mig ensam.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det här var en relativt abstrakt tanke som dök upp, den baseras inte på någon verklig erfarenhet direkt. Det var mer en hypotetisk möjlighet, att om man söker efter andra människor, kan man då bli bortstött för att ens syn på kärlek och människor skiljer sig från normen?

      Jag känner mig inte särskilt ensam faktiskt. Även om jag inte har någon primärrelation för stunden så vet jag att jag är älskad, och jag älskar tillbaka.

      Jag tror alla människor behöver känna sig älskade på något vis, precis som du saknar. Det är när man saknar den känslan som man blir i sanning ensam.

      Svara
  2. Butterfly ball

    Jag upplever att jag vid detta laget känner till väl hur du resonerar (och du kan mina resonemang). Men trots att jag håller med dig i mångt och mycket kan jag inte låta bli att bli lite ordanal och reagera på ordvalet ‘primärrelation’. För mig är grunden i min RA (hittills, då den ständigt kluras på) att komma bort så långt jag kan ifrån just rangordningen och definitionerna på mina relationer. Alltså är jag egentligen bara bajsnödig i denna kommentar 🙂

    Men till ämnet. Jag förstår hur du tänker. Jag sitter just nu fast i mina klurerier kring kärleken i framtiden. Jag är just nu omgiven av en massa underbara människor, som jag älskar och som jag känner mig älskad av. Men samtidigt är det ju så att vänner kommer och går, några blir kvar längre än andra, men jag kan inte räkna med att mina vänner som jag har idag, kommer finnas där för all framtid. Inte ens om jag skulle till exempel skapa ett barn tillsammans med någon, kan jag kräva att han eller hon finns där för all framtid. Jag kan förvänta mig det, men inte kräva det.

    Därför klurar jag mycket på om jag numer är ‘dömd’ till att bara vara med andra polysar och RAn, eller kommer jag en dag våga möta vem som helst? Det blir ju sannerligen enklare och smidigare för alla parter om alla redan från början är poly eller RA, men jag blir ju inte kär efter vilket liv han eller hon lever, eller vilket kön personen har.

    Jag kan bara hoppas att ensamheten inte går hand i hand med en annan syn på kärlek än den normen säger. Å andra sidan är jag sjukt bortskämd med ett stort kontaktnät. Så självklart kan det skapa problem. Jag har en hel hög med underbara människor i mitt liv. En del har jag nära hjärtat trots att de än så länge bara finns elektroniskt i mitt liv, medan andra träffar jag varje dag.

    Attans att det jämt ska bli så långt 🙂

    Svara
  3. Baby

    Jag tror säkert att många kan uppfatta det som att du inte är ute efter seriösa relationer utan bara sporadiskt-sex relationer. Att du blir missuppfattad dvs.

    Det är ju fortfarande inte så vanligt(vad jag tror) att folk är så öppna med hur de vill ha det som du är redan från början.

    Jag vet inte hur tydlig du är med att du vill ha en riktig relation men utan att äga någon eller bli ägd på det viset en monogam relation kan vara.

    Det kan nog vara min uppfattning om varför folk väjer undan, de förstår inte att det fortfarande är på riktigt.

    Svara
  4. Mimi

    Jag håller med tidigare kommentatorer och tror att det nog är relativt överraskande att höra din syn på relationer, speciellt om man inte ens betänkt tanken innan! Många har nog aldrig ens besvärat sig med att fundera över relationsalternativ, speciellt då det gäller något som fundamentalt som den heterosexuellt monogama normen som vi lever med. För många är tanken på att leva ett annat liv inte ens ett alternativ. Att de du konverserar med kanske avviker eller blir allmänt avslagna handlar nog mest om att de inte ens kan tänka sig tanken. Och hur många i vår omgivning skulle inte ta för givet att det du pratar om handlar om sex utan känslor? Jag tror att det vi är en otroligt liten minoritet som tror på kärlek med flera samtidigt, många som hör det du säger hör nog automatiskt att det handlar om bara sex och att ligga runt är det redan många som gör och det anses enbart som fult, dumt och känslokallt.

    Sen tänkte jag på en grej, hur har ditt bemötande blivit angående det här med polygami från de olika könen? Är det någon skillnad? Jag tänker spontant att jag som tjej skulle bemötas annorlunda än dig om jag började diskutera min positiva läggning till polyamori. Tjejer brukar ju anses som lite slampiga när de ”ligger runt” och att de då dessutom skulle ligga med flera samtidigt(även om man lyckas övertala personen man pratar med om att det faktiskt är kärlek till flera) känns som att det bäddar för ytterligare liknande åsikter från omvärlden. En kille som gör samma sak accepteras dock i större utsträckning, gäller samma sak när han berättar om sitt poly-val? Jag tror dessutom att mina tjejkompisar skulle agera annorlunda än mina killkompisar.

    Ursäkta min luddiga kommentar, lite för många tankar samtidigt!

    Svara
  5. Cookie

    Kanske lika bra att ligga lågt tills man lärt känna människorna man pratar med lite bättre. Precis som du säger lever de flesta människor man träffar i en fantastiskt uppdelad värld av svart och vitt. Sad but true.
    De riktiga pärlorna tar det tid att vaska fram. Men kanske de är värda det?

    Svara
  6. pussy*power

    Jag tror monogama människor som söker en relation vill känna att man bara hänger sig till en, ”ägandet” (som jag själv retar mig på). Och visst är det svårt, det märker även jag bland monogama. För en del monogama har jag berättat att jag har flera partners och de blir ju lite nyfikna på hur det funkar ”vad säger den andra” etc…
    Har just avslutat en ”monogam” relation för mannen ifråga trodde det bara handlade om sex vilket det definitivt inte gör. Mer än så klarade han inte av…

    Svara

Skriv en kommentar!