Nervgift och silikon

Nån gång under mitt liv läste jag nånstans att sminkets ursprungliga funktion inte var att förhöja en kvinnas utseende, utan att täcka över saker. Under tidens gång förändrades sminkets funktion från att vara täckande till att vara förhöjande, nåt som man använde för att öka på skönheten istället för att bara täcka över skador i huden.

Plastikkirurgi tror jag är lite likadant. I början när plastikkirurgi började finnas vill jag tro att dess funktion var återställande. Den fanns till för att åtgärda skador såsom t.ex. brännsår, ta bort ärr från olyckor eller för att på andra sätt återställa livskvalitén hos människor som blivit skadade i olyckor. Ett modernt exempel på det är lilla Tatiana från Kamerun, som skadades svårt i ansiktet och fick komma till Sverige där plastikkirurger arbetade för att ge henne ett ansikte igen.

Nånstans under årens lopp skiftade fokus inom plastikkirurgin från att vara en återställande kirurgi till att vara en förhöjande kirurgi. Jag tror personligen att det började när läkarna inom den här yrkeskategorin insåg att det var mer lönsamt att stoppa silikon i överklasskvinnornas tuttar än det var att laga brännsår eller ta bort ärr. Nånstans under den tiden blev plastikkirurgi nåt som man gjorde för att ”förbättra” redan existerande skönhet istället för att laga till defekter som uppstått via olyckor eller misshandel.

Som med de flesta saker här i världen är plastikkirurgi ett verktyg, och verktyget kan inte beskyllas för hur det används. Jag har svårt för alla dessa kvinnor som i princip har klippkort hos sin kirurg och går dit så fort de känner sig lite osäkra på sig själva och sitt utseende.

Det är mycket sant att man kan må bättre och få ett förbättrat självförtroende av att åtgärda en sak man inte gillar med sin kropp via plastikkirurgi. Men jag tror också att det är ett kortvarigt rus, och jag tror att när ruset avtar så är man tillbaka i sin egen kropp igen, och då behöver man en ny dos för att få samma rus igen. Det är ingen slump att människor blir beroende av att operera sig, för de behöver den där konstanta känslan av nåt nytt.

Att bygga ett självförtroende och en bra självbild tror jag inte kommer från plastikkirurgi. Det kommer inifrån, och från viljan att acceptera sig själv som man är, med alla de ”defekter” som media och samhället säger är fult. Det är riktig styrka, att acceptera den man är och vara glad för att man är unik. För unik är vad man är.

Jag personligen tycker det finns många legitima skäl till plastikkirurgi, men alla dessa skäl har sin grund i att det är återskapande kirurgi. Det är när man tar bort ärr från olyckor, tar bort brännsår, ärr från misshandel. Ett mer vanligt skäl till att stoppa silikon i brösten är i min mening om man fött barn och fått deformerade bröst. Då ser jag inget skäl till att vara kritisk mot plastikkirurgi.

Men jag är tveksam till alla dessa människor –som redan ser bra ut, som har vackra, unika kroppar och ett unikt utseende– som springer till en kirurg och fixar tuttarna, fixar näsan, fixar kinderna, sprutar in nervgift i pannan och vad annat man nu kan fixa i förhoppningen att passa in i en väldigt svåruppnåelig och idealiserad bild av vad skönhet är.

Plastikkirurgi ska vara rekonstruktiv. Den ska inte finnas där, eller användas, för att bekräfta de extremt skeva idealen som samhället skapat kring vad som räknas som attraktivt.

Läs även Swedishteens inlägg om detta, vilket var inspirationen till mitt eget inlägg.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Nervgift och silikon

  1. Johanna Sjödin

    Smink har både som syfte att täcka och lyfta fram. Något jag märkt sedan jag rakade bort håret är att det också har som funktion att täcka. Alltifrån den finniga pannan till de lite för stora kinderna*.

    ”Jag skulle inte passa i rakat, mitt huvud/ansikte är fyrkantigt/konstigt” etc.

    *Bebiskinder är trevligt.

    Svara
  2. A

    Jag tycker det är svårt att på en gång räkna ut smink och plastikoperationer som något dåligt. Framförallt när det gäller smink tycker jag att det har en slags demokratisk funktion, de flesta i västvärlden har råd med smink av något slag och därmed kan också de flesta försköna sitt utseende. Nu har ju ”naturlig skönhet” varit lite på tapeten, då flera tidningar publicerat omslag med oretischerade och osminkade modeller på, men då blev ju reaktionen att det också var fel, eftersom de var så jävla snygga ändå och folk mådde ändå dåligt över sina egna utseenden.

    Det finns helt enkelt ”naturliga” skönheter (som också verkligen anses vackra av de allra flesta), men de flesta är inte så snygga på ”naturlig” väg och jag tycker inte att det då är något fel att vilja göra något åt saken. Vad gäller plastik är det väl lite svårare att ta ställning, det är dyrare (vilket undergräver den demokratiska funktionen), permanent och mer eller mindre riskfyllda ingrepp.

    Dessutom är ju smink fortfarande en vattendelare vad gäller kön. Jag skulle ha lättare att handskas med sminkproblematiken om det var något som alla, oavsett kön/genus, fritt kunde leka med.

    Svara

Skriv en kommentar!