Självförtroende

Självförtroende. Att ha förtroende för sig själv. Att tro på vem man är och vad man gör. Att känna stolthet och trygghet i vem man är.

Jag har inte alltid speciellt bra självförtroende. Det har blivit bättre de senare åren, och det senaste året har det blivit som allra bäst. Men trots dessa förbättringar kommer jag säkerligen att lida av dåligt självförtroende under resten av mitt liv.

Även om jag ofta känner att jag skulle må bättre av att ha bättre självförtroende så vet jag samtidigt att det faktiskt kommit många bra saker av att ha dåligt självförtroende. Jag vet, det är ironiskt, lite som att säga att mycket glädje kommer från att sniffa lim. Men det är sant. Mitt dåliga självförtroende har lärt mig ödmjukhet inför saker jag inte förstår. Det har även lärt mig att ta det lugnt. Det har lärt mig att tänka igenom saker.

Sist men inte minst har det lärt mig att tänka. Inte bara att tänka vardagliga saker utan verkligen att tänka och fundera över saker. Den här bloggen är definitivt ett tecken på det.

Det här är det 751a inlägget jag publicerar här. Alla inlägg jag skrivit har inte varit speciellt djupa, men många har varit det. Många har varit saker jag funderat på. Som jag har grubblat kring. Saker som ibland har hållit mig vaken när jag borde ha sovit. Mina tankar är min inspiration, på sätt och vis har min osäkerhet varit drivkraften bakom dessa -i skrivande stund- 750 tidigare inlägg.

När jag läser om Sheilas osäkerhet kring sig själv och sitt utseende blir jag orolig för henne. Jag vet ju att hon klarar sig, och jag är säker på att hon kommer att hitta ut ur sin svacka. Men jag älskar henne, precis som jag älskar alla människor som kommer mig nära, och därför vill jag att hon ska ha det bra. Men precis som mig har hon under nästan hela sitt vuxna liv (och under många år innan det) kämpat med sitt självförtroende, och kommer säkerligen att göra det i framtiden också. Precis som för mig har det lärt henne saker, saker som indirekt varit positiva även om lärdomen kanske varit smärtsam.

Dåligt självförtroende är lite av en röd tråd hos de människor som jag attraheras till, som jag tycker är vackra, och som jag släpper in i mitt innersta liv. Människor med dåligt självförtroende ser världen på ett annorlunda sätt. Inte ett bättre sätt, inte ett sämre sätt. Bara annorlunda.

Jag har träffat många människor med bra (och ibland alldeles för bra) självförtroende, och även om jag oftast inte har nåt emot dem så har jag ofta svårt att hitta en gemensam nämnare med dessa människor. De vet sällan hur det är att konstant tvivla på sig själv, att alltid känna sig mer eller mindre vilsen. En del av dessa människor har aldrig levt med osäkerheten, och det i kombination med ett underutvecklat sinne för empati gör dem arroganta och själviska.

Alla är olika. Men som sagt, de människor som kommit mig absolut närmast har alltid haft dåligt självförtroende. Överhuvudtaget har dessa människor alltid haft någon defekt, det har nästan alltid varit ganska trasiga själar. Även om det gör deras liv svårare så gör det dem även mer mänskliga i mina ögon.

Men mitt självförtroende har blivit bättre, och det senaste året har det blivit bättre än nånsin tidigare. Jag är mindre tveksam, mindre tvivlande på mina egna förmågor och vem jag är. Det bästa av allt är att jag fortfarande har kvar kunskaperna från tidigare år, de där sakerna som jag lärt mig genom att ha dåligt självförtroende och att ligga och grubbla om nätterna.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Självförtroende

  1. M

    Många är dina inlägg, som är kloka och intressanta, men detta är ett av dom som berört mig allra mest.
    Kanske för att jag så väl känner igen det du talar om, kanske för att det lika gärna kunde ha varit mina ord du skriver.

    ”Mitt dåliga självförtroende har lärt mig ödmjukhet inför saker jag inte förstår. Det har även lärt mig att ta det lugnt. Det har lärt mig att tänka igenom saker.

    Sist men inte minst har det lärt mig att tänka. Inte bara att tänka vardagliga saker utan verkligen att tänka och fundera över saker. Den här bloggen är definitivt ett tecken på det.”

    Jag har träffat många människor som varit trasiga, som du säger, på ett eller annat vis och det är just de personerna som har tilltalat mig med sin ödmjukhet inför livet, sin empati och förståelse. Jag är själv trasig, om än under uppbyggnad, och vet många positiva saker som har kommit ur det.

    Jag har även träffat motsatser till ovanstående. Människor som svävar omkring i livet och egentligen inte har ork eller lust(?) att engagera sig i andra, eller som saknar förmågan att leva sig in i en annan människas känsla. Personer som inte smakat på en enda törn, uppfostrats i familjen bra och aldrig stött på några som helst motgångar, av någon sort.

    Det är en oerhörd kontrast mellan dessa två typer av grundpersonligheter (Allt är ju inte svart eller vitt, det finns inte två typer, men du förstår tanken).
    Med dåligt självförtroende, en trasig själ eller smärta växer en annan typ av styrka fram. Man lär sig saker som man aldrig skulle lärt sig.

    Jag har en hyffsat stor ryggsäck, men jag bär den med stolthet idag.För även om den har varit tung, så är den också en påminnelse till mig själv om att jag är den jag är idag, just p.g.a. innehållet.

    Svara
  2. Busen

    Jag gillar folk som har dåligt självförtroende. Dom som skryter om att dom är störst, bäst eller vackrast är inget för mig.
    Ha det

    Svara
  3. Tessi

    Jag är nog den som tillhör den där kategorin som alltid kommer ha dåligt självförtroende, genom hela livet. Dessutom kan det ju vara som så att man har dåligt självförtroende när det gäller te x sitt utseende, men att man har ett bra självförtroende när det gäller att klara av skolan, jobb eller utmaningar. Så är det nog för mig personligen. Jag vet att saker och ting, utmaningar man tar sig an, kommer jag att klara av, för jag vet att jag jobbar hårt och alltid gör mitt bästa. Men kommer det till mitt utseende och till min roll som flickvän, så svajar självförtroendet ordentligt. Hur vill han ha en sådan som mig, när det finns tusen och åter tusen tjejer där ute som är både snyggare och bättre i sängen än vad man själv är. Att försöka koppla vajrarna från självförtroendet man har inom sin arbetsroll till uttagen där självförtroendet för utseendet sitter, är inte det lättaste.
    Och ja, jag tror som dig. De som är sanna grubblare och tänkare har nog generellt dåligt självförtroende på något plan eller en trasslig bakgrund, vilket får dem att tänka till mer om saker och ting som andra bara tar för givet och bara passerar förbi utan någon större notis.

    Svara

Skriv en kommentar!