Självförtroende och lite andra tankar

Jag gillar Johanna Sjödin. Hon är en tjej med skinn på näsan, och såna respekterar jag alltid.

Hon skriver ett inlägg om hur hon tror att människor med god självsäkerhet har bättre sex. I mångt och mycket håller jag med henne här. Få saker som involverar människor är lika avtändande som människor som hela tiden känner ett behov av att påminna en om att de inte tycker om sig själva. De riktigt jobbiga människorna är de som hela tiden drar fram offer-kortet och säger saker som ”hur kan du tycka om mig som är så fet och ful?” utan att riktigt förstå att dessa saker oftast är relativt oviktiga för den som åtrår personen.

Jag själv har relativt kasst självförtroende. Men jag har lärt mig att om man gillar mig, så gillar man mig oavsett vad jag själv må tycka, och då får jag acceptera det. Även om jag själv inte tycker om mitt utseende så finns det kvinnor som har tyckt — och tycker bra om det. Då får jag acceptera det och lägga min egen osäkerhet åt sidan. Ofta när man tycker om någon och är attraherad av dem så attraheras man både TROTS deras ”defekter” men även PÅ GRUND AV deras ”defekter” för dessa defekter skapar en individ.

Som Johanna skriver är det inte speciellt skoj att ha sex med någon som är så osäker att lamporna måste vara släckta, eller som undertrycker sin egen orgasm av rädsla för hur han/hon ser ut när hon kommer.

Självsäkerhet och självkänsla är som väl bekant knepiga saker, och ingenting man får bara sådär. Men jag tror att när man kommer till insikten att man kan vara omtyckt, älskad och åtrådd oavsett utseendet, då kan man ofta släppa en stor del av den osäkerheten. Jag själv är t.ex. ganska känslig kring min mages form och storlek, men när L i höstas smekte den och sa att hon älskade den, då accepterade jag hennes åsikter som sanna, och slappnade av lite.

Att kunna släppa samhällets värderingar och vara sig själv till hundra procent är en befriande handling, och nåt som bygger självförtroende. Precis som Johanna gjorde tror jag många kvinnor behöver släppa samhällets värderingar, kanske rent av gå i protest mot dem i bästa BH-brännande anda. Att sluta acceptera någon annans definition av vem man är, och bara vara sig själv.

Men en sak blir jag lite fundersam över. Nämligen hur Johanna i slutklämmen drar upp Blondinbella som nåt slags förebild för självförtroende. Jag följer inte Blondinbellas blogg, och bloggar med tema smink, mode och skvaller hamnar på min intresseskala nånstans mellan däckmönster på vinterdäck och slemmiga spår som sniglar lämnar efter sig. Därför har jag inte någon koll på hela den här våldtäktshistorien som Blondinbella tydligen ska ha skrivit om.

Jag kan också förstå att det måste ha varit en väldigt jobbig tid i hennes liv, och att komma ut öppet med en sån sak är stort, och nåt som kan skapa självförtroende eller vara en inspiration för andra.

Dock är jag av den bestämda åsikten att Blondinbella i stora drag på intet sätt bidrar till ett förbättrat självförtroende hos kvinnor. Tvärtom är frk Löwengrip en mer eller mindre direkt representant för en industri vars huvudsakliga syfte är att fostra osäkerhet hos kvinnor, och genom denna osäkerhet kunna sälja kosmetika, skvallertidningar och dyra kläder. Hon tjänar massor med pengar på att skriva en blogg som blåser syre i en eld av osäkerhet hos kvinnor landet över.

Det finns i min mening ingenting hos frk Löwengrips bloggande och uppmärksamhet i media som tjänar till att frigöra kvinnor och ge dem förbättrat självförtroende. Absolut ingenting. Som Johanna själv skriver i sin rubrik så finns det ingen sund utseendefixering, och i min mening är frk Löwengrip en del i maskineriet som bygger upp en osund utseendefixering, samt tjänar pengar på att det fortgår.

Läs även dessa inlägg:

13 reaktion på “Självförtroende och lite andra tankar

  1. Elinor

    Jag kan inte säga om jag håller med om det du säger om Blondinbella eller ej, men menar du verkligen att du dömer ut allt hon skriver på sin blogg utan att ens följa den? Hoppas att du åtminstone har tittat in på den nån gång, annars kan du hålla truten 🙂

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Självklart har jag besökt den. Jag vore ju en enorm hycklare annars, om jag dömde ut henne utan att ens ha varit inne på bloggen.

      Jag har kikat in där kanske 7-8 gånger sedan hon blev ”känd” och varje gång har min reaktion varit detsamma: att det inte är nåt jag vill följa för innehållet, attityden, känslan och temat är fullständigt främmande för mig.

