Utseende och snabba slutsatser

Juliettes kommentar fick mig att tänka på det här med en människas utseende och vilka slutsatser vi drar av det. För det är faktiskt ganska intressant att tänka på, speciellt om man kan ta ett steg tillbaka från sig själv och observera hur man själv reagerar på människors utseende.

Det är ju nämligen så idag att vi dömer människor väldigt fort (och hårt!) efter deras utseende. Vi ser någon på gatan och utan att blinka så tycker vi att vi vet allt om den människan, utan att ens ha sagt ett ord till densamme. Vi ser en bild på nätet, och drar massor med slutsatser.

”Han är bög”
”Hon är en slampa”
”Hon är…”

Osv, osv.

Varför gör vi det, och hur ofta har vi rätt i våra fördomar? Kan man verkligen gissa sig till en människas personlighet bara baserat på utseendet?

Ibland har man rätt. En del saker är relativt lätta att se baserat på någons utseende. Man kan gissa sig till ganska mycket. Men precis lika mycket är helt åt helvete fel, och det skulle man säkert upptäcka när man lärde känna personen. Jag har själv sett människor och utan att blinka har jag (svagt nog) låtit mina fördomar på förhand bestämma vad den personen är för slags människa.

Vilket alltför ofta har slagit bakut då personen visat sig vara helt annat än jag trodde. Då har jag alltid fått dåligt samvete över att jag lät mina fördomar om en persons utseende diktera mina åsikter innan jag kände personen, och därför är jag numera ganska noga med att försöka att inte döma en människa innan jag lärt känna denne. Det är inte alltid speciellt lätt, men det är målet iaf.

Idag har vi lärt oss att förmedla vem vi är (eller snarare: vem vi vill att andra ska tro vi är) med hjälp av kläder, tatueringar, smycken och annat. Det är viktigt att man förmedlar att man är en individ, även om det ofta sker på bekostnad av att man ser unik ut på exakt samma sätt som alla andra. Ofta när jag ser punkare, gothare eller militanta veganer kan jag inte låta bli att fascineras av just detta faktum: alla ser unika ut på exakt samma vis.

Jag själv ser väldigt intetsägande ut. Jag har sagt förut att de flesta skulle nog inte kunna gissa sig till vem jag var om jag stod bakom dem i kön på ICA. Jag är ointresserad av att ha någon häftig frisyr, och mina kläder är oftast valda mer för att vara bekväma och lätta att sortera än för att ge något specifikt intryckt. Jag klär mig mest i svarta kläder, men det har sin rot mer i praktiska saker än ett försök att stå för något med färgen på mina kläder. Överhuvudtaget är kläder relativt ointressant för mig då jag ändå mestadels spenderar min tid hemma naken.

För om människor såg mig naken, och visste att jag förespråkade nakenhet, skulle då inte massor med andra fördomar komma upp om mig? Skulle man då inte börja anta en bred skala på mer eller mindre osanna saker baserat enbart på mitt utseende?

Det är helt klart knepigt, det här med människors utseenden och personen som döljer sig bakom det.

Läs även dessa inlägg:

12 reaktion på “Utseende och snabba slutsatser

  1. K

    Nog har vi många fördomar och vid första anblicken så har vi placerat den andra människan i ett fack. Det verkar vara en nödvändighet för oss människor. Som att vi inte klarar av livet om vi inte får sortera in saker i fack.
    Sen blir vi förvirrade när våran första bedömning är fel. Det är som när människor förstår att jag är kristen och dessutom aktiv i kyrkan. Jag varken beter mig som så eller ser ut som en ”typisk” kristen. Min moral som kristen borde dessutom säga att det är fel att inbjuda klumpe i vårat sexliv. Om man följer fördomarna om kristna vill säga.

    Och jag håller med dig om att de alternativa stilarna även där är man lika varandra. Det alternativa är att man sticker ut från övriga samhället. Dock funkar det bättre om man bor på en plats där det inte är allt för vanligt. Själv stack jag faktiskt ut från mina punkarvänner då de var klädda i typisk punkklädsel medan jag gick omkring i yllekläder mestadels. Mina hårda punkarvänner kallade mig för yllepunkare 😉

    Svara
  2. Baby

    Mm.. tänkte på det förut idag då jag va en sväng i Götet. Det finns så otroligt mycket människor och alla är ungefär likadana. Det är sällan man ser någon i en folkmassa, alternativ stil eller ej som faktiskt sticker ut på något sätt.

