Min sjätte… Nånting…

För en dryg vecka sen fick ni veta om min femte flickvän. Efter henne kom min sjätte… nånting. Jag vet inte vad man ska klassa henne som.

Hösten 2003 var jag ett nötskal som drev fritt i livets hav. Jag hade ingen styrsel, jag var fylld med trasiga rakblad som gjorde ont. Min förvirring var total.

Så träffade jag henne. Hon var lika vilse som jag var. Lika trasig. Lika desperat efter nåt slags bekräftelse, nån slags ömhet. Hon hade ett förhållande som var i praktiken dött. Bodde tillsammans med en kille som inte verkade förstå hur tom och ensam hon kände sig. Han rörde henne aldrig, han förstod inte att hon led. Han trodde allt var prima. Han umgicks med sina vänner medan hon satt hemma och längtade efter att han skulle ta hand om henne, att han skulle älska henne, knulla henne.

Jag tror inte han var en dålig kille. Jag fick inte intrycket av att han var nåt annat än en okej kille som hade glömt bort vad kärlek innebar, och som kanske var en smula naiv och barnslig.

Hon och jag inledde en kaotisk relation. Det var aldrig ett förhållande, det var bara två drunknande människor som ville ha syre. Vi famlade efter varandra, och på en och samma gång fick vi varandra att må bättre och sämre. Hon behövde mig så hårt att hon kvävde mig, och jag behövde henne så hårt att jag kvävde henne. Precis som två magneter försökte vi komma nära, men vi stöttes bort. Ju hårdare vi försökte, desto mer knuffades vi isär.

Vi var för trasiga. Vi kunde inte reparera varandra. Vi var som två kärlekstörstande robotar fyllda med skramlande kugghjul.

Men vi hade bra stunder emellanåt, när vi kunde slappna av. Jag tror att hon var den första kvinnan som fick mig att på allvar inse hur mycket jag tyckte om mulliga tjejer. Det hade funnits mulliga tjejer tidigare, men då hade jag snarare varit av åsikten att det inte gjorde nåt än att det var en bonus. En subtil skillnad, jag har alltid varit rätt accepterande. Men med henne, hennes kropp… då tror jag att insikten vaknade hos mig att det kanske var den kroppstypen som var Min Grej eller vad man nu ska kalla det. Smala tjejer är fina också, men en del mulliga tjejer får det bara att pirra lite extra hos mig. Hon hade definitivt den kroppen.

Jag minns inte hur det slutade. Jag tror till sist behövde vi avbryta, jag tror jag sårade henne på nåt vis, eller så sårade hon mig. Men det gick inte längre. Till sist knuffade magneterna bort varandra slutgiltigt.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Min sjätte… Nånting…

  1. Anneli

    När man läser om dina relationer som du har haft med flickvänner, någonting, ser jag ett mönster, du kanske har sett det själv? Att du har träffat dessa tjejer när du själv befunnit dig knepig situation i livet. Bara en betraktelse av mig 🙂 Inget ont menat med det. Ha’de gott och tack ännu en gång för att du delar med dig!

    kram /Anneli

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är en fullständigt giltig observation som jag själv har funderat mycket över. Tyvärr är det dock så att mitt liv inte alltid varit en dans på rosor, och då blir det så här.

      Men ja – ofta har jag undrar om det slutat annorlunda ifall början skedde under andra former. Jag hoppas att mina framtida relationer kommer att inledas under bättre former!

      Svara

Skriv en kommentar!