      Svara
  2. Lisa

    Tag till exempel Blondinbellas acne. Hon har svår acne och la upp bilder på sin blogg när hon var helt osminkad och visade upp sina blemmor. Detta måste ha krävt stort mod att göra det inför så många människor och jag tror absolut inte att det är något som förespråkar utseendefixering. Hon fick många unga tjejer att tänka om så jag håller inte med dig heller faktiskt. Om man nu vill dölja blemmor i ansiktet på stan så får man göra det, men då får man ju nästan starta en diskussion för och emot smink istället. Och som en extra poäng så är hon inte pinnsmal som många av bloggarna är, och hon försöker inte vara det heller. Hon verkar trivas med sig själv och det är det budskapet hon får ut till sina läsare så jag tycker hon är en jättebra förebild.

    Svara
  3. Johanna Sjödin

    Förtydligande: många kvinnor gillar inte kvinnor med gott självförtroende vilket vi får anta att Löwengrip har (om hon inspirerar andra är en annan fråga). Min poäng var att ingen gillade den självsäkra kvinnan som lyckades med allt hon företog sig. Det var först när deklarerade att hon också var en olycklig och ibland svag person många av de som hade hatat henne svängde och började tycka bra om henne.

    Utseendefixeringen är osund, men det är också den svaghetsdyrkande kultur som bara upmuntrar kvinnor som (gärna) pratar om sina problem.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Okej, jag läste det inte så. Tack för förtydligandet.

      Det är en intressant grej det där med kvinnor som inte gillar kvinnor som har bra självförtroende. Eller män som inte gillar dem heller, för den delen. Det är nog nånting vi fått lära oss under hundratals år, och kanske först nu börjar frigöra oss från.

      Svara
  4. Anna

    Tror inte du läst Blondinbellas blogg ordentligt för att kunna yttra dig om den. Hennes blogg är ingen ytlig mode- eller sminkblogg som du fått för dig. Men det är ju klart att även en del av bloggen består av just smink och kläder, men hon är ju faktiskt kvinna!Du har bara råkat missa de riktiga inläggen hon skriver, t.ex de om självkänsla.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      I rättvisans namn har jag faktiskt suttit en bra stund och läst igenom gamla inlägg hos frk Löwengrip. Jag har också bestämt mig i ett försök att vara lite objektiv för att följa hennes blogg under en månad.

      Ja, den är inte så illa som den var när jag först skummade igenom den för nåt år sen eller när det nu var, och det finns flera mode/smink/skvallerbloggar som är åtskilligt värre – men jag anser ändå att frk Löwengrip inte brukar sitt inflytande över unga kvinnor på ett helt bra sätt, och jag är rätt säker på att hon aldrig hade fått det pseudo-kändisskap som hon åtnjuter om hon inte fötts in i ett rikt liv och därmed kunnat anställa människor för att marknadsföra henne och hennes blogg.

      Men i samma veva ska jag erkänna att hon är duktig på precis samma sak som jag vet att jag är kass på, nämligen att marknadsföra mig själv.

      Svara
  5. hanna

    Varför ska ens intresse för smink, kläder och mode innebära att man stödjer en utseendehets? Jag sminkar mig och gillar att intressa mig för kläder och mode, det är ett intresse som jag har, och jag vill fortsätta ha det för att det får mig att känna mig fin att sätta på mig en söt klänning. Jag bloggar om kläder ibland, för det är en del av mig, av min vardag och var jag är intresserad av, och jag kan bara anta att det är samma för Blondinbella. ALLA ska få ägna sig åt det dom vill, oavsett om det ses som manligt eller kvinnligt. Alltså så ska det inte spela roll om jag vill ägna mig åt att mecka bilar eller handla kläder, och det samma ska gälla min lillebror. Ofta stämplas ”typiskt kvinnliga” grejer som ytliga, onödiga och lite pinsamma att hålla på med… varför?! Alla intressen kan väl få vara lika mycket värda. Är jag en dålig feminist för att jag köper smink? Bidrar jag till utseendehetsen för att jag ibland bloggar om att jag köpt en ny klänning?

    Blondinbella skriver jättemycket om att tycka om sig som man är, att älska sig själv, att inte falla för bantningshets, att äta det man vill och mår bra av, att inse att det finns viktigare saker än hur man ser ut och dessutom så är hon en av de bloggorskor som arbetar mest med att förbygga ätstörningar, då hon har sammarbeten med sånna föreningar. Jag fattar inte varför hon ska stämplas som en dålig förebild därför att hon utöver det råkar vara intresserad av smink… Dom två behöver inte gå mot varandra. Jag älskar kläder, mode, smink och liknande men kan känner ändå att jag kan säga FUCK YOU åt skönhetsideal och skit. Samtidigt som jag sminkar mig kan jag faktiskt säga att alla ska få göra som de vill. Jag vill sminka och klä mig i klänning, om någon inte vill göra det är det upp till dem. Självklart förstår jag att det finns ett strukturellt tryck som gör att kvinnor förväntas intressera sig för utseende i högre grad, men jag vägrar gå med på att man är en dålig förebild bara för att man bryr sig om hur man ser ut. Blondinbella är en driven, kreaktiv och tuff tjej som har gått genom mycket på det personliga planen. Det är något som bör ges cred till, oavsett om hon bloggar om den senaste mascaran eller inte.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag säger inte att man inte ska göra saker man trivs med, och jag har ingenting emot kvinnlighet eller att utöva sin kvinnlighet.

