Prinsess-syndromet, del 2

Efter att ha funderat mer på det här med att vara Prinsessa, samt med stort intresse följt diskussionen kring mitt förra inlägg om det har jag kommit på en viktig sak som skiljer en Prinsessa från någon som bara uppskattar romantik:

Prinsessan känner ett intensivt krav att hon måste vara början och slutet hos sin partner. Hela hans tankeverksamhet måste i praktiken kretsa kring henne, och hon måste alltid vara den första prioriteringen. Om han nånsin behandlar henne som en sekundär prioritering (och det kan vara nåt så enkelt som att inte omedelbart släppa det han har för händerna, oavsett vad han gör) kommer Prinsessan att se det som att hans kärlek inte är ”äkta” eftersom hon tydligen inte är tillräckligt viktig för honom för att han ska känna ”äkta” kärlek för henne.

Prinsessan har lärt sig att kärlek enbart är äkta om man är navet som någon annans liv kretsar kring. I korthet, att man måste bli behandlad som en bortskämd Disney-prinsessa. Kombinera detta med en gravt idealiserad (och glorifierad) uppfattning om romantik och kärlek och Prinsess-syndromet är fullständigt.

Jag tror inte någon av er som läser den här bloggen kan beskrivas med detta syndrom. Att man uppskattar romantik och gulliga gester gör inte en kvinna till en prinsessa – det gör henne till en i mina ögon helt normal människa. Romantik är bra, romantik är fint. Det är när man gör det till en institution, en valuta, samt behandlar sin partner som om han (eller hon, beroende på läggning) enbart finns till för att bekräfta denna förvridna syn på romantik, och när man förväntar sig att denne ska uppföra sig som i en romantisk komedi…

Då är man nog en prinsessa.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Prinsess-syndromet, del 2

  1. Kaja

    Precis så!

    Men uttrycket Disney-prinsessa stämmer inte. Vid närmare eftertanke kan jag inte komma på en enda (tecknad) film där det här fenomenet yttrar sig ens delvis. Att min parter ”räddar” mig när jag befinner mig i nöd är inte mer än vad han kan begära av mig.

    Svara
  2. Annika

    Jag tror jag har befunnit mig i prinesessrollen, känner igen mig i ett gammalt förhållande. Men där handlade det mest om min osäkerhet och inget annat…

    Svara

Skriv en kommentar!