Andras förhållande och att vara medlare

Jag har ju K i mitt liv. Underbara, söta, sexiga, mulliga lilla K. K som är inte bara en god vän utan superhärlig att krypa tillsammans med. Hon är superfin. Minst lika fint är också att det är helt öppet med hennes relation mig emellan. Hennes man känner till det hela, och han och jag är mycket goda vänner och umgås ofta.

Men som de flesta par har de ju sina problem. Kanske har de mer än sin beskärda del av problemen, och även om de har blivit bättre på att hantera problemen, och lyckats komma ur den mörka period som de hade innan jag lärde känna dem så har de ändå kvar problemen i sin relation och kämpar med dem dagligen.

Deras största problem är enligt dem båda (och jag är böjd att hålla med) en brist på kommunikation. Ett tag var deras kommunikation så dålig att de var nära att gå sina skiljda vägar. De har lagt ner mycket tid på det här, och de försöker bli bättre på att kommunicera, men när man har väldigt lite energi över och den energi man har går åt till jobb, barn och att hålla ihop det dagliga livet är det inte lätt.

Jag ser på dem och varje gång jag hör om att de grälar blir jag lite ledsen, för jag tycker hemskt mycket om dem. Det är få människor jag träffat som verkligen är så totala motsatser på så många sätt – och som ändå egentligen inte skulle klara sig utan varandra. Yin och Yang till fullo. Trots sina motsatser behöver de varandra för att bilda en helhet.

Ibland grälar de om viktiga och allvarliga saker. Men ofta grälar de över struntsaker. Eller relativa struntsaker. Temperament flyger, stubiner är korta, kommunikationen är dålig och plötsligt har det urartat i dåligt humör under hela veckan, då båda stryker runt varandra som katten runt ett elektriskt stängsel.

Jag vill hjälpa dem. Jag har förmånen att få se deras förhållande utifrån, men samtidigt inifrån. Båda pratar med mig om det, men verkar vara rätt usla på att prata med varandra om det. Jag kan observera dem utifrån, jag kan se hur de uppför sig, och jag kan använda min empati för att förstå var det går fel.

Dilemmat ligger i att trots att jag vill hjälpa så kan jag inte det. Jag vill inte lägga mig i, för det blir alltid fel. Jag ogillar att ge råd, för hur väl insatt man är känner man aldrig till helheten. Jag önskar jag kunde prata med dem båda samtidigt, försöka medla mellan dem och kanske lära dem båda lite vad som behövs för att få saker att funka. Justera nivåerna, dra om lite sladdar, lägga ut lite tankar.

Det är otroligt svårt. Jag önskar jag var bra på att medla. Jag önskar jag kunde ha styrkan, självsäkerheten och kunskapen om hur jag kunde styra det här i en lite bättre riktning.

Men, istället har jag skrivit det här inlägget och ventilerat lite av mina tankar. Kanske läser de det? Om de ber mig hjälpa dem skulle jag inte tveka en sekund. Men tills dess vill jag inte lägga mig i och potentiellt göra saker värre.

Läs även dessa inlägg:

19 reaktion på “Andras förhållande och att vara medlare

  1. Lukas

    Jag känner igen det där. Det är som ovanstående säger svårt att ge sig in i det utan att ses som partisk. När det handlar om andra par får man ofta försöka hålla sig tillbaka och bara vara ett stöd. Det kan bli så galet att ge sig in i diskussionen. Även om det är svårt när man bryr sig om dem.

    Mvh
    //
    Lukas

    Svara
  2. klumpesnusk Inläggsförfattare

    Ja, jag är medveten om hur svårt det är att ge sig in i nåt sånt här. Men det är däri frustrationen ligger – jag vill hjälpa, men jag vet av egen erfarenhet att det sällan (aldrig) lyckas så bra som man hoppas.

    Jag är stöd för dem båda, och jag vet att de nyttjar det. Men samtidigt önskar man alltid att man kunde göra mer för människor som är viktiga för en.

    Svara
    1. Lukas

      Jag förstår din frustration så väl. Visst önskar vi alla att vi kan göra allt för de vi bryr oss om. Men vissa konflikter och problem är menade att lösas av de som är inblandade. Det enda vi utomstående kan göra är att hjälpa dem att känna sig starka så de kan dra sig igenom det.

      Svara
  3. Anneli

    Hemskt svårt de där, att medla och ge råd, eller att stå utanför. Jag studerar till hälsocoach och får lära mig aktivt lyssnande vilket är förutom att ställa öppna frågor våra redskap till en bra coaching och det är fantastiskt att se hur en människa genom dessa redskap kommer fram till det man annars så gärna vill ge råd om.

