Den perfekta formen?

Nikki frågade mig i en kommentar om den ”ultimata formen”. Jag har funderat på det en stund nu och som med det mesta kan jag inte komma fram till nåt bättre svar än att det varierar.

En kropp är fin på många sätt och vis. Jag attraheras rent generellt till lite rundare kvinnor, och anser att en kvinna ska vara mjuk att beröra. Sen kan det variera det där med mjuk, för kvinnor kan vara mjuka på så många olika vis. Mjuk behöver inte nödvändigtvis betyda mullig, lika lite som ”smal” automatiskt betyder benrangel.

Jag är också noga med att en människa är mer än en kropp. Jag attraheras inte bara till en kropp, även om jag kan uppskatta den och tycka den är fin. Men att reducera en kvinna till en form, till en kropp, till en mall – det funkar inte. Kroppen kan vara fin, men är det tomt på kontoret blir det bara en fin byggnad.

Jag har attraherats till ett väldigt skiftande spektrum av kvinnor – och gör det fortfarande. Mina två älskarinnor är kroppsligt i princip helt olika.

K är härligt mullig, mjuk och vacker med stora tunga bröst. När hon är naken och går runt, då guppar hennes kropp som gelé, och jag älskar att se det. Jag masserade henne i Lördags alltmedan vi tre låg och småpratade. Jag njöt av att hälla olja på hennes kropp och låta händerna glida runt, försvinna in i valkar och känna på skinkor. Massera upp längs ryggraden och smeka hennes axlar.

L är kort och har en underbart proportionerad kropp. Jag skulle på intet vis kalla henne tjock, eller ens mullig, men hon har den där mjukheten som kvinnor ska ha. När hon går vickar hennes rumpa på ett underbart vis, och att smeka henne är som att smeka siden. Hennes bröst är mindre, ungefär som äpplen i storlek. De passar in i mina händer perfekt. Hon är len, varm och mjuk. Men hon är på inget sätt ens i närheten lika mullig som K.

Jag tänker också på J igen. Ni minns säkert henne. Vi har så smått börjat prata igen, tystnaden blev för svår och även om samtalen också är svåra är det bättre än alternativet. J har en kropp som jag föreställer mig att vikingakvinnor förr i tiden hade. Hon har breda axlar, starka armar och smalare höfter. Hon skämtade en gång och sa att hon såg ut som en rysk kulstöterska, och även om hon ser stark ut så har hon ändå den där kvinnligheten. Den där mjuka faktorn.

Ställde man dessa tre kvinnor bredvid varandra skulle de se dramatiskt olika ut. Ändå anser jag att alla tre är vackra och kvinnliga. Jag skulle aldrig kunna välja bort en form och glömma alla andra, eller ens utse en form som är aningen bättre eller finare än de andra.

kerry_marie_8
(Kerry Marie är också fin!)

Läs även dessa inlägg:

9 reaktion på “Den perfekta formen?

  1. Lite småkåt gubbe ...

    Jag brukat jämföra min smak för utseenden hos tjejer med mat !

    Vi har nog alla någon favoriträtt, men det betyder ju inte att vi äter den varje dag, möjligen mer ofta än andra.

    Så med det säger jag att man kanske dras mer mot ett visst utseende.

    I mitt fall är det två nästan motsatta useenden som lockar.

    Mörka smala asiatiskor
    och
    blonda lite mulliga !

    Svara
  2. jeoma

    Du glömde att skriva om den ultimata formen på en man 😉

    Jag tycker att det mest handlar om proportioner. Att allt beror på hur de olika kroppsdelarna ”matchar” varandra. Sedan spelar det inte så stor roll om kvinnan/mannen är mullig eller smal 🙂
    .-= jeomas senaste inlägg: En önskan =-.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Ja, proportioner är det absolut viktigaste. Sen spelar resten åtskilligt mindre roll. Man måste komma ihåg också att proportionerna som gäller för en person går inte att applicera på en annan.

      Vad gäller min avsaknad av manliga kroppar är väl mest för att den enda egentliga ultimata formen på en manlig kropp som jag oroar mig för är formen på min egen kropp 🙂

      Svara
  3. K

    Men vilken fantastisk beskrivning av mig. Som gelé, precis vad jag alltid önskat mig *suck*

    Blir avis på de där äppleformade brösten, sådana vill jag också ha. Inte stora, tunga, numera lika långa som jag är brösten som jag nu äger.
    Fast visst är det smickrande att det finns de som tycker man är attraktiv fastän man själv är obekväm med kroppen

    Svara
  4. Tessi

    Hm, tror de flesta kvinnor inte skulle bli speciellt glada av den beskrivningen av deras kropp..:S Om man nu så har 20 kg övervikt eller 5 extrakilon på magen..

    Svara
  5. Kakan

    Jag är nog också en liten gelébjörn och även om jag inte heller skulle uppsatta den beskrivningen av min kropp så är det ju ändå en beskrivning gjord i kärlek och åtrå. Och vad kan man säga då? Min sambo kallar min dallriga mage för mjuk och gosig. Nog att jag hellre skulle vilja ha en slät och o-gosig mage, men han tycker ju om den precis som den är, nämligen mjuk, utputande och gosig. Då tycker jag att man får vara nöjd ändå.^^

    Svara
  6. Undulaten

    Jag tyckte det var charmigt och lite gulligt klumpigt. Men kärleken finns ju där iallafall. Och det är ju fantastiskt!

    Man är vackrast i ”kostymen” man föddes i. Nakenhet till folket!

    Svara
  7. Anders

    Den nya trenden är trådsmala midjor och rakade kvinnor, Usch säger jag bara,En kvinna som har köns håren kvar får mig att tända,Hon är dessutom mer kvinnligare.

    Svara

Skriv en kommentar!