Jag är en hycklare

Tidigare idag tog jag en dusch. Normalt infaller sig tankarna under duschen, men den här gången kom de innan jag hann bli blöt.

Jag stod nämligen och ansade mitt kön. Min intimfrisering har gått i många olika vågor under årens lopp, men sedan ett år tillbaka eller så har jag en väldigt avslappnad inställning till hårigheten där. När jag känner att det blir för lurvigt kommer trimmern fram och jag tar bort överskottet. Sen får det gå några veckor eller så tills jag tröttnar på det och gör om det.

Den här gången stod jag och tittade mig i spegeln alltmedan jag ansade mitt kön, och alltmedan jag såg mig själv i spegeln växte min avsmak för min egen kropp. Till sist mådde jag nästan fysiskt illa. Hur kan någon finna detta blekfeta äckelberg det minsta attraktivt? Mot slutet av min ansning var jag deprimerad och fylld med avsky för min egen kropp.

Jag insåg att jag på sätt och vis var en hycklare.

För jag kan inte hålla tyst om hur mycket jag tycker om olika kvinnors kroppar, både såna jag aldrig kommer att träffa men även såna jag har träffat och tycker om. Att jag gillar J’s kurvor, den guppande härligheten som är K, och den släta men ändå kurviga lilla underbara saken som är L. Samt massor med andra kvinnor jag sett och känner som jag ofta påminner om hur fina de är.

Jag älskar deras kroppar, men kan inte älska min egen. Ändå har jag just J, K och L som alla säger att jag är fin. Även Sheila säger det. När jag står där och tittar med avsmak på mig själv i spegeln inser jag att de inte bryr sig om min kropp. Min kropp är för dem visserligen en del av mig, men de pratar om min personlighet. De bryr sig egentligen inte om hur jag ser ut, för precis som jag säger åt dem så skiner personligheten igenom och gör eventuella fysiska attribut onödiga.

Jag är en hycklare. Jag kan älska alla andra kroppar förutom min egen. Min egen kropp är märkt och ärrad av att inte bli uppskattad, och jag behandlar den illa. Jag avskyr den, och därför bryr jag mig inte om den. Jag skyller mycket på saker bortom min kontroll. Jag skyller på år av mediciner och självdestruktivt leverne. Visst är det sant att det har bidragit till hur jag ser ut nu, men min brist på kärlek och uppskattning för min egen kropp är den verkligt destruktiva faktorn.

Man ska älska sin egen kropp. Det spelar ingen roll hur den är formad för det finns alltid någon annan som tycker om den. Oftast tycker de om kroppen för de tycker om personen som finns inuti kroppen. Det är sant med mina tre bokstäver. JKL. J, K och L tycker om mig för de vet vem jag är. De ser bortom min kropp. De gillar min kropp för de gillar mig.

(En parentes. Jag sitter och fnissar åt hur det av en slump har blivit bokstavsordning på dem. Förlåt. Även när jag är allvarlig så kan jag vara en clown.)

Man ska älska sin egen kropp. Men man ska inte älska den så till den grad att man blir arrogant och anser sig förmer. Men man ska acceptera hur man ser ut, och man ska trivas med det. För kanske när jag börjar gilla min kropp igen kommer jag att ta bättre hand om den? Ge den mer motion, bättre kost.

Jag ska sluta kritisera min egen kropp. Istället ska jag försöka ändra min attityd till densamma, och försöka se den som en del av mig. Mitt inre, mitt yttre. Inte som jag gjort så länge och behandlat kroppen som den där oönskade kusinen på festen.

Framtiden får se hur det går.