    Jag för min det tycker det är intressant att titta på människor som går förbi på gatan och just att jag inte känner dom kan göra att jag inte tycker det gör något om jag fantiserar ihop ett liv åt dom.

    Men jag vet att bara för att jag har vissa (omedvetna/medvetna) preferenser så väljer jag bort en massa människor som faktiskt skulle kunna bli riktigt bra vänner om jag bara engagerat mig.

    Jag vet att jag är fördomsfull, jag försöker så gott jag kan att se in i människor istället för att se på dom. Men jag vet också att jag är en sucker för färger och i detta tråkiga land så har folk så tråkiga stilar så när det är någon som faktiskt sticker ut så antar jag att dom antingen är grymt osäkra och klär sig som på ett visst sätt bara för att de ska känna att de är några eller för att deras kompisar gör det eller så har de så bra självförtroende att de faktiskt känner sig bekväma med att sticka ut.

    Jag är lite modeintressrad men jag inser också att det är mycket ”kjejsarens nya kläder” över den industrin, men jag skulle inte kunna klä mig ”moderiktigt” som vissa gör för då skulle jag bara klassas som en ”modebrud” och det vill jag inte. Fördomen om dom är att de är ytliga och självcentrerade typ.

    Jag tror det är ett hinder och en möjlighet att ha ett utseende, jag kan visa vem jag är genom att jag har olika attribut på mig och jag kan dölja vem jag är på samma sätt.

    Men ändå, eftersom människor alla är olika och alla har olika preferenser så kommer jag ju missuppfattas hur jag än gör och jag kommer missuppfatta andra med.

    Svara
  3. ND

    ”För om människor såg mig naken, och visste att jag förespråkade nakenhet, skulle då inte massor med andra fördomar komma upp om mig? Skulle man då inte börja anta en bred skala på mer eller mindre osanna saker baserat enbart på mitt utseende?”

    Saken är den att vårt sätt att utsmycka våra kroppar (smycken, tatueringar, kläder, hygien) är ett sätt att kommunicera. hur vi än gör så kommer vi att sända ut signaler med hur vi ser ut. Skulle du gå ner för stan naken så sänder du genast ut ett antal mycket tydliga signaler:

    1. Du bryter mot mönstret
    2. du känner dig inte sårbar när du är naken / skäms inte
    3. Du har inget problem med att visa upp delar av dig själv som andra döljer.

    Kroppsutsmyckning är ett kommunikationsätt. Ett klumpigt och brett språk som inte lämnar rum för subtiliteter. Det kan enbart förmedla vem du är i extremt breda drag. Mottagarna blir tvugna att fylla i detaljerna, och det är detaljerna som kan bli fel.

    Men jag har inget tålamod för folk som blir sura över att bli bedömda efter sitt valda utseende. Det kan knappast vara överraskande att omvärlden höjer på ögonbrynen om du kommer gående naken/i corpsepaint/som punkare/porrigt klädd, etc etc.

    Detta är inte för att säga att folk inte ska få se ut som de vill. Variation är bara trevligt. Men folk ska också vara medvetna om de signaler de sänder ut, och bedöma om det är värt det.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag tror faktiskt mer att jag skulle tolkas som sexuellt avvikande.

      Varje gång jag läst på Aftonslasken/Excessen om nudister så kommer det alltid massor med extremt fördomsfulla kommentarer på den artikeln. Samma när Svenska Dassblaskan hade en serie om det.

      Kommentarerna var alltid ungefär desamma. Att nudister bara ville tvinga på andra sina sexuella upptåg, att de ville gnugga könsdelar mot barn, att alla var pedofiler, att alla var exhibitionister, varför kunde de inte låta normala anständiga människor vara ifred, osv osv osv.

      Tragiskt.

      Svara
  4. Zettermark

    ”Men jag har inget tålamod för folk som blir sura över att bli bedömda efter sitt valda utseende. Det kan knappast vara överraskande att omvärlden höjer på ögonbrynen om du kommer gående naken/i corpsepaint/som punkare/porrigt klädd, etc etc.”

