Om kärlek var en tårta

Jag har haft lite ointresse att skriva de senaste dagarna. Inte bristande skrivlust eller brist på ämnen eller nåt sånt stort och allvarligt, jag har bara inte haft orken att skriva.

Mycket av mina tankar numera upptas av tankar kring förhållanden och relationer. Jag har pratat med en god vän om det, och det är alltid lika intressant att kunna öppna sig för en gammal vän och berätta om sin ”nya” inställning till saker och uppleva att man inte blir dömd eller utsatt för en massa fördomar. Många av mina tankar snurrar också kring det här med att ha en monogam livsstil gentemot en polyamorös livsstil, och jag funderade häromdagen på ett snyggt och enkelt sätt att förklara skillnaden.

Det här är inte en perfekt förklaring, och den gäller verkligen inte alla människor som tror på en polyamorös livsstil. Precis som allting jag skriver här så är det här hur jag ser på saker, hur jag tror saker fungerar. Men andra kan funka mycket annorlunda. Det här är dessutom en grovt förenklad och lite lätt idealiserad version – verkligheten är alltid så mycket mer komplicerad än några enkla meningar och bilder.

Men föreställ er att kärlek är en tårta. I det här fallet hittade jag en fin bild på en rosa tårta med hjärtan på. Jag vet inte vem som gjort tårtan, och om jag använde din bild så hoppas jag du inte tar illa upp.

hel_tarta

Många människor jag pratat med om poly-förhållanden och så verkar ha den uppfattningen att kärlek kommer i en begränsad mängd. Precis som en tårta är den bara en viss storlek, och människan har bara kapacitet för en viss mängd och den mängden är 1 människa.

När de sen ska föreställa sig att man har flera meningsfulla och kärleksfulla relationer i sitt liv har de ofta svårt att föreställa sig att kärleken så inte blir uppdelad på samma sätt som om man tar tårtan och delar den i flera bitar. För varje meningsfull relation blir varje tårtbit ännu mindre.

tarta_bitar

Jag tror inte poly riktigt funkar så. Jag har tänkt mycket på det, och lyssnat mycket på mina egna känslor och tankar. Mycket tankeverksamhet och fundering har gått in när jag funderat på hur man funkar som polyamorös, eller ens öppensinnad i största allmänhet. Mycket av det här är än så länge nytt och oprövat för egen del, men så här känner jag att det skulle funka för mig.

massa_tartor

Nämligen, att man har flera tårtor. Att man har tårtor med olika smak, olika utseende. Man gillar alla tårtorna, och man kan ha så många tårtor som man har kärlek, tid och energi för. Ibland äter man mycket av en tårta, ibland äter man mycket av en annan tårta. Man gillar alla tårtorna och alla tårtorna har en speciell status hos en.

Visst, jämförelsen haltar lite när tårtorna t.ex. börjar ha förhållanden med varandra också. Men poängen jag ville göra var att kärlek inte är en begränsad resurs, den begränsas bara av individens kapacitet för kärlek och inte av en siffra.

Läs även dessa inlägg:

11 reaktion på “Om kärlek var en tårta

  1. sexibell

    Jag har flera barn och jag älskar dem lika mycket men på olika vis – den jämförelsen gör jag när jag förklarar min polyamorösa sida. Man kan älska flera vuxna och ha sex med dem. Huvudsaken att man bekräftar varandra.

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Absolut, det är så jag känner det också. Man kan ha flera ”smaker” i sitt kärleks- såväl som sitt sex-liv. Kärlek kommer inte i en färdigförpackad smak, den kommer i regnbågens alla färger.

      Svara
      1. Mr X

        Bara som en nyfiken fråga då, då man snackar polyamoröst menar då att man älskar flera personer eller då man lever i en relation där det är tillåtet att ha sex med andra trots att ”ursprungsparet” älskar varandra?

        Svara
        1. klumpesnusk Inläggsförfattare

          När jag säger polyamoröst så menar jag att man har förhållanden med mer än en person, där förhållandet är baserat på kärlek i första hand.

          Ett förhållande där två människor älskar varandra men tillåter partnern att ha sexuella relationer är i min mening inte polyamoröst som jag ser det. Det är ”bara” ett öppet och fritänkande förhållande, eller hur man nu ska säga 🙂

          Svara
  2. EttUnderverk

    Jag är faktiskt skeptisk. Jag tror att alla är olika också…Jag har efter en hel del klurande att kärlek kan jag nog inte känna till fler än 1 men något annat kan jag nog känna. ömhet kanske eller något osm inte är riktigt som kärlek… det är förvirrat. Men kärlek är vackert och poängen är väl att man ska vara nöjd med sitt liv, sina beslut och det man har valt.

