Faderskomplex?

Idag är ingen bra dag, tror jag, det är många timmar kvar att fasas över och jag kan tyvärr inte säga när denna dagen började i och med att min gårdag fortfarande inte har avslutats. Det vill säga att jag inte har sovit inatt. Vilket bara det kan bädda för en usel dag, men nejdå, det kommer mer.. Jag har en stor tenta idag och kan således inte sova en stund idag. Och just det, jag har PMS!

DominaM-4

Nyss försökte jag pigga upp mig själv med lite lussebak, men det fick bara igång huvudet och fick mig att tänka på detta med mina män. Klumpe har ju beskrivit sina kvinnor här på sidan, jag tänker inte beskriva mina ”erövringar” (jag tar dem i kontext om ämnet kommer upp) men jag tänker dock på spekulationen om huruvida man faller för män som är lik sin egen far, som kvinna. Samma, fast mor då såklart, om det gäller en man.
Till utseendet har jag nog aldrig gått på någon som liknar min far, inte hur han ser ut nu och inte hur han såg ut för över 26 år sedan när han och min mor föll för varann.
Visserligen är han en fullklottrad tatuerings-junkie som en annan (fast jag är inte fullklottrad) och jag är helt klart tänd på tatueringar, men jag har haft ytterst få män i mitt liv som varit tatuerade i den utsträckningen som min far.
Det jag närmast liknar honom och de andra männen i mitt liv med är svårigheten att hålla löften, förmåga att få mig att känna mig förbisedd. Det är det enda jag kan komma på är en röd tråd i det hela.
Så vad tror ni? Hur mycket sanning ligger det i den där spekulationen tror ni?
Och är det utseende eller små egenheter man isåfall faller för?
Gäller det oavsett relation man har till sin far?

Jag har haft en relation till min far i mina barndomsdrömmar, i vuxen ålder är den obefintlig, han är titellös.
Men kanske har han indirekt skadat min syn på män redan från början och jag bara stretat på i motvind?

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Faderskomplex?

  1. Porrtrollet

    Det handlar nog inte så mycket om utseendemässigt för mig som om personligheten.

    Mitt nuvarande förhållande är med en kille som jag kan tänka mig är mycket lik min pappa till sättet, vänlig, respektfull och behandlar mig väl. Jag har dock lite svårt att avgöra då min pappa gick bort i cancer när jag var 15 så jag fick aldrig chansen att lära känna honom som vuxen. Men vad jag kommer ihåg så skulle min sambo och pappa ha pasast bra ihop. Och jag kan inte riktigt se problemet i att vilja ha en vänlig, respektfull och lugn sambo så för mig är inte det här en issue men jag är medveten om att kopplingen finns. Däremot är inte min sambo en fadersfigur åt mig, nej nej, nån sån koppling finns inte.

    Svara
  2. Lisa

    Jag känner definitivt igen mig i det, inte i alla fall men jag vet att jag brukar dras till långa, mörkhåriga män med fina ögon, det är tre ord man skulle kunna använda för att förklara hur min pappa såg ut. Men också en del till personligheten, fortfarande, det finns undantag men generellt så dras jag till folk som är lugna, eftertänksamma och målinriktade. Så för mig stämmer det nog rätt bra i många fall men inte i min senaste relation då han inte var speciellt lång, var otroligt impulsiv och spontan och hade en väldigt laid-back syn på livet. Och i det fallet så var det leendet jag fastnade för först, inte ögonen…

    Svara
  3. A

    Jag tror absolut det kan stämma. Jag är inte utseendemässigt attraherad av män som liknar min pappa, men ofta har de en sak gemensam och det är att de kan vara väldigt beskyddande, på ett bra sätt. Jag har alltid varit något av en pappas flicka, även om jag inte blir bortskämd eller så. Vi kommer helt enkelt väldigt bra överens och kan nog prata om det mesta, samtidigt som jag vet att jag är min pappas svaga punkt – de gånger jag sett honom riktigt, riktigt arg någonsin är när jag råkat ut för något eller är ledsen, och samma sak gäller för mina killar.

    Svara
  4. Pingback: Vad är en “vanlig” man? « Klumpesnusk & Sheila

Skriv en kommentar!