    Jag tycker precis tvärtom. De ska få sticka ut precis hur mycket de vill utan att bli förnedrade eller på förhand dömda som konstiga. Ska även kortväxta personer eller människor med handikapp som gör att de ser annorlunda ut, stå ut med att folk ”höjer på ögonbrynen”? Vad är det som säger att en extrem sminkning än en mindre del av någons identitet än ett lyte? Man måste ha en väldigt platt bild av identitetsskapande för att tänka så.

    Alla blir vi till viss del dömda utifrån vårt utseende, precis som Baby säger, och det är något som är mycket svårt att komma ifrån, men det i sig betyder väl inte att vi ska ge upp och låta trångsyntheten ta över?

    Svara
  5. ND

    @Zettermark: Du missförstår mig fullständigt. Klart att folk få se ut som dom vill, och varför inte? men faktum är att vi är i grund och botten ett par verkligt avancerade apor. Likt andra djur har vi utvecklat en stark instinkt att läsa av andra individer för att snabbt komma underfund med vad det är för något vi står inför.

    Ergo, det ligger oss naturligt att döma folk efter utseendet. Det är ett av många led vi går igenom för att skapa en bedömning av en person (andra led är till exempel kroppspråk, uttrycksätt, attityd, etc).

    Mitt problem ligger inte alls i att folk ser anorlunda ut. Mitt problem ligger i hos vissa människorsom *väljer* (!) att se/bete sig anorlunda från mängden, som sedan blir förvånade när omvärlden reagerar på detta.

    Jag har extremt svårt att tro att du själv inte lägger märke till när någon är ”kortväxt” eller har ett ”handikapp”. Det är en merit för vår art att vi kan med lite anstränging kliva över den här instinkten, men i slutändan ligger det oss extremt djupt rotat att lägga märke till saker som skiljer sig från mönstret vi är vana vid. En annan instinkt vi har är att vara vaksamma mot det vi inte förstår. Kombinerat, så kan dessa två faktorer skapa ytterst negativa stereotyper. Men med lite ansträngning så kan man resa sig över detta och gå in på djupet.

    Igen. Folk får välja att se ut hur de vill. Variation är bara trevligt. Men igen, innan man fattar sitt beslut bör man bedöma om det är värt det.

    Svara
    1. Zettermark

      Jag tror att vi missförstår varandra, men då är det ju bra att man kan forsätta diskutera 🙂

      Jag förstår hur du tänker, och av resonemanget att vi inte kan sätta oss över naturen följer förstås att varje val att sticka ut måste föregås av en genomtänkning av hur det kommer att anses. Kanske var jag också för idealistisk, så som verkligheten ser ut i dag har du rätt. Jag tycker bara inte att det borde behöva vara så.

      Om man vänder på resonemanget: är det rimligt att folk ska välja att se ut på ett visst sätt för att det är bekvämt, och kommer skapa poitiv feedback från omgivningen, även om de kanske valt ett annat sätt att se ut på om omgivningen varit mer neutral?

      Och självklart lägger jag själv märke till hur andra ser ut, och påverkas av det även om jag försöker att sätta mig över det. Jag är minst lika felbar som alla andra. Det är svårt att alltid styra kroppsspråk och blickar, men det finns ju folk som faktiskt fysiskt och verbalt nedvärderar utstickare: och det är definitivt fel.

      Intressant med vaksamheten förövrigt, rent evolutionärt är det ju rimligen en bra egenskap.

      Svara
  6. ND

    Bra att vi förstår varandra 🙂

    ”Intressant med vaksamheten förövrigt, rent evolutionärt är det ju rimligen en bra egenskap”

    Yep, men rent sociologiskt kan det leda till rasism och massmord, om man inte är försiktig!

    Svara
  7. Paret X

    Väldigt mysig bild. Ursäkta att vi klampar oss på men vi är så dålig att lämna kommentarer. Vi skall skärpa oss. Hela eran blogg är underbar men den bilden. Helt otrolig.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Varje kommentar tas glatt emot. Ni behöver inte be om ursäkt för det, skriv kommentarer när ni känner att ni vill delta, och tack för berömmet 🙂

      Svara

Skriv en kommentar!