    Svara
  3. Baby

    Kärlek kan man känna till många och dela med många, jag älskar mina vänner och jag kan tycka att träffar jag en ny vän eller intressant person kan det uppstå något liknande en förälskelsefas typ.

    Jag älskar min partner och jag har varit förälskad i andra tidigare, men jag har aldrig kännt som jag gör för honom förut, han är min soulmate.

    Sex kan man ju ha med många och man kan ju älska dom med, men en soulmate är det speciellt med. Nu kallar jag mina två bästa vänner för soulmates med, men jag vill inte ha sex med dom för det.

    För mig är sex något man har med en person i taget av hänsyn till sig själv och till den andre(tänker på könsskjukdomar etc.)

    Samtidigt tycker jag att det är ett avtal parterna emellan, vill bägge ha ett polyföhållande så varsugod, vill den ena och den ndra inte så måste det respekteras, då kanske man får inse att det inte kommer fungera och hitta någon annan att älska.

    Kanske det har med svartsjuka att göra, jag blir väldigt svartsjuk det vet jag, jag vill ha honom för mig själv, men samtidigt tycker jag att han är så underbar att jag vill dela honom med hela världen. Samtidigt skulle jag inte alls bli lika svartsjuk om han hoppade i säng med random brud…av någon anledning som om han skulle bli förälskad i någon annan.
    Men det kanske har att göra med svartsjuka igen, då kommer han kanske inte sätta mig främst, jag kommer inte vara viktigast.

    Jag känner mig fullkomligt nöjd med bara honom, man kan ha nära vänner, alla relationer behöver inte vara sexuella.
    Det är viktigt att man har många runt kring sig som är nära, då mår man bra
    men sex kan strula till saker, särskillt om inte alla har samma inställning.

    Det handlar nog om inställning helt enkelt.

    Svara
  4. MizzE

    ”kärlek inte är en begränsad resurs, den begränsas bara av individens kapacitet för kärlek och inte av en siffra.”

    Jag har funderat på just den här biten av ditt inlägg och jag tycker att det är en aning oavslutat. Jag undrar om jag kanske förstår dig fel för jag får nämligen känslan av att du menar att vissa inte VILL älska tillräckligt mycket för att vara polyamorösa. Som om de är ”kapacitets-svaga” i sin kärlek till andra människor. Att det bara är att öka sin kapacitet, för att alla kan älska fler, rent resursmässigt.
    Hur tänker du då? Vill du utveckla resonemanget?
    Kan man träna upp sin kapacitet och på så vis få åtkomst till sina resurser och få möjlighet att älska fler?

    Jag har själv inn i ett aningen okonventionellt ”förhållande” (enligt ganska strikta normativa ögon) och funderar en del på sådant här just nu.

    Svara
  5. Kay

    Jag är poly, jag har försökt använda tårtmetaforen under flera år, men jag börjar ge upp. Den går sällan använda till att ha ett konstruktivt samtal tycker jag. Tyvärr har jag inget annat förslag. Så kvar blir ett samtal som inte känns som det leder någonstans. Frustrerande!

    (så, som lovat. Jag tyckte den här var den bästa att opponera mig emot av klumpes tårtinlägg)

    Svara
  6. Elin S.

    Min filosofi, som den beskrivs av Anna Wahlgren (byt ut ordet barn mot tex. vän):
    ”Men kärlek är ingen tårta, som presenteras varje människa som dopgåva i visst format att sedan skäras bitar av, livet ut, till den tar slut.
    Kärleken växer med varje barn. Inte tar man från sitt första barn hälften av sin kärlek och ger till det andra! Tvärtom blir man rikare av ännu mera kärlek. Alldeles nya känslor vaknar. Det nya barnet öppnar en dörr till ens hjärta som aldrig varit öppen förut. Och det finns hur många dörrar som helst.
    Man möter varje barn med ett nytt kärleksflöde, som aldrig skulle förlösts om inte just detta barn kommit till.”

    Ett hus har dörrar. Det kanske är en stuga på landet som man får bygga ut med fler och fler rum, eller ett magiskt slott med dörrar som öppnas för rätt person. Mitt hjärta är ett gammalt hotell, ett åldersstiget pensionat där nya rum upptäcks ideligen, och varje gäst får en nyckel till sitt eget rum, att inredas efter behag. Ingen annan kan någonsin flytta in i just det rummet. I mitt hjärtehotell bor alla jag älskar, känner vänskap till, ömhet för, attraktion…

    Svara

Skriv en kommentar!