Omgivningens acceptans och fördomar

En knepig sak med att leva utanför normerna är hur man blir betraktad av omgivningen. Mer specifikt handlar det om vilka fördomar, och vilka uppoffringar man blir tvungen att göra, när man väljer att inte leva inom normen.

Vi må tro att vi kommit långt i våran utveckling, men hur vi än vänder och vrider på oss är rumpan bak, och det gäller även fördomar. Vårt samhälle genomsyras av fördomar. Många är små, en del är stora. Om vi inte hade ett samhälle med fördomar hade det ju knappast funnits ett politiskt parti vars huvudsakliga ideologi baseras på den förlegade åsikten att våran hudfärg och etniska ursprung gör att vi är olika kvalificerade för olika saker.

Så, fördomar finns överallt. Det finns ingen människa som är helt och hållet fri från fördomar. Det som visar hur storsinta vi är beror på när vi kan acceptera att en åsikt egentligen är en fördom, och försöka växa bortom den fördomen.

Att bli betraktad som konstig för att man inte passar in i normen är inget nytt. Det enda som ändrats är vad normen sagt att man ska vara. En del människor tar till våld och fysiska hot när människor inte vill eller kan passa in i normen. Det var inte alltför länge sen som t.ex. homosexualitet sågs som en psykisk sjukdom och behandlades med elstötar för att man skulle få bort dessa ”onaturliga” impulser. Idag är homosexualitet aningen mer accepterat, men det finns ändå människor som lever sina liv i homofobins tecken, och det finns människor som måste dölja sin sanna natur av rädsla för att bli utfrusna eller bortstötta från sin familj och sina vänner.

Detta är alltför vanligt förekommande. Jag själv som börjar gå mot en öppen polyamori har blivit tvungen att acceptera att jag kommer att träffa människor som inte förstår min livsstil, som inte kommer att se den som naturlig, och som kanske kommer att bruka våld för att få mig att rätta mig till normen. Det sistnämnda hoppas jag aldrig händer, men jag kan inte utesluta att det kanske händer nån gång.

Inte heller vill jag jämföra mig med den häxjakt som många homosexuella även år 2010 får stå ut med, eller den märkliga homofobi som genomsyrar samhället. Men alla vi som inte ingår i den heteronormativa tvåsamheten måste acceptera att vi genom våran handling kommer att göra minst en människa upprörd. Sen spelar det ingen roll om vi är polyamorösa, homosexuella eller var på skalan av icke-genomsnittlighet vi hamnar.

Jag har det bra. Jag har föräldrar som är intelligenta, som inte fördömer mig för att jag väljer att lyssna på min egen natur. Jag har föräldrar som jag kan prata med, och även om de inte förstår varför jag känner som jag gör, så respekterar de mitt val för det viktigaste för dem är att jag mår bra och är lycklig. Jag har vänner som respekterar mig, som kan sympatisera med mina tankar även om de kanske själv inte är som jag.

Alla har vi det inte så bra. En del människor inser att om de skulle leva öppet med sin livsstil (vad den än må vara) så kommer det att innebära smärta, uppoffringar och kanske t.o.m. fysiskt våld om det vill sig riktigt illa. Kanske har man föräldrar som kommer att stöta bort en, vänner som kommer att säga upp kontakten för ens livsstil är ”onaturlig” och kanske blir det värre.

Varför är det så här? Jag trodde själv att vi levde i en tolerant och förstående värld, men emellanåt börjar jag undra. Det är märkligt, och jag tycker synd om alla människor som måste ignorera sin egen natur och sina drifter bara för att det inte passar in i den dogma som samhället fostrar.

Läs även dessa inlägg:

9 reaktion på “Omgivningens acceptans och fördomar

  1. sheila

    Du har som vanligt rätt, men det är faktiskt så att de grupper av människor du nämner gör attacker tillbaka på tvåsamheten, på det du räknar som norm i samhället idag. Tror inte det finns någon norm längre, det är för mig en underbar tanke. Men det är som med rasismen, de går emot varann och de är precis lika mycket rasister i båda läger. Dock har kanske de styrande i samhället en mer monogam syn på sitt leverne, iallafall utåt. Det mörkertal på ”avvikelser” bakom de där ”svensson-fasaderna” är nog större än man tror. 😉 Höguppsatta män som kryper omkring i blöja framför en läderklädd man som smiskar dem. Eller kvinnliga styrelseledamöter som urinerar på sin man när barnen lagt sig.
    Man kan Aldrig räkna med att saker är som de ser ut att vara. Och när det gäller det du pratar om så tror jag absolut inte du kommer stöta på våld, absolut inte. Det man kan göra, oavsett läggning, är just att sköta sitt och acceptera andra för dem de är. (Vilket jag vet att du gör självklart.) Men bara för att man har frågor om ett alternativt leverne säger inte det att man ifrågasätter dess natur eller huruvida det är korrekt, det måste många ”fritänkare” lära sig tror jag.

