Nytänkande partnerterminologi?

En tanke som dykt upp hos mig under de senaste dagarna och som snurrat runt i det kärl min hjärna skvalpar runt i är det här med vad man ska kalla sina partners när man är en polyamorös relationsanarkist.

Relationsanarki definieras enligt RFSUs hemsida som följande:

Relationsanarkin har sin teoretiska och ideologiska bas i queer-rörelsen. Grundidéerna omfattar bland annat en vilja att i möjligaste mån undvika att definiera och ställa upp ramar och förväntningar på relationer. Gränsen mellan en vänskapsrelation och en kärleksrelation ses som i huvudsak en social konstruktion som bör motarbetas och de regler som finns för relationer bör vara så få som möjligt.

Jag är i mångt och mycket en relationsanarkist numera. I mångt och mycket, men som alltid när det handlar om mig så är jag inte helt enligt förväntningarna. Jag förstår helt relationsanarki och följer det mycket i mitt tänkande kring just förhållanden och relationer, men samtidigt gillar jag tanken på förhållanden och att ha stadiga partners.

Mycket av alla dessa begrepp blir dock ganska dimmiga när man är just en poly/RA-person. Konceptet med ”förhållanden” blir väldigt flytande. När börjar ett förhållande och när slutar ett förhållande? När börjar man älska en människa och när slutar man? Alla såna saker är knepiga att definiera.

De ord som finns för att beskriva vilken relation man har med människor runt om sig kommer från en värld där monogam tvåsamhet är det enda som existerar. En ”vän” är en annan typ av relation än en ”sambo”, som i sin tur är en annan relation än en ”knullkompis” vilket vidare är en annan typ än en ”före detta”. Alla dessa uttryck som beskriver en relation har väldigt tydliga gränser och ordet i sig talar direkt om vilken typ av relation man har med en viss människa.

Relationsanarkister kan ha flera av dessa relationer samtidigt med en och samma person. Man kan vara vänner, man kan knulla, man kanske t.o.m. är kära i varandra, men ändå är man inte ”ihop” enligt den klassiska definitionen på att vara ihop. Monogamin är här väldigt tydlig, är man ihop så är man inte längre tillgänglig för andra, men poly/RA-personer kan ju vara ihop med någon samtidigt som man är tillgänglig.

Jag har märkt det här själv. Jag registrerade mig (med hyfsat stor motvilja) igen på en stor sexcommunity i hopp om att öka mina chanser att hitta en kvinna att spendera tid med. När frågan kom till min civilstatus blev det lite knepigt. Är jag singel? Ja, det är jag väl då jag inte har någon sådan relation just nu. Men tänk om jag hade haft det? Tänk om jag hade haft en kvinna jag var kär i, men som ändå förstod min livsstil och (av vad det nu kan vara för skäl) inte har nåt emot att dela mig med en annan kvinna? Är jag singel då? Absolut inte, men jag är ju fortfarande tillgänglig. Vad blir min relationsstatus när de begrepp vi använder, och lärt oss använda under uppväxt och vuxenliv, inte längre kan korrekt appliceras till just en öppen livsstil?

En kvinna som jag pratat med ett tag nu använder kort och gott ordet ”vän” för alla sina relationer, oavsett vad man gör med den personen och oavsett om man har en sexuell och/eller känslomässig relation. Det är ju fortfarande en lite haltande benämning men i brist på bättre får den duga anser hon.

Det är sånt som får mig att fundera. Är det så att vi som är polyamorösa relationsanarkister måste uppfinna nya begrepp för att beskriva våra partners, våra relationer och de människor vi har dessa relationer med?

Det är helt klart nåt som man kan fundera länge på!

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Nytänkande partnerterminologi?

  1. Linda

    Jag tänker att ordet ”öppen förhållande” är ett bra ord och att man har sina pojk/flickvänner etc. Men att man definierar sig som i ett öppet förhållande. Jag ser inget negativt att säga att man har flera flickvänner… det knepiga hamnar i omvärldens åsikter,reaktioner eller fördomar… Utöver det tror jag inte det spelar så stor roll. Jag tror att din frågeställning är individuell och att det varierar hur man väljer att definiera det. Måste du ens definiera det? Går det inte att bara lämna det tomt och förklara det om en situationen där förklaring krävs uppstår?

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Absolut, jag är ju som de flesta känner till ganska ointresserad av att sätta etiketter på saker, men det är en intressant fråga i första hand för när man kommunicerar med omgivningen.

      JAG vet vad jag känner, men vilka ord ska man använda i kommunikationen med vänner, föräldrar, släktingar som inte förstår detta? Samt, orden man använder kommer från en värld där monogami är normen, och därför är orden anpassade till detta.

      Men till sist och syverne är jag ointresserad av att sätta en etikett på de jag har en relation med. Jag vet vad jag känner, det är det viktigaste.

      Svara
  2. Butterfly ball

    För mig som ser mig själv som RA ser jag ‘vän’ som ett viktigt och korrekt ord. Men visst ser även jag problematik kring detta. Jag har ju vänner, vi är alla vänner och jag älskar alla mina vänner , visst jag kanske inte älskar alla exakt lika mycket, men det beror ju trots allt på vilken funktion de fyller. En vän jag väljer att träffa någon gång om året är ju fortfarande viktig, men de vänner jag träffar dagligen, faller i en annan dager. Jag är ny inom RAn och den problematik jag ser är då jag för någon utanför RAn behöver göra någon form av skillnad. ‘Ja, vi är vänner, men jag är också kär.’ Kär i en vän? Ja, ‘min vän’. Jag vet inte om det förvirrade till det?

    Problemet jag kan se med Lindas kommentar om ‘öppet förhållande’ funkar ju om du lever poly, men då jag inte har några förhållanden utan jag lever efter och tror på vänskap, så kan jag inte värdera de relationer som kanske ter sig mer traditionellt sett som ‘kärleksrelationer’ som ett förhållande. Jag lever efter RA för att just komma runt förhållandebiten. Jag vill inte äga en annan människa, och jag vill således heller inte bli ägd.

    Jag diskuterade just exklusivitet med en vän idag. Hon menade att hon är alldeles för svartsjuk för att inte vara mono. Vilket är helt ok. Jag är inte svartsjuk och jag anser att det är viktigare för mig att kunna lita på mina vänner snarare än att kräva att vara bara vi. Jag vill inte kräva mer av en kärlekspartner än av en vän. För mig är den finaste kärleken mellan två vänner.

    För mig är det viktigaste att man får leva det liv man själv vill leva. Att leva ensam eller i en vanlig relation eller i en flersam relation, måste vara upp till varje individ. Men det följer ju med förväntningar och normer oavsett hur du väljer att leva.

    Nu blev det här så där jättelångt igen. Haha. Den bjuder jag på 🙂

    Svara

Skriv en kommentar!