Min andra flickvän

Jag har tidigare berättat om min första ”riktiga” flickvän. Här kommer berättelsen om Nummer Två.

Nummer Två var på många sätt och vis den raka motsatsen mot den första. Det första som man la märke till med henne var att hon var otroligt vacker. Inte för att Nummer Ett var speciellt ful på något vis, hon var söt på ett lite ”girl next door” typ sätt. Men Nummer Två var spektakulär i utseendet. Detta speglades i hennes inre som var både intelligent, känslosamt och väldigt empatiskt.

Jag älskar kvinnor, det gör jag verkligen. En del kvinnor är för mig lite extra på nåt vis, och jag kallar dem för ”gudinnor”. Min coblogger Sheila är en gudinna, och Nummer Två fick postumt den benämningen. Postumt, för jag applicerade den benämningen på henne åratal efter att vi gjort slut.

Men jag går händelserna i förväg…

Jag träffade Nummer Två omkring två månader efter Nummer Ett. Jag hade slickat mina sår och läkt ihop någorlunda, och lärde känna Tvåan via gemensamma bekanta. Vi träffades på en fest, och nästan genast var jag förtjust i henne. Hon hade som sagt ett spektakulärt yttre, och hennes blygsamma stil förhöjde detta till nästan extatiska höjder. Jag tror inte på något sätt att hon var omedveten om hur hon såg ut – snarare tvärtom – men hon hade en ödmjuk och stillsam stil som gjorde henne desto mer attraktiv.

När man pratade med henne fortsatte det. Hon var intelligent, hade ett sätt att lyssna först och prata sen, och var inte en ordbajsare men lyckades oftast ändå säga nåt som man i sin egen enfald totalt missat.

Jag gillade henne direkt, och vi började så smått umgås. Det här umgänget ökade på och en morgon insåg vi att vi hade ett förhållande. Det var ett organiskt förhållande, något som hade vuxit fram på egen hand. Det var komplett tvärt emot det första förhållandet. Där Nummer Ett var stormigt, smärtsamt och I princip en atombombsexplosion som aldrig tog slut var Nummer Två lugnt och tryggt. Det var som att ha ett förhållande med en god vän.

Vilket var orsaken till att det tog slut. Vi insåg båda efter ett tag (mitt minne säger tre månader, men jag minns inte exakt) att vi faktiskt funkade bättre som vänner än som förhållande. Jag hanterade detta med förutsägbart dåligt sätt, men vi lyckades göra likadant som när vi inledde vårat förhållande – fast åt andra hållet. I lugn takt avvecklade vi det och fortsatte att vara goda vänner även efteråt.

Nummer Två var som sagt av mycket positivt utseende. Hon var lång, lika lång som mig, men utan att få de giraffproportionerna som man ibland ser på långa kvinnor. Inget illa om långa kvinnor – jag tycker mycket om långa kvinnor – men hennes proportioner var lika balanserade som en kortare kvinna.

Mycket berodde detta säkert på att hon var endorfinknarkare av hög klass. Hon älskade att träna. Hon hade en kropp som var på elitnivå. Hon var mycket starkare än mig, och jag såg henne en gång lyfta 120 kilo i bänkpress. Hon kunde utan problem bära runt mig – trots att jag var slankare och mycket mer vältränad då än jag är idag vägde jag ändå en bit över 90 kilo. Hon gillade det. Jag tror hon fick livvakts-känslor när vi gick tillsammans. Hon var stolt över sin styrka, sin vighet, sin smidighet och sitt alerta sätt.

Var hon ett korkat muskelberg? Inte på något vis. Hon studerade på universitet. Jag vet inte vad, men det innehöll mycket teoretisk fysik, enormt krånglig matematik och böcker som innehöll tusentals sidor med (för mig) obegripliga saker. Hon var allt annat än dum, den tjejen. Som jag minns det studerade hon mot en doktorsexamen i nånting superkrångligt. Sin fritid spenderade hon helst på gymet, eller med mig. Hon var inte så mycket för att festa, utan trivdes som sagt bäst på gymet eller i lugn och ro med nån bok.

Hon var en av de första som försökte vänja mig av med min vattenskräck. Jag hade sedan tonåren en smått förlamande vattenskräck som yttrade sig i att jag fick panik om jag försökte bada i nåt som var större än ett badkar. Bassänger, sjöar – allt sånt fick mig i en enormt obehaglig stämning. Denna fobi bottnade (haha) sig i en olycka i tonåren då jag halkade och ramlade ner i bassängen i min skola under en simlektion. Jag slog huvudet i botten, förlorade medvetandet och svalde en massa vatten. Hade man inte fiskat upp mig hade jag säkert drunknat.

Så jag hade inte badat i nåt annat än ett badkar sen tonåren. Vilket hon ville försöka avhjälpa. Hon lånade nyckeln till en av de lokala skolornas simhall från en bekant som jobbade deltid där, och en kväll cyklade vi dit. Hon försökte på alla sätt att få mig att hoppa i. Inget funkade. Till sist tog hon av sig sin baddräkt, simmade ut mitt i bassängen och sa att hon skulle uppfylla alla mina önskningar om jag fick tag i henne. Tyvärr var inte ens denna lockelse tillräckligt stark för att övervinna min fobi.

Jag visste på förhand att det skulle bli så, men jag uppskattade hennes försök. Vi älskade när vi kom hem istället.

Några månader efter att vi glidit ur vårat förhållande bytte hon skola, flyttade till ett annat universitet. Jag vet inte vilket, men gissningsvis nåt väldigt prestigefyllt. Jag har inte sett eller hört nåt från henne sedan dess, och ibland undrar jag vad hon gör nuförtiden. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon jobbar åt CERN eller nåt liknande. Inte ett dugg förvånad.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Min andra flickvän

  1. Marie :D

    Det är mycket trevligt och intressant att läsa om dina flickvänner, fd flickvänner menar jag. Sen är det också intressant att du väljer raka motsatsen och inte fortsätter i samma spår. Men det förvånar mig inte med tanke på hur du är som person. Kram

    Svara

Skriv en kommentar!