Kravlös kärlek?

Borta på bloggen med det långa namnet och det intressanta innehållet finns ett inlägg som berörde mig när jag läste det häromdagen.

För alla har ju en viss uppfattning om kärlek när man växer upp. Innan vi upplever kärlek har vi väldigt specifika tankar och uppfattningar om vilken sorts kärlek vi ska ha.

Det här är naturligt i ett samhälle där utbudet är stort. För så är det, vi har ett enormt utbud i allt vi ser omkring oss, och det lär oss att vi ska vara noggranna och specifika med vad vi väljer. Vad vi väljer säger mycket om oss som person, och det är viktigt att visa att man har smak och lägger omsorg vid det man väljer. man väljer en viss sorts pålägg på smörgåsen, man väljer en viss färg på bilen, man väljer en viss sorts tapeter till sovrummet. Utbudet är enormt, och genom vårat val visar vi vem vi är som person.

Kärlek börjar på samma vis. Det finns ett stort utbud, och vi börjar med att ha väldigt specifika krav på kärleken.

Vi skrev jättelånga listor. Han skulle vara snäll, snygg, rökfri, lite andlig, tycka om djur, inte prata halländska, vara vidsynt, lagom sportig, uppskatta min familj och ungefär 73 egenskaper till.

(Citat från här)

Så ser det ut för de flesta när man är ung. Man funderar på vilka egenskaper och kvalitéer man förväntar sig hos den man ska bli kär i, precis som att man väljer bland ett stort bord med mat på en dignande buffé. Man vill ha lite sånt, lite sånt, men USCH inget sånt! Fy och bläh!

(Metaforen haltar lite dock. Hade det varit en buffé så hade det isf varit att man innan man fick gå in bland grytorna så skulle man välja vad man ville ha utifrån en lista med vad som fanns tillgängligt, och utan att man kände igen mer än ett fåtal av rätternas namn och innehåll.)

I takt med att man upplever kärlek får man dock den erfarenheten som hon beskriver – saker spelar mindre roll helt enkelt, och till sist blir det den rena kärleken som är upplevelsen – inte personen bakom kärleken, och definitivt inte personens värdsliga egenskaper. Så länga man älskar någon, och blir älskad tillbaka går de värdsliga egenskaperna oftast att antingen övervinna eller kompromissa med.

Så jag funderar, finns det en fullständigt kravlöst kärlek? För även om kärleken i sig är det viktigaste så behåller man ju ändå vissa grundmoment som utgör en del av den kapacitet för kärlek som man har. Även om det inte är abstrakta saker som ”jag vill inte ha någon som röker” så kanske man finner rökning så gravt oattraktivt att man aldrig blir kär i människor som röker. Att det liksom har blivit en del av ens känslomässiga respons och att det medvetet eller undermedvetet påverkar känslorna.

Men det är ju inte skottsäkert. Jag själv avskyr rökning och snusning men har vid flera tillfällen blivit kär i människor som nyttjar båda eller det ena. I många andra fall har jag tyckt så mycket om personen att jag ignorerat denna otrevliga vana till förmån för allt annat med personen som jag gillar.

Jag vet inte riktigt om jag når fram med mina tankar. Jag funderar på om det verkligen finns en ren och förväntningslös kärlek, eller om detta är en romantiserad uppfinning som vi själva hittat på. Jag tror att det finns en väldigt fin kärlek, en kärlek då personen man älskar spelar mindre roll – men jag tror att det är väldigt sällsynt att kärleken är så stor att man kan ha överseende med saker som man annars inte skulle kunna acceptera.

Kärlek är som alltid ett knepigt ämne.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Kravlös kärlek?

  1. pussy*power

    Lustigt det där med kärlek – även om man har någon form av kravlista så sågas än det ena än det andra när man träffar någon man tycker särledes bra om. Man bryr sig inte om människans egenheter, man förundras av dem istället och blir mer kär. 😉

    Svara
  2. Yours Truly

    Hej!

    Och tack!
    Går annars i samma funderingar som du – kan man vara både kravlös och listlös? Och det lutar åt att jag faktiskt tror det. Om någon säger att han älskar mig, då känns det som om jag kan förvänta mig något av honom. Och det kan jag, men jag kan inte bestämma vad. För jag inser att om han brister ibland i det jag tog för givet; då handlar det om honom och inte mig, det är hans problematik, varför göra den till mitt problem.

    Det finns också utrymme för många positiva överraksningar när man inte förväntar sig något.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Bra för dig! Jag försöker själv njuta av den kravlösa (och listlösa) kärleken, och jag hoppas fler människor lyckas lägga godtyckliga listor åt sidan och hänge sig åt känslan istället.

      Det är definitivt viktigt att behålla förmågan att bli överraskad av kärleken – och av personen man har den med. För mycket listor gör kärleken för planerad, och då vissnar den.

      Tror iaf jag 🙂

      Svara

Skriv en kommentar!