    Allt handlar om att man får lita på den egna individen, att den faktiskt har alla svar själv, fastän att det kan ta tid att ”gräva” upp dem 🙂

    Ha’de så gott /Anneli

    Svara
  4. K

    Du gör bra nog och det räcker det du gör. Det du skriver här att du vill göra det har vi på familjerådgivningen och det är där det ska ligga. Hos någon som inte ingår i våra liv i övrigt och som är utbildad.

    Så var trygg i att du gör det du ska. Du är vår vän som vill oss väl.

    Svara
  5. Hur Ska Jag Gå Hem...

    Jag har en tendens att alltid fastna mellan par, att de ska berätta allt för mig och så sitter jag där med båda versionerna och dubbelt så mycket tyngd. Mitt råd: Lyssna, bolla någon enstaka tanke men håll framför allt käften. Ibland vill folk bara prata.

    Svara
  6. lone ranger

    Det som jag kommer att skriva nu är inte politiskt korrekt i denna blogg, men jag bara måste skriva det. Resonemanget du för är för mig obegripligt. Spelar det faktum att du knullar hans fru ingen som helst roll i deras kärleksproblem, tror du? Jag har alltid sagt att jag inte tror på öppna förhållanden. Hade det fungerat så hade majoriteten av oss inte levt i tvåsamhet. Det du beskriver ser jag som ännu ett exempel på att öppna förhållanden inte fungerar. Om du gör en inventering kommer du att se att det i huvudsak är par med relationsproblem som ägnar sig åt öppna förhållanden. Du förstör för dessa människor, som du kallar dina vänner. Du är en del av deras problem. Det kommer du att inse en dag, även om du just nu vill tro något annat. Du löser deras problem bäst genom att dra dig tillbaka. Inte minst för deras barns skull.

    Tanken om öppna förhållanden är en trevlig tanke, men tyvärr är det en utopi.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Att jag har en sexuell relation med hans fru har ingenting med deras problem att göra. Tvärtom är jag rätt säker på att min närvaro hjälpt dem. Deras problem fanns långt innan jag kom in i bilden, och deras problem har ingenting med mig och min relation till henne att göra.

      Vad du gör nu är att du ser en chans att försöka vrida det här för att verka fördelaktigt för din egen position och åsikt, men såklart vet du inte alla fakta och egentligen bryr du dig inte om det heller så länge du får framstå som att du har rätt och argumentera för din ställning.

      Om tvåsamhet skulle funka varför har vi så många skilsmässor? Varför har vi så mycket otrohet? Varför har vi människor som gifter sig, och sen nån månad (ibland bara några veckor) senare skiljer sig?

      Förklara gärna det för mig, om nu tvåsamhet är så väldigt bra.

      Svara
    2. K

      Först och främst måste jag säga att varken jag eller min man ser det som ett öppet förhållande. Jag har en älskare som jag är med ibland själv och ibland tillsammans. Det händer inte ofta nu för tiden eftersom tiden inte räcker till. Familjen prioriterar jag främst.

      Men Klumpe har verkligen inget med våra problem att göra. Utan att nu lämna ut oss för mycket så har vi haft problem till och från ända sen vi blev tillsammans. Problemen grundar sig ständigt i att vi kommunicerar för olika och för lite. Ofta tycker vi lika men förmedlar det så dåligt att vi uppfattar att vi tycker helt olika.
      Förutom att vi kommunicerar olika har vi olika sätt att göra saker, koppla av etc. Mitt sätt att koppla av gör min man frustrerad och hans sätt gör mig frustrerad. Något vi vet om men inte helt enkelt att bara ändra känslorna.

      Så jag vill egentligen säga att du ska inte vara så snabb på att döma. Öppna förhållanden fungerar om alla känner att det är en grej för dom, att det fungerar. Om man nu vill kalla vårat förhållande öppet så är det väl öppet och det fungerar för oss. Eftersom vi tar det utifrån vad det är. Sex och vänskap. Framför allt vänskap.

      Och Klumpe har betytt väldigt mycket. Främst tror jag faktiskt för min man som fått en mycket god vän i Klumpe.

      Jo, en sak till. Vårat barn far inte illa av det här. Det är inget vårt barn märker av. Då märker h*n mer av våra gräl och vår trötthet. Det är värre

      Svara
  7. lone ranger

    Jag tar tillfället att argumentera för min åsikt, ja. Och jag tar också mig rätten att göra det, även om den rätten ligger i dina händer.. eftersom det är i din blogg jag gör det. Samtidigt kan jag säga att jag själv mycket väl skulle kunna försätta mig i samma scenario som du är i, så jag vill därmed understryka att jag inte ser mig som bättre än du på något sätt.

