En annan form av svartsjuka

Jag gick in på länken som Klumpe tipsade om i sitt förra inlägg, jag är självklart inte avig när saker och ting tas fram på ett vettigt sätt och jag vill alltid veta mer. Jag är nyfiken till naturen, det är bitvis lite av min last men också det som gör att jag faktiskt lär mig en massa spännande saker hela tiden.
Hur som helst så klickade jag vidare därifrån och såg ett inlägg om svartsjuka med kvinnan som skrivit boken ”Svartsjukeakuten”, Elizabeth Gummesson. Boken i sig vet jag ännu inget om då den inte hamnat i min hylla, men det kommer den säkerligen att göra tillslut. Bokhyllan hos denna bokmalen börjar vara ganska full nu dock, också en last jag har.

I denna artikel pratas det lätt om olika sorters svartsjuka, bland annat att det är vanligt att man blir svartsjuk på partnerns barn. I mitt fall har det aldrig varit så, jag älskar att han ägnar tid och uppmärksamhet till sina barn, att han är en underbar pappa gör att jag älskar honom ännu mer. Men något jag däremot kan finna svartsjuka över när det gäller hans barn är hans ex, modern till hans barn.
Det är inte alls samma svartsjuka som har varit över honom och hans eventuella förehavanden, det är mer en irritation och för att sätta en etikett på det har jag valt att benämna det som svartsjuka.

När han talar om henne här hemma spyr han galla över henne och hennes beteende, hon respekterar verkligen inte honom eller hans nya familj och hon gör det hon kan för att inte vi ska vara här när hans barn kommer. Men när han talar med henne är han så snäll så, han ifrågasätter ingenting och tar all skit hon slänger åt honom. Han var hennes toffel när de levde ihop och han är det fortfarande (trots att han hävdar motsatsen). Ska han vara någons toffel så ska det väl ändå vara min? Inte för att jag vill ha en toffel, men så borde det vara tycker jag, men i vårt förhållande står han på sig (han har lärt av sina misstag). Detta är dock inte det som gör mig svartsjuk, jag vill som sagt inte ha en toffel iallafall. Det jag dock är svartsjuk över är att hon fick göra och uppleva allt med honom.
De träffades, han friade och de gifte sig. Hon hade ett dyrt prisessbröllop med flertalet karat i vigselringen, med denne underbare man vid sin sida och hon fick bära hans barn. Jag önskar att det hade fått vara jag (bortsett från kostnaden på bröllopet, jag har aldrig haft den ”grädd-drömmen”). Numera vägrar han gifta sig och barn är det inte tal om. Jag önskar att det hade varit mig han friat till och gift sig med, jag hade velat bära hans barn och dela de stora ögonblicken i livet med honom, men istället var och är hon den enda som fått det.
Detta gör mig svartsjuk och det står jag för. Jag vill också!

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “En annan form av svartsjuka

  1. Anna

    Måste bara skriva att jag tycker inte alls det är konstigt om du känner svartsjuka över detta. Jag skulle ta de hela med mindre ro än du verkar göra. På något sätt känns det skönt att komma fram till insikten att man faktiskt är svartsjuk och att man får lov att vara det. Jag har haft en älskare där jag hela tiden kunnat bli utbytt, aldrig vetat läget eller ifall han hittat ngn ny vilket skulle innebära att jag inte längre var med i leken. Detta ledde till en oroskänsla som jag aldrig vågat uttrycka som att det skulle vara svartsjuka. Att vara svartsjuk förknippar jag med att erkänna sig svag men det är väl inte fel att vara svag någon gång då och då egentligen? Ja hur som, jag kan också ansluta mig till svartsjukan men i mitt fall handlar det om framtiden som man aldrig vet något om, du ser tillbaks i dåtiden där inget går att påverka. Bra skrivet som alltid, giller er blogg mkt!!!!

    Svara
  2. Emil

    Intressant det där med svartsjuka.
    Jag kan mycket väl förstå hur du tänker och känner när du önskar att det varit du som fått gifta dig med honom och bära hans barn.
    Frågan är bara om det varit du som fått uppleva det istället, hade han då varit den han är idag? Den man som ger dig kärlek och stabilitet eller hade han varit den man som ännu inte varit redo för den djupa och fina relation ni har nu?

    Ibland ska man inte spekulera i såna saker. Vi går alla igenom olika saker i livet för att vi behöver lärdomarna av dem längre fram. Nu har du honom, hade det varit ni som gift er så kanske det varit ni som skiljt er.

    Det är svårt men det enda som bringar sann glädje är att sträva efter att leva här och nu och ha historien som grund att stå på och lärdomarna vi fått som vishet.

    Svara

Skriv en kommentar!