Är man mer sårbar som poly?

En händelse i helgen fick en tanke som snurrat nere i mörka vatten ett tag att återigen bubbla upp till ytan. Händelsen i sig har ingenting med tanken att göra, men var lite en katalysator för tankens återvändo.

Jag höll på att diskutera händelsen med Kones man, och han funderade lite över om polyamorösa människor kanske var mer utsatta för eventuell hjärtesmärta än monogama. En fundering som jag också sparkat runt lite då och då, men aldrig riktigt kunnat sätta ord till.

Men nu är det mer intressant då jag själv börjar säga mer och mer att det är min inställning till kärlek. Jag vet inte om jag kallar mig polyamorös, etiketten är relativt oviktig, men jag vet att min monogama tid med största säkerhet tog slut i somras.

Logiken är intressant. Som monogam människa ger man sitt hjärta enbart åt en människa i taget. När då kärleken tar slut eller att man blir sviken så gör det ont – i känslorna för en människa. Lever man i polyamorösa relationer kan man älska flera människor samtidigt, så hur blir det då om flera av dessa människor t.ex. gör slut eller på annat vis sårar en? Då plötsligt har man flera fall av hjärtesorg att bearbeta samtidigt.

Ibland när jag pratar med människor om flerkärlek får jag intrycket att de anser att värdet i kärleken urholkas. Eftersom polymänniskor så fritt ger sin kärlek till många så måste ju kärleken vara mindre värd, mer devalverad, enligt deras sätt att se på kärlek. I klarspråk tycker många monogama människor att polykärlek är mindre viktig och därför har mindre känslomässigt värde, och därför borde vi vara mer immuna mot hjärtesorg just för att kärleken vi gav var mer ”utspädd” och inte lika viktig. Det här är en variant på tårt-metaforen, att våran kärlek blir devalverad och tunnare ju mer vi delar den eftersom aaaaalla veeeeet att kärlek är en begrääääänsad vara.

Men så är det ju såklart inte. För polymänniskor går ju in i varje kärleksfull relation med ungefär samma styrka som en monogam relation. Skillnaden är återigen som jag förklarade i tårt-metaforen att det handlar inte om bitar av en tårta, det handlar om flera tårtor samtidigt.

Sen är det givetvis så att för varje relation är kärleken lite annorlunda. Jag tror att en del relationer blir djupare, en del relationer mildare. Men kärleken i varje relation finns där, och där finns alltid möjligheten för att bli sårad.

Ser man det rent logiskt känns det nästan oundvikligt att polymänniskor upplever mer hjärtesorg än andra. Vi har mer kärlek i luften med fler människor, matematiken säger att vi kommer att bli mer sårade. Men det är matematik som inte riktigt stämmer heller, tycker jag. För även om vi blir sårade av brustna hjärtan och även om det gör förbannat ont, så tror jag de flesta polymänniskor vet att kärlek kommer och kärlek går. Den är inte alltid för evigt.

Smärtan finns där, men kanske kan polymänniskor hantera den på ett mer hälsosamt sätt? Eller kanske är jag helt ute och cyklar, och den dagen då två kärlekar har brustit för mig sitter jag där mitt i vardagsrummet och gråter och känner mig DUBBELT så eländig?

En knepig fråga.

Läs även dessa inlägg:

13 reaktion på “Är man mer sårbar som poly?

  1. LenaDeanPresley

    Kärlek är en färskvara och för att behålla den levande så måste man underhålla den. Så underhåller man den inte så dör den ju ut eller blir till något annat. Vad den då blir är nog beroende på vem man är, eller vad man gör den till. Det kan handla om kontrollbehov över en annan människa eller vad som helst. Kan man lära sig villkorslös kärlek så är det ju kanon.. Där har vi många att lära oss. Sen ett ordspråk som är mycket bra. Lär dig livets svåra gåta älska glömma och förlåta.