    Vad jag vill säga är att jag inte tror på idén. Jag tror heller inte att det är så enkelt att man kan säga att att du inte är del av problemet. Precis som du är del av det goda som beskrivs, är du del av det dåliga.. och påverkar det, som jag tänker. Min poäng är att jag inte tror att du gör situationen bättre… och att du är för insyltad för att kunna hjälpa.

    Sen kan man diskutera den samhällsstrukturella aspekten i evigheter, eftersom den i sig kan vara anledningen till att idén om sexuellt öppna relationer inte fungerar.. just därför att det inte är öppet socialt accepterat. Tvåsamheten är en institution som är svår att rubba.

    Jag vill också säga att barn kan fara illa i efterhand, när de blir äldre och lägger ihop ett plus ett… eller får reda på det av någon. Det är min erfarenhet.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Skitsnack, du argumenterade inte för din åsikt. Du gick in och dömde nåt du inte hade en aning om, drog massor med slutsatser utan att veta nånting och utsåg din egen åsikt till den enda som var rätt.

      Du får tro precis vad du vill, och om du tror på tvåsamhet så är det okej för dig. Men samtidigt så ger det dig inte rätten att dundra in nånstans och säga ”jag har rätt och ni har fel” för i det här fallet vet du inte ett skit.

      Tvåsamheten är i mina ögon en artificiell struktur som vi kan tacka en ännu mer bakåtsträvande institution för: religion. Få saker går så stick i stäv med verkligheten som just religion, och då är det egentligen inte så konstigt att idén om tvåsamhet, giftermål och att hålla sig oskuld tills man gift sig kommer därifrån. Tvåsamheten tror jag är nånting vi kollektivt lärt oss över tvåtusen år, och för somliga har den blivit en så djupt rotad reflex att vi inte kan släppa den, men andra ifrågasätter den.

      Jag ifrågasätter den, och jag vill i framtiden inte höra nåt mer sånt här från dig, för du har ingen aning vad du pratar om när det kommer till min relation med K och hennes man. Du vet inte ett skit om det.

      Svara
    2. K

      Jag tycker du är otroligt fräck som fortsätter påstå att Klumpe skulle vara en del av våra problem. Det är han verkligen inte.

      Klumpe har betytt väldigt mycket för min man som en god vän. Någon han kan prata med, både om oss, våra problem och om andra intressen de har gemensamt. Det är även någon han kan känna att han kan vara ärlig emot just för att Klumpe vet att vi inte har det helt lätt i vår relation.

      Våra problem började långt innan vi träffade Klumpe. De började egentligen innan vi träffade varandra. Det handlar om saker som hänt oss, saker som vi gjort varandra och om otroligt dålig kommunikation. Mer än så säger jag inte för då lämnar jag ut oss mer än vad jag vill och anser nödvändigt.

      Klumpe är först och främst vår goda vän. Älskare är han i andra hand (för mig) och det har inte varit så mycket sen efter sommaren då jobb, skola, barn och andra kriser har tagit all tid och energi. Familjen går först och det vet och respekterar Klumpe.

      Barn far illa av många olika saker. Om jag och min man alltid skulle berätta hur bra tvåsamhet är och aldrig visa på en öppnare syn på livet så är det möjligt att vårt barn skulle fara illa av det när och om det kom fram.
      Men jag hävdar bestämt att h*n far mer illa av slitningarna vi har i vår relation, av vår brist på kommunikation än av vår kärlek till varandra, till honom och till andra.

      Så om du nu vill säga att du inte tror på öppna förhållanden, så säg det men försök inte få det till att det är något som är ett problem i vår relation och att Klumpe är en orsak till problemen när du inte har en aning om vad du talar om.

      Svara
  8. Lukas

    Lone ranger. Att du inte tror på ett förhållande som är polyamoröst beror enbart på att du likt nästan alla andra är nermalda i de sociala mönster vi alla fostras och växer in i. Det är svårt att förstå att man kan leva och älska fler än en när det i under hela vår uppväxt fördöms.

    Men vad du glömmer är att det är i västvärlden det ser ut så här. I andra delar av världen är tanken kring månggifte, polyamorösa förhållanden etc, avsevärt mer socialt accepterat. Går man dessutom tillbaka i historien ser bilden helt annorlunda ut.

    Jag lever med min fru som jag älskar över hela jorden, men samtidigt har vi ett förhållande med ett annat par. Vi begär inte att andra ska göra samma sak, men det fungerar och vi har mer kärlek i våra liv än de flesta andra.

    Att du inte har modet att släppa dina sociala skygglappar kan du inte klandra oss för. Att leva som Klumpe och även jag gör är inte för alla, att släppa de vi fostrats till är svårt. Men det betyder inte att tvåsamheten är mer rätt än flersamheten. Tvåsamhet är bara en social konstruktion som man, om man vill, kan bryta.