Läs även dessa inlägg:

10 reaktion på “Jag är en hycklare

  1. marie :D

    Ja du, jag vet ju inte hur du ser ut, men din personlighet är få killar förunnat, de är långt ifrån dig. Du är hästlängder i från dem. Så du är vacker tack vare din personlighet i mina ögon. Sen hur du ser ut i ditt skal är ju en annan femma, men det lär man inte se när man lär känna dig, sen tror jag inte du ser så tokig ut heller för den delen =D
    Har ju fått se vissa delar utav dig *ler*

    Puss på dig =D

    Svara
  2. Jossy

    Skönt att veta att även män kan visa negativa känslor för sin kropp. Inte bara kvinnor. Jag har notetat att varje män och kvinna har en unik kropp och har bara den en gång i livet. Jag är nöjd med min kropp, eftersom kroppen mår bra och är stark. När man mår bra, så är kroppen, själen och personligheten vacker. Av mina erfarenheter kan kroppen ta sig illa, om man inte ta hand om sig själv. Jag tänker på en man som hade gått upp i 20 kilo på några månader, för han mådde inte så bra i själen och var stressad. Nu mår han bättre och gå sakta ner i vikt. Ibland känns det som män kan inte leva ”lagom”, när det gäller sin kropp. Antingen tränar de som besatt, eller ge fan i motion. Också har jag märkt att vissa män skämtar om sina stora ”ölmagen”, även jag ser att det är en känslig område för män. Har män lärt sig att inte visa känslor för sin kropp? Min karl säger att jag är vacker och visar det med sina händer och ögon, liksom jag också säger att han är tilltalande och kysser honom överallt på kroppen. Vi ger varandra massage, för det får oss att mår bättre och varva ner. Vi tycker inte om att gosa i mörkret, utan vill göra det i ljuset, så man kan se varandra. Där brukar kvinnor och män har lite svårt för. Eller?

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Klart att män kan oroa sig över sina kroppar på ungefär samma sätt som kvinnor. Skillnaden består dels i att vad som betraktas som attraktiv är olika, och kvinnor har mycket snävare ideal att leva upp till. Inte sagt att män inte präntas in med att man ska se ut som en kalsongmodell, men i min erfarenhet har män lite mildare ideal – även om det stadigt blir mer och mer absurt även för män.

      Men män fostras också med att det är extremt omanligt att prata om det, och därför håller de flesta truten om ämnet.

      Svara
  3. K

    Nu vet jag vad jag ska säga när du säger att jag är vacker och att jag måste ta åt mig av komplimangerna 😛

    Svara
  4. jeoma

    Du skriver ”För kanske när jag börjar gilla min kropp igen kommer jag att ta bättre hand om den? Ge den mer motion, bättre kost.”

    Vore det inte mer troligt att du börjar gilla din kropp mer Efter att du gett den mer motion och bättre kost?

    Bara en tanke.. 🙂

    Svara
  5. Juliette

    Det är väl det som är så skönt, att om kärleken är äkta och ren existerar inget utseendetänk, vi blir alla den vackraste inför den som ser in i vår själ och känner samhörighet utöver den vanliga. Man älskar människan med allt vad den är, insida, utsida och allt däremellan.

    Svara
  6. Din R

    Jag kan inte annat än hålla med! När jag började tycka om min kropp blev jag automatiskt mer motiverad att ta hand om den 🙂

    Svara
  7. sheila

    Käre vän, även jag har sett dig naken och det är inget fel på dig, alls. Det har inte bara att göra med det faktum att din vackra personlighet gör dig finare, vilket visserligen är sant. Du vet dock att där är rollerna också omvända. Du ser något hos mig som inte jag ser och det är jag glad för, då kan du ju påminna mig om det. 😉 Jag avgudar dig för att du är just du, inget annat!

    Svara
  8. amarante

    Det finns kroppar som är mer tilltalande än andra. Axlarna är lagom breda till resten av kroppen. Ögonen är vackert mandelformade. Läpparna sexigt formade. Men ändå saknas något, ändå känner jag mig inte attraherad.

    En kropp utan själ är helt enkelt inte vacker i mina ögon. Utan själen betyder inte kroppen någonting.

    En kropp kan ha småfel och brister. Mina ögon stannar oftast där, betuttad i charmen att någon inte är perfekt. Det perfekta tilltalar mig inte, det finns inget som ögonen vill stanna vid.

    Svara

Skriv en kommentar!