    Svara
  2. Kone

    En monogam måste väl kunna ge kärlek till flera? Jag älskar min man och min själsvän lika mycket och lika starkt. Kärleken till dig som vän och älskare finns ju också där fast på ett annat plan. Nu kanske andra anser att jag inte alls är monogam men jag anser fortfarande det. För visst, vårat äktenskap har öppnats upp lite och en person har släppts in då och då. Men främst är du våran vän. Och vi båda älskar dig men det är inte samma kärlek som jag har till min man eller till min själsvän.

    Äsch, nu vet jag inte längre vart jag är i tankarna

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är svårt. Orden som vi använder är väldigt tydliga, väldigt antingen-eller. Men känslorna som vi ska använda för att beskriva med de orden är inte lika enkla.

      Jag vet att du älskar mig. Jag vet hur du älskar mig. Som vän, som älskare. Precis som jag älskar dig, för att du är du och för att du är fin och jag trivs i ditt sällskap.

      Men orden är stora, antingen-eller. Därför när jag skrev mitt inlägg försökte jag hålla koncepten enkla. Det är när man lever som du gör, när man är båda sakerna samtidigt som orden inte riktigt räcker till. Det är då man blir förvirrad av sina egna tankar.

      Svara
  3. Missne

    Jag får uppfattningen att tårtprincipen ligger djupare än bara att dela med sig. Det kan mycket väl vara grunden, skillnaden, mellan monogami och polyamorös livsstil. Det kanske inte är så konstigt att många monogama människor hellre ser det som att det blir tårtbitar – för många monogama kanske det funkar precis så? Medan som polyamorös har du ju en helt annan grunduppfattning, en helt annan kärlekssyn, än andra.

    Jag kan också vara helt ute och cykla, men det känns som att hjärtesorg alltid kommer vara hjärtesorg – oavsett hur relationen eller relationerna är utformade. Det sårar inte mindre för att man har en annan person närvarande, tror jag – men det kanske ger möjlighet att bearbeta det på ett annat sätt.

    Svara
  4. Yours Truly

    Jag tänker så här; att när man släppt den klassiska synen på kärlek, om att vara någon trogen för alltid – då har man även släppt ‘för alltid’. I alla fall är det så för mig. När jag var beredd att älska flera, så var jag även beredd på att det kunde hålla en vecka, en månad eller tio år. Tidsbegreppet var inte så viktigt. Och då antar jag mig inte blir lika besviken om något tar slut. Jag förväntar mig inte en evighet. jag är beredd att släppa taget.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är mitt allmänna förhållningssätt också. Kärlek kommer, kärlek går. Ibland tar kärleken helt enkelt slut, och jag är då glad för den tid man haft tillsammans. Som jag t.ex. gjorde med J, och vi är goda vänner nu.

      Men jag tänker på om man blir sårad – för även om man har ett sånt förhållningssätt så finns alltid risken/möjligheten att man blir medvetet eller omedvetet sårad. Om någon bryter mot spelreglerna, om någon gör nåt som sårar. Sånt har man ingen kontroll över. Man kan reagera på olika sätt. Min fundering var då huruvida man blir potentiellt mer utsatt för sånt när man har flera relationer samtidigt, eller om det blir tvärtom.

      Som med alla såna här funderingar finns det massor med olika synsätt och vinklar.

      Svara
  5. Kiwi

    Det som jag tycker är jobbigt med multipla partners är ju att även om kärleken inte är en tårta utan många, så är ju tiden fortfarande bara EN tårta. Och det är så mycket man ska hinna med, förutom dem man älskar… Som jobb, och hushåll, och vänner…

    Svara
  6. Jaguar Moon

    Vet du vad? Du känner som du känner och vet inte om jag längre tror att vi kan jämföra vad vi känner med vad andra känner eller har känt. När det svider känns det lite bättre om någon säger att de förstår hur du känner och de har kanske kännt så också. Då känns det som om man är förstådd och inte ensam i smärtans helvete. Men trots allt är vi all olika, vi upplever smärta och kärlek på olika sätt pga vem vi är och var vi befinner oss i livet. Om man älskar en eller flera, samtidigt eller inte spelar väl inte så stor roll. Ibland gör det förbannat ont att förlora kärlek efter att man vågat att satsa på det. Ibland är det mindre smärtsamt. Så tycker jag i all fall.

