”Processen”

Nej, det handlar inte om Franz Kafkas klassiska bok om en viss Josef K, utan om vad jag brukar observera hos en kvinna när hon gör en viss sak.

Vi lever i ett väldigt utseendefixerat samhälle, och en av de allra tydligaste och mest grundläggande sakerna kring en kvinnas utseende är att kvinnor bara har hår på huvudet. Eller, vi vet ju alla att det inte är sant, men om man ser till reklamer och allmän attityd är hår på kvinnor nåt som är äckligt, äckligt, äckligt och som med alla medel ska bekämpas. Det finns en enorm uppsjö med olika metoder för att avlägsna oönskat hår, allt från rakhyvlar till krämer till behandlingar där man bokstavligt bränner bort hårsäckarna.

Även om jag vidhåller att det är upp till var och en att själv avgöra vad man vill göra med sin kropp börjar jag undra hur mycket av den hårhysteri som de flesta kvinnor har som faktiskt är nåt de själva vill göra. Det är en knepig sak det där, för frågar man de flesta kvinnor så säger de ju såklart att de vill ta bort håret, att de känner sig fräschare och finare, osv. Man börjar därför undra om det är en åsikt de själva har, eller en åsikt de undermedvetet utvecklat för samhället säger åt dem att de borde ha den åsikten.

Jag tycker det är fint med en orakad fitta. Orsakerna till detta är flerbottnade, men enklast uttryckt så är det helt enkelt att det som en gång var vanligt har nu blivit det exotiska. Jag tror också det är en reaktion mot alla slätrakade fittor som får mig att uppskatta en fin buske.

Men, det finns en förlängning också. Nåt som jag börjat kalla för ”processen”. Det är processen när en kvinna lyckas släppa både omgivningens och sitt eget krav att vara en perfekt, hårlös prinsessa. För det är en process, något som tar tid. Inte alla kan det eller vill det, men det är mycket fint att få beskåda.

Varför är processen fin? Ja, det är det som jag gått nu i massor med veckor och klurat på hur jag ska förklara. Jag har ingen hårfetisch i sig, men när en kvinna lyckas släppa kraven på att vara hårlös växer hon på något vis. När hon slutar raka fittan, slutar raka sig under armarna och slutar bry sig om ifall hon har lurviga ben, då blir hon vacker på nåt vis. Inte för att hon blir hårig, men för att hon växer som person. Ofta är det lite som att se nån släppa en tung börda, de reser sig upp, ställer sig rak i ryggen och drar in ett djupt andetag av lättnad.

Jag såg en film för några år sen med Jeff Bridges. Den hette ”The Door In The Floor” och jag minns inte så mycket av den förutom att herr Bridges spelade en författare och konstnär. En av hans favoritsysslor var att teckna av helt vanliga kvinnor. Det här var helt vanliga kvinnor, fruar och mammor och vad han nu lyckades övertala att sitta modell. Första gången var de alltid påklädda, men för varje gång som de sitter modell övertalar han dem att ta av lite kläder, tills de sitter nakna och blir porträtterade. Senare under filmen framkommer det att han är egentligen inte så intresserad av att se nakna kvinnor, han ser skönheten i själva processen, att låta den här kvinnan blotta sig, att få se henne släppa in honom. För varje gång som de tar av ett klädesplagg ökar deras självförtroende och även blottar en del av sin själ. Det var just den processen som han fann vacker att se. Att rita av kvinnorna var för honom bara en ursäkt för att få delta i den här processen där de blottade sin kropp, och utan att vara medvetna om det blottade de även sin själ.

När jag får vara nära en kvinna som släpper tyglarna kring sin hårlöshet ser jag samma sak. Indirekt när en kvinna slutar bry sig om sin hårighet så växer hon i sitt självförtroende. Hon får lära sig att även om hon har en hårig fitta, hår under armarna och ben som inte är släta så är hon inte hatad, tvärtom. Hennes självförtroende växer för hon vågade göra nåt som var svårt för henne, och när man får se den processen blir kvinnan vackrare. Inte för att det växer ut hår på hennes kropp, utan för att man får en liten inblick i hennes själ, och hur hon blir mer trygg i sig själv.

Sen erkänner jag villigt att kvinnor som helt lagt rakhyveln åt sidan har en mycket vacker urkvinne-look rent estetiskt. Men det är inte den huvudsakliga grejen som gör den här processen så belönande, utan en trevlig bieffekt.