      Mitt primära problem med mycket av samhällets syn på kvinnlighet har att göra med att idealbilden av detsamma är i min mening förvrängt, överidealiserat och alldeles för snävt för att tillåta mer än en mycket liten självutnämnd elit att ingå i den. Det handlar sällan om att kvinnor är kvinnliga för sin egen skull, utan för att passa in i samhällets normer, och för att tillfredsställa en industri vars motiv för att utnyttja dessa förvrängda ideal är rent monetära.

      Sen har jag problem med att så många människor aldrig tar ett steg tillbaka och funderar på VARFÖR man gör saker. Det är väldigt få kvinnor (och män) som nånsin funderar och ifrågasätter över varför man gör en del saker och tar en del saker för givet.

      Sist men inte minst har jag ett problem med många som ingår i smink/mode-branschen som har gett sig själv en rättighet att mer eller mindre direkt tala om för andra hur de ska vara. Oavsett om man säger det öppet eller ej tror jag att man många mode/sminkbloggar bidrar till den inställningen på ett undermedvetet plan – unga människor ser en framgångsrik bloggerska eller kändis och istället för att hitta sin egen väg genom livet börjar de imitera den människan i ett försök att hitta framgång, och genom homogeniseringen försvinner deras egen identitet i ett hav av kommersialism.

      Jag bryr mig inte vad du gör med ditt liv, det gör jag verkligen inte. Trivs du med dig själv så kör hårt. Men jag hoppas att fler människor kanske börjar fundera över rötterna bakom sina liv, och kanske börjar se mönster i saker som de annars tar för givet. Jag har ingenting emot kvinnor, ingenting emot kvinnlighet – men kvinnlighet är inte alltid smink, mode och att följa trender.

      Svara
  6. hanna

    Jag är väldigt medveten om att min fabless för kläder och smink inte är genetisk eller medfödd; det är inlärt. Men mitt språk, mitt sätt att äta och massa mer är också inlärt, och det är det inget fel på? Jag har aldrig påstått att smink och att följa trender är kvinnligt. Jag tycker att det inte finns något manligt eller kvinnligt, allt är bara social konstruktion. Jag är likhetsfeminist. Men det som gör mig så förbannad är att man ständigt problematiserar, ytligförklarar och ser ner på intressen, och egenskaper, som betraktas som typiskt kvinnliga. Det gör mig lika förbannad som att det faktiskt betraktas som kvinnliga egenskaper. I mina ögon finns bara mänskliga egenskaper/intressen. Jag tror att det faktiskt finns många som är medvetna om att deras intressen är ett resultat av socialisation. Lösning i IMO är inte att sluta ägna sig åt smink, att sluta blogga om kläder eller whatever, utan att arbeta för att valet av intressen och dylikt ska bli mer fritt och oberende av könstillhörighet. Utöver smink och kläder är mina intressen tvspel och Batman-serier; två ”typiskt” manliga intressen. Det ena uteslutar inte det andra. Ibland tycker jag att man underskattar unga tjejer idag genom att prata hur lätt de påverkas undermedvetet osv osv. Många av oss unga tjejer har genom skolan lärt oss om social konstruktion och liknande och kan tänka för oss själva. Självklart finns det ett problem med en snäv idealbild, och självklart är det jobbigt att som tjej leva under den. Men jag tycker din kritik är missriktad när det gäller Blondinbella.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är klart att allt som vi ser runt omkring oss är sociala konstruktioner av könsroller. Det finns ingenting som är ”naturligt” kvinnligt eller manligt, det är bara saker vi fått lära oss och som vi kollektivt utvecklat under hundratals år.

      Jag ser sällan intressen eller egenskaper som typiskt manliga eller kvinnliga. Jag vet att man inte är så enkel som det ena eller det andra. Man kan gilla ”manliga” saker och man kan gilla kvinnliga. Jag förstår inte var du får intrycket att jag är så svartvit egentligen. Jag själv är inte speciellt ”manlig” med tanke på att jag är känslosam, gillar design och konst men samtidigt så är jag ”manlig” för jag kan hantera en motorsåg och gillar bilar.

      De enda egenskaperna man har är att man är människa. Resten är som sagt social konstruktion.

      Men jag tror rent generellt att vi får enas om att vara oense.

      Svara
  7. johanna

    Wosh! Nu tar vi i utan att veta allt för mycket här. Att ha läst hennes blogg ett par enstaka gånger hjälper inte. Jag har följt hennes blogg i 2 år, och det senaste året kan jag säga att hon faktiskt hart hjälp mig (och säkert många andra) ganska mycket på vägen med min självkänsla genom att skriva om självkänsla på sin blogg och genom att även vara en bra förebild.

    Svara

Skriv en kommentar!