    Svara
  7. Kone

    Om kärlek bryts upp på ett smärtsamt sätt är jag övertygad om att det alltid kommer göra ont. Beroende på hur djup relation och kärlek man haft till personen kommer det ta olika lång tid att läka.
    Detta gäller all slags kärlek, kärlek till en partner, vän, familj etc.
    Skulle min bästa vän göra slut med mig skulle mitt liv falla i spillror under en väldigt lång period, precis som om min man skulle vilja skilja sig. Lika stor hjärtesorg skulle det inte bli av någon annan vän även om det är smärtsamt.

    All sorg måste få läka med den tid den behöver

    Svara
  8. Porrtrollet

    ”… så tror jag de flesta polymänniskor vet att kärlek kommer och kärlek går.”
    Precis som Yours Truly säger så innebär poly-tänket, iaf för mig, att man har insett att kärleken inte är för alltid eller att en sådan sak som soulmate finns. Vad som finns är en kärlek här och nu och vad som händer med en i framtiden går inte att uttala, man kan bara leva sitt liv efter vad man vet just nu.

    Och just för att man har accepterat det här så vet man också att det kommer en dag då man går skilda vägar, men jag tror att det kommer göra lika jävla skitont oavsett om man är poly eller mono. En kärlen är en kärlek, oavsett hur många andra du känner kärlek till. Skillnaden kan vara att du har flera personer som kan stötta dig igenom sorgen medans en monogam kanske bara hade sin ex-partner att dela med sig av svåra känslor till.

    Svara
  9. Kaja

    Varje person i ens liv som man tycker om, älskar och/eller litar på kan såra en. Det spelar inte så stor roll HUR man älskar eller VARFÖR eller hur många. Så är det. Sen kanske man är extra sårbar om man delar med sig väldigt mycket av sig själv, både själsligt och kroppsligt, till många samtidigt.

    Sen.. kom jag på en annan sak med monogami eller polyamori. Det kan liknas vid vänskap! Till en verkligt nära bästa vän som man delar allt med, eller till en grupp vänner där alla är värda lika mycket fast man uppskattar olika saker hos var och en. Ingen ifrågasätter ju hur man fördelar kärlek mellan vänner så varför ska man göra det när någon har en ännu bredare eller intimare relation till varje person?

    Mycket tror jag går tillbaka till vad man har för föreställning om vad förhållanden och vänskap och sexuella relationer ska innebära. Varför är det oftast intima sexuella relationer som avgör i vilket fack någonting hamnar? Varför är det det som är den ultimata avgörande faktorn om monogami? Öppna förhållanden är inte samma sak som otrohet eller polygami men det konceptet verkar gemene Svensson inte heller köpa riktigt.

    Nu snöar jag iväg från huvudfrågan lite, men det var tankar som dök upp och de kändes värda att ta vara på.

    Svara
  10. pussy*power

    Åh Klumpesnuskt att jag missat detta! Alltså ditt inlägg!
    Jag som kallar mig för poly har plats för många, smärtan är lika stor när man förlorar ngn, kärleken späds inte ut, den växer så stark och på sitt sätt som den förmår för en person och på ett annat sätt för en annan. En kärlek ser inte likadan ut för olika personer, därför sörjer man den olika.
    Jag tror det Kone berättar i sin kommentar, även om hon kallar sig mono, så är hon mer polyinriktad men har en primärpartner som står henne närmare på ett annat sätt. Men det är svårt med definitioner och det är ju trots allt inte jag som ska sätta den men ibland är det utvecklande att bli konfronterad i sitt påstående.
    Människor som är otrogna tror jag egentligen är poly, men eftersom normen inte tillåter fler offentliga partners så blir de otrogna på så sätt.
    Jag tror jag ska lägga in ett gammalt inlägg från min gamla blogg som jag har om detta…
    Tjing!

    Svara
  11. Pingback: Om otrohet och polyamori.. P*P « pussy*power

Skriv en kommentar!