Läs även dessa inlägg:

12 reaktion på “”Processen”

  1. Norrländska

    Alltså det här med hår verkar vara en så big deal för många. För mig är det inte det. Ibland är jag totalt slät, ibland är jag hårig, oftast är jag någonstans mitt mellan de två extremerna. Det betyder inget speciellt för mig, det handlar bara om hur jag har ”orkat bry mig”. För jag personligen känner mig sexigare och fräschare med rakad fitta, rakade ben och rakade armhålor. Det är absolut inget måste att vara rakad för att kunna njuta eller så, det bara är det jag föredrar.
    Jag har slutat raka benen för många år sedan(säkert 12-13 år sen) och armhålorna är jag inte heller lika galet petig med som jag en gång var, mest av lathet, och aldrig någonsin har det slagit mig att det har något med mitt självförtroende att göra. För det tror jag inte det har, alls.
    Hår är naturligt, precis som det är naturligt för mig att raka mig när jag har lust, inte när nån annan tycker att det är dags 🙂

    Svara
  2. Lacie

    Jag förstår precis mannen i filmen. Jag håller själv med nyfiken lust att gå igenom en sådan process själv…igen! Jag vet inte hur många gånger i livet jag trott att jag ”funnit mig själv” och vet hur jag vill vara för att känna mig bekväm…men sedan har något hänt och jag har fått ändra åsikt igen. Intressant! När jag var yngre lät jag mig vara hårig och brydde mig inte. Sedan började jag raka ben och armhålor och det kändes som en nödvändighet att hålla dessa områden släta ifall jag ville visa mig. Det var då definitivt ett krav jag kände utifrån. Min fitta var alltid orakad. Jag ville inte raka mig här. Sedan funderade jag vidare och kom på att jag skulle prova. Men – usch vad jag såg hemsk ut rakad….jag är nog inte tillräckligt fin för att vara rakad…var min reaktion! Så – jag fortsatte med min buske intakt. Men – jag provade igen….och kom på att jag struntade i vad andra eventuellt skulle tycka. Jag började framförallt tycka om mig själv…och gå med rak rygg och le ännu mer. Nu, njuter jag av mig själv, orakad eller halvutvuxen men jag vill inte riktigt tillbaka till min fullutväxta buske. Fram skulle det inte spela någon roll men kring blygläpparna…det är faktiskt skönt på ett lite annorlunda sätt utan hår. Jag säger inte skönare…bara att det känns annorlunda och jag är inte riktigt färdig med den känslan än! Vad jag vill säga med detta är att jag troligen kommer att ha perioder igen då jag inte är rakad men inte för att jag INTE bryr mig. Jag bryr mig hela tiden oavsett om jag är rakad eller inte – Jag bryr mig om mig och tycker om mig och njuter av mig själv oavsett hur jag ser ut. Så var det inte för tio år sedan men så är det nu. Jag tror att det hjälpte mig att komma till den njutningsfulla insikten om min egen kropp genom att jag rakade mig. Jag gick alltså kanske ”bakvägen” i denna fråga.

    Svara
  3. Baby

    Jag läste i någon tjejtidning(någon vanlig typ glamour) för några år sedan, de hade gjort någon undersökning i england hur många procent om rakade benen på daglig basis och det va typ 98 procent. Nu kanske den undersökningen va på de som läser sådana tidningar och eftersom jag inte kommer ihåg källan så är det vel kanske sådär med sannolikheten i innehållet. Men jag rakar mina ben för att inte se orakad ut om jag någongång visar upp dom för andra, på vintern är det inte så noga, då har man ju byxor på sig hela tiden.
    Musen rakar jag av och till, lite i perioder, sen uppskattar pojkvännen det med. Jag har aldrig riktigt haft hår under armarna, så dom få hårstråna som funnits där har jag noppat den med pincett. jag är ändå snart 24 så jag är inte pubertal. Men det tackar jag för att jag slipper.

    Naturlig inställning till kroppen är nog ganska svårt att ha, jag och mina tjejkompisar har pratat om det många gånger och avundats tjejer som springer runt på stranden i stort sett nakna och inte bryr sig om att brösten hoppar eller rumpan dallrar eller vad mer som rör sig(dom tjejerna brukar iofs. vara så skinny så att i stort sett inget rör sig heller men). När det gäller komplex så är hår ett av mina minsta, det kan man ju raka bort, men att saker och ting rör på sig när man rör på sig är för min del väldigt jobbigt.

