”Kärlek är inte en känsla, det är en förmåga”

Jag har funderat på MizzEs mycket intressanta kommentar i några timmar nu, och nu känner jag att jag kanske är redo att faktiskt utveckla det som orsakade hennes kommenter.

“kärlek inte är en begränsad resurs, den begränsas bara av individens kapacitet för kärlek och inte av en siffra.”

Det där skrev jag i mitt ursprungliga inlägg där jag gjorde en extremt grundläggande generalisering med en rosa tårta, och MizzE tyckte att det var ett underutvecklat uttalande, vilket jag inte tänkte på när jag skrev det men vilket det faktiskt är. Sån är jag dock när jag skriver, jag har en tendens att försvinna in i det jag skriver och gå mycket på instinkt – det är sällan som jag tänker igenom inläggen i stora drag innan jag börjar och därför kan poänger och punkter försvinna.

Så vad menade jag? Ja, det är ju det jag har funderat på nu. För det jag skrev känns fortfarande rätt, men vad menade jag?

Så här tror jag att saker funkar. Jag tror att alla människor på denna planet har förmågan att älska mer än en person samtidigt. Det är vad jag tror. Jag tror att alla människor föds med den möjligheten, och jag tror att de flesta kan hitta den förmågan inuti sig om de ser efter.

Men så här är det också: Det finns inte två människor som är likadana, och varje människa tar (och måste ta) sin egen väg genom livet. Under våra liv påverkas vi enormt mycket av yttre faktorer, vi påverkas av uppfostran, miljö, händelser, vänner och omständigheter. Det här formar oss. Det är vad som ger oss personlighet och gör oss alla unika på våra små sätt.

Bör alla människor sträva efter att leva i polyamorösa förhållanden? Nej, det tror jag faktiskt inte. Jag är helt övertygad om att det finns massor med människor som trivs utmärkt i monogama förhållanden, och som blir lyckliga där. Det är absolut inget fel med det, och även om jag är väldigt entusiastisk för polyamorösa förhållanden så ogillar jag att göra saker svart-vita. Våran existens och våra åsikter är gråskalor, och vi måste alla leva det liv som vi själva avgör det.

MizzE frågar om jag tycker att människor som inte vill leva i poly-förhållanden är resurssvaga och saknar viljan att älska i samma uppfattning som någon som lever i poly-förhållanden. Jag säger, absolut inte. Kärlek är inte en tävling på något vis. Kärlek handlar om kvalité, inte kvantitet. Jag vet att jag lite klumpigt brukar prata om ”mer kärlek” när jag pratar om poly, men vad det egentligen handlar om är inte mer kärlek på ett kvantitativt sätt, utan mer på ett smakmässigt vis. Ungefär som när man står och väljer vilka sorters glass man vill ha i sin strut. Gillar man vanilj, kör på vanilj. Många människor gillar vanilj, andra kanske vill ha vanilj och choklad, och lite jordgubb när man känner för det.

Jag tänker också på det här med otrohet, vänsterprassel och skilsmässor. Jag har funderat mycket på såna saker, långt innan jag började skriva den här bloggen och långt innan jag själv kände att monogami tillhörde det förflutna för min egen del. Jag undrade ofta över orsakerna bakom otrohet, orsakerna bakom att män och kvinnor har hemliga affärer. Det finns lika många skäl till det som det finns människor som är otrogna, men en del av mig undrar om inte otrohet och skilsmässor är symptom på att det är en konflikt mellan samhällets definition av kärlek och förhållanden, en konflikt mellan detta och våran egen mänskliga natur.

Det jag tror är viktigast är att man stannar upp och ser sig om i sitt liv. Lever man sitt liv som man vill att det ska vara, eller som andra förväntar sig att det ska vara? Är man lycklig i en monogam relation? Är det så man fungerar?

Om så är fallet så tycker jag bara det är bra. Om man däremot inte känner sig lycklig, om man känner sig kvävd, otillfredsställd, oälskad… då kanske det är dags att omvärdera det.

Är det här det sista jag kommer att skriva i detta ämne? Absolut inte. Oroa er inte, jag kommer att plåga er med fler tankar, och jag uppskattar eran feedback!

220279254_17c20cbec5

(Rubriken på detta inlägg är förresten ett citat från den grymt underskattade filmen ”Dan In Real Life”, på svenska omdöpt till det betydligt mer platta ”Min Brors Flickvän”. En av karaktärerna upplyser huvudpersonen Dan om att ”love is not an emotion, it’s an ability” vilket fastnade i mitt huvud.)

Läs även dessa inlägg:

8 reaktion på “”Kärlek är inte en känsla, det är en förmåga”

  1. Porrtrollet

    Jag har svårt att ge dig någon feedback när jag håller med om allt du säger, fast utan din förlåtande stil…
    Men MizzEs kommentar är nog faktiskt spot on – huvudet på spiken.

    “kärlek inte är en begränsad resurs, den begränsas bara av individens kapacitet för kärlek och inte av en siffra.”

    Det kör vi på!

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Jag försöker att vara någorlunda ödmjuk, inte förlåtande som så. Jag accepterar att alla är olika, och det som funkar för mig kanske inte funkar för andra. Så, ödmjuk – det är jag.

      Men visst, jag ser monogami lite som en blindtarm eller religion. Nåt som blivit över från vårat kollektiva förflutna och som vi egentligen inte längre behöver.

      Svara
  2. ND

    Kondomer är ju ett nödvändigt ont, men de är ändå relaivt diskreta. De täcker kuken. Punkt. Men dessa lappar… Även om man aldrig kan vara nog försiktig, misstänker jag att denna sortens lappar skulle kunna vara extremt avtändande för tjejen.

    Plötsligt handlar det inte om ett gemensamt skydd som kondomen faktiskt är, utan det handlar om en person som vill skydda sig från någon annans fitta. Jag lägger lappen på dig, för du har eventuellt sjukdomar, istället för som i kondomens fall ”Jag tar på mig denna så vi båda går säkra”.

    Men i slutändan kanske vettet ändå får råda. Be safe. Trista dock med denna lappen, förutom ovannämnda problem, är att man inte får ta del av den goda smaken!

    Svara
  3. Devil

    Hej!

    Jag har en ny blogg just nu som jag skriver i http://enalskare.blogspot.com/
    Min förra blogg – Nastyhornydevil.blogspot.com är förtillfälligt stängd,
    Alla inlägg från den förra finns nu på den nya och fler kommer de bli!
    Jag kommer även att fortsätta skriva som vanligt i den nya.
    Hoppas du följer den nya och glöm inte att lägga adressen på minnet!

    // Devil!

    Svara
    1. klumpesnusk Inläggsförfattare

      Tyvärr icket. En funktion som stått högt på önskelistan hos många WordPress-användare rätt länge har varit just möjligheten att flytta kommentarer. Än så länge ekar det tomt vad gäller möjligheten att göra just detta.

      Svara

Skriv en kommentar!