    Svara
  2. Porrtrollet

    Fast Sheila, man märker rätt fort om frågorna kommer av nyfikenhet och okunskap eller om dom kommer från en fördom där människan som utsätter en för dom faktiskt är ute efter att såra. Jag vet att du är trött på att de alternativa livsstilare som finns klagar på det heteronormativa monogamiteten men du får komma ihåg att de ”normala” är många fler än oss som känner något annat. Och att det gömmer sig mycket udda bakom sovrumsdörren har jag aldrig tvekat om, det är ju bara att titta bakom min egen dörr. Men ändå finns det en ganska utbredd fördom om att dessa perversa människor har något slags fel någonstans. Om man är pervers för att man gillar bdsm eller för att man vill leva poly spelar ingen större roll, det är avvikande från normen (och jo nog finns det normer ute i samhället allt, det är bara på internet man är ganska förskonad från dem).

    Svara
  3. Polyamorös Make

    Jag förstår inte det eviga snacket om att polyamorösa går emot tvåsamheten. Vissa människor vill leva två och två – låt dem göra det då – vi som inte vill leva på det sättet, utan har hittat ett ”alternativt” sätt att leva på, polyamoröst – snart förhoppningsvis i en storfamilj – låt oss göra det. Inget sätt är väl fel? Att däremot hela tiden komma med motangrepp mot Klumpesnusks tankar och syn, det ställer jag mig frågandes till. Har inte mött eller läst ett enda tvåsamhetshat någonstans under det gångna året som jag levt på detta vis.

    Svara
  4. becki

    När är det man har fått verklig fred i ett krigshärjat område? Tror man brukar säga att det är när gamla fienders barn börjar spela fotboll med varandra, det är först i den generationen som det verkligen kommer kunna bli fred igen. Gamla motsättningar har då försvunnit. Dagens fördomar kommer från generationerna innan, det är morgondagens fördomar (eller icke-fördomar) som vi kan påverka!

    Svara
  5. sheila

    Det jag menar är att många ”normer” i samhället är en fasad, bakom ser det helt annorlunda ut.
    Och nej, ingenting är fel, jag har uttryckligen skrivit det förut. Det jag upplevt är snarare tvärtom, det eviga tjatet om att det är fel och skadligt att leva med bara en människa.
    Jag har inget svenssonliv heller. Jag älskar BDSM tex, hur mycket ”norm” är det? Min son går helst klädd i rosa och självklart får han det. Mina barn är uppfostrade med att man får tycka om vem eller vilka man vill, kärlek är inte fel, det är något man ska ta vara på.
    Men hur man än vänder sig så har man rumpan bak (som min sambo sa när jag tog upp min åsikt och svårighet att få fram min neutrala ställning till kärleksutövande i stort).

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Välkommen till hur jag känner mig emellanåt 🙂

      Säger jag nåt i stil med ”Poly är bra för mig, men kanske inte för alla” så verkar en del människor läsa det som ”Poly är den enda rätta livsstilen och jag hatar allt som inte är som mig”.

      Mysko.

      Svara
  6. Mimi

    Tyvärr finns det många människor ute i världen som har en sådan dålig självkänsla och är så osäkra på sig själva att de måste trycka ner andra för att göra sig själva ”mer okej”. Även om det är enligt normen eller inte. Vill helt enkelt tolka fel och bråka.

    Kanske är det så att man först måste acceptera sig själv innan man kan acceptera andra. Som man brukar säga: Jag är så pass säker på min läggning att jag kan prova det här. Kanske kan man vara så pass säker på sin läggning att man accepterar att andra inte har samma uppfattning och därför inte heller är ”rädd” att det ska påverka en själv. Något jag tror de flesta fördomar bygger på: rädsla för det okända.

    Och: När vi blir medvetna om mer och mer i vår easy-to-access-värld, kanske mindre saker blir ”okända” och våra fördomar kanske minskar. Vem vet?

    Svara
  7. Porrtrollet

    De upplevelser jag har av att leva utanför normen (som vegetarian länge eller som poly nu) är att man ofta blir ifrågasatt och måste kämpa för att få fram sin synvinkel på det hela och har väldigt svårt att ¨få vare sig förståeelse eller acceptans.
    Det de normföljande känner är icke-normföljandes attack på deras liv är nog snarare icke-normföljares desperata försvar på upprepade attacker från normföljarna.
    Och om det sen kommer en normföljare som faktiskt förstår och accepterar så blir man så chockad av det att man kanske ändå återgår till att försöka försvara sin livsstil, för alla tidigare erfarenheter talar för att man ska bli attackerad snart.
    Hoppas nån hängde med på alla mina nyuppfunna ord!

    Svara
  8. pussy*power

    Så sant det du skriver Klumpe… känner mångt och mycket samma sak. Men jag känner dock en liten acceptans med touch av mystik och nyfikenhet hur det går till… (”men vet han om att…? Blir han inte avundsjuk?” etc..) Det jag känner svårar med är min bisexuella läggning, den sitter långt inne att berätta om bland ‘icke invigda’ Men egentligen så behöver de inte veta allt heller..!

    Svara

Skriv en kommentar!