    Tack för att jag fick göra mig hörd
    //
    Lukas

    Svara
  9. handsome ranger

    Eftersom jag nu har fått munkavel kan jag tyvärr inte säga fler åsikter som har med öppna förhållanden att göra. Men jag vill tillägga att jag har levt i ett sånt förhållande i mer än tio år. Och jag har trott väldigt hårt på det… och hade under den perioden förmodligen hållit med er i allt ni säger. Men när jag tittar i backspegeln så blev det inte bra. Det var symptom på, eller försök till lösningar för relationsproblem. Men det misslyckades. Många blev sårade, både barn och vuxna. Just därför att de enskilda individerna tänkte olika om situationen… det blev ”desto fler kockar desto sämre soppa”. Det var ett socialt experiment som kostade mer än det smakade. Det är min erfarenhet och det är min sanning. Och det är det som är rätt för mig och som jag därför hävdar. Visst, jag dundrade in här och sa det på ett hårt och kanske lite klumpigt sätt… men jag förstår inte varför det blir så hotfullt när ni är så övertygade i den andra riktningen. Jag förstår inte att ni inte vill höra en alternativ syn.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      ”Det var symptom på, eller försök till lösningar för relationsproblem.”

      Där har du en fundamental skillnad mellan dig och oss. Vi gör det inte för att försöka laga nånting, vi gör det för att vi gillar det. Vi gör det för att vi trivs ihop alla tre, för att det får oss att må bra och faktiskt för att det för oss närmare varandra.

      Jag instämmer helt att om man öppnar sitt förhållande, om man går in i en sån här livsstil för att försöka laga ett redan trasigt förhållande – då är det mest troligt dömt att misslyckas. Det är i min mening oundvikligt. Du gjorde det, det slog bakut för dig – men det betyder inte att alla följer samma bana som du gjorde eller gör det av samma skäl.

      Du dundrade in och sa massor med saker om människor du aldrig träffat och om en relation du inte vet tillräckligt mycket om för att kunna uttala dig. Det var det som fick både mig och K att se rött.

      ”Jag förstår inte att ni inte vill höra en alternativ syn.”

      Det är inte en fråga om en ”alternativ syn”. I den här världen så är det jag som står för den alternativa synen. Jag har levt enligt den monogama principen för tvåsamhet i hela mitt liv – jag vet hur det funkar, och jag vet också hur det inte funkar. För mig personligen blev sätten det inte funkar på mer och mer tydliga, och till sist kände jag att jag ville lämna det bakom mig.

      Jag diskuterar gärna det här, men är man stark och aggressiv mot mig i sin debatt kommer jag att bli stark och aggressiv tillbaka – speciellt när den jag diskuterar med gör generaliseringar om saker han inte vet tillräckligt mycket om för att prata om.

      Svara
    2. K

      Först och främst vill jag säga att varken jag eller min man tror det här är en lösning på våra problem. Vi vet att det inte är en lösning på våra problem. Framför allt eftersom problemen inte handlar om detta.

      Vi har alla tre pratat med varandra och klargjort hur det här förhållandet ska se ut. När jag har känt mig pressad (något som inte har egentligen legat hos någon annan än mig själv) så har jag pratat med både min man och med Klumpe. Allt är väldigt tydligt uttalat.
      Där om något finns en bra och tydlig kommunikation.

      Andra riktningen vet jag inte riktigt vilken riktning du pratar om?! För jag lever fortfarande i ett monogamt förhållande med en som tillkommer då och då. Jag har en kärleksrelation men två sexuella relationer. Jag ser inte vår relation, äktenskap som öppet.

      Andra riktningen är som Klumpe säger knappast det monogama sättet att leva.

      Svara
  10. Lukas

    För det första tycker jag inte att jag var särskilt aggressiv, jag argumenterade bara mot din ståndpunkt med vad jag tycker är sakliga argument.

    För det andra:

    ”Det var symptom på, eller försök till lösningar för relationsproblem”

    Jag och min fru har inga problem i vår relation. Vi älskar varandra mer än något annat och det var också därför vi gav oss in i den här världen. Vi ville ge varandra allt.

    Precis som klumpe redan sagt så tror inte jag heller på det här som en läsning på relationsproblem. DET är precis som du säger dömt att misslyckas. Men för att fördjupa sin relation och ge sin partner allt för att man älskar den… Då är det en annan historia.

    För det tredje:

    ”Just därför att de enskilda individerna tänkte olika om situationen…”

    Kallas brist på kommunikation och det tär på vilket förhållande som helst oavsett hur många det är. Vi är noga med att för varandra hela tiden var öppna.

    Och en avslutande sak. Bara för att ni inte klarade av det, betyder faktiskt inte att ingen annan på jorden kan klara av det.

    Vänliga hälsningar
    //
    Lukas

    Svara

Skriv en kommentar!