    Svara
  4. Katarina

    för min varierar det otroligt mycket ibland rakar jag inte mig mellan benen på några månader och ibland får jag ett ryck och gör det. men för mycket hår blir bara besvärligt för mig när jag har strumpbyxor och sånt, det bara kliar då. då jag rakar mig mest för att det är bekvämt. Men jag tycker själv att det inte spelar någon roll! just när det gäller sex struntar jag i mitt utseende och lever ut i alla andra sinnen istället!

    Svara
  5. Nikki.X

    Visst är det härligt att alla tycker olika? Själv rakar jag underdelen för att det är så grymt mkt skönare att smeka sig själv då, mmm att halka omkring i det våta utan hårstrån. Men att raka benen är säkert en anpassning till samhället i stort.

    Svara
  6. Manlighetens drömmar

    ”Man börjar därför undra om det är en åsikt de själva har, eller en åsikt de undermedvetet utvecklat för samhället säger åt dem att de borde ha den åsikten.”

    Givetvis är det i dem flesta fall en indirekt och undermedveten påverkan från omgivningen/samhället. Man matas ständigt med synintryck som påtrycker kroppslig hårlöshet, fräschhet och kroppslig perfektion, supereffektiva hårprodukter som ger individen så lite obehag och problem som möjligt – man skulle kunna dra det till extrema ytterligheter och påstå att den tidiga människan antagligen och med största sannolikhet aldrig någonsin skulle avlägsna hår från sin kropp, detta för att idealet inte existerade, alltså ingen påverkan från omgivningen.

    Eftersom svaret blev lite i det längre laget så finns resten som egen post. http://manlighetensdrommar.blogspot.com/2010/01/samhallets-harlosa-ideal.html

    Svara
  7. jennie

    Bra och intressant inlägg! Jag slutade raka både ben och armhålor för över tre år sedan. (Är nu 22år) Tidigare så gjorde jag det nog för andras skull, utan att reflektera över det . ”För det är så man gör”. Men när jag träffade min kille för ca tre år sedan så var jag i en kort vinter-fas där jag inte rakade mig alls. Och han trodde att jag aldrig någonsin rakade mig och eftersom han inte hade något emot det så vande jag mig oxå vid det. Benen har jag rakat ca två ggr på tre år, armålorna rakas dock då och då av praktiska skäl. Jag tycker att det är sjukt att tjejer ”ska” raka sig och att det är ONORMALT ATT VARA NATURLIG!

    Svara
  8. Emma

    jag har under hela vintern låtit mina ben varit håriga, men så fort sommaren kommer blir det svårare..
    Jag håller på att låta det växa ut nu. det är så jävla tufft att stå emot, just för att jag är rädd för att få massa blickar, rädd för att få lov att försvara mig själv när folk ifrågasätter (Även om jag gillar att diskutera så är det inte alltid lika roligt att försvara sin kvinnlighet).
    Jag funderar på att sluta raka mig under armarna också, för det kliar ju så jävligt och så hade det varit så skönt att slippa tänka på att hela tiden raka mig.
    Men, jag kommer nog fortsätta raka musen, det blir en sådan skön och ”nära” känsla vid oralsex om man är nyrakad. Och jag ÄLSKAR oralsex ^^

    Jag tycker det är så skönt att läsa din blogg. Du är en otroligt smart människa som kan tänka utanför ”boxen” 🙂 Tack.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag tycker det är berömvärt och bra att du går igenom det här, för din egen skull och skapar dina egna värderingar trots att det är svårt när omvärldens värderingar tränger sig in. Jag vet hur svårt det kan vara att stå emot när grupptrycket växer sig starkt, men jag tycker det är bra av dig att försöka. Man ska aldrig göra såna saker för andra – inte ens för mig – utan man ska göra det för sig själv och för sin egen utveckling, och det verkar du göra vilket får applåder från mig. Sluta raka dina ben, sluta raka dig under armarna. Vill du fortsätta raka fittan, gör det. Men gör det för din egen skull.

      Tack också för berömmet, kul att du uppskattar det jag skriver! Kram!

      Svara

Skriv en kommentar!