Hur gör man båda nöjda?

Ett ämne jag och sambon har berör några gånger nu under alla våra samtal om framtiden, de samtal som ligger till grund för vårt tillfälliga upplägg, är hur långt man ska gå för sin partner.
Jag är ju intresserad av ett mer nyanserat sexliv, vilket inte han då är, även om han under åren varit med på att prova det mesta och har iallafall hållt mig nöjd i den mån han kunnat. Detta med att gå på klubb har bland annat varit ett frustationsmoment för mig, jag har alltid velat gå på klubb men inte han, nu har jag dessutom hittat en jag verkligen vill besöka (som dessutom bara är för kvinnor).

lesbian-strapon-bdsm

Han å sin sida saknar flirtandet. Vad jag förstått så vill han genomgå hela processen, lära känna, flirta och allts det där precis fram till det ska bli fysiskt, då är han nöjd. Enligt honom får han det fysiska han behöver här hemma.
Det vi tänker då är att jag undrar huruvida han stannar vid flirtande och inte går hela vägen, samt att kvinnan i fråga med största sannorlikhet skulle bli sårad av att det inte blir mer än prat. Han är trots allt en av de snyggaste karlar jag sett och i stort sett är han ett riktigt kap, så han skulle inte ha problem att finna en kvinna som kan stilla hans behov av att känna spänningen med flirtande.
Han funderar på huruvida jag inte hittar på mer än jag säger på ett eventuellt klubbesök, speciellt om jag skulle gå med en kvinna som är mer än min vän.
I båda fallen kan min personliga analys självklart säga mig att det brister i tilliten och att vi känner oss otillräckliga. Min egen tolkning är att han kanske tror att jag utvecklas åt ett annat håll, kanske fastnar för det livet helt och hållet, det livet med andra kvinnor dessutom så han absolut inte har något att sätta emot. Men det är min egen tolkning som sagt, inget han någonsin skulle erkänna om det ens var så.
I mitt fall vet jag att han inte är en sådan som ligger med vem som helst, men en flirt-fas är en lära-känna-fas och tänk om han då finner en kvinna som är tio gånger bättre än mig (alla ser bra ut i flirtfasen, alla oljar in sitt ”cv” för att maskineriet ska glida smidigt, så är det!) och inte kan eller vill stanna vid flirtande enbart.

Hur långt ska vi gå för att den andre ska känna sig tillfreds?

Jag har tidigare givit alldeles för mycket av mig själv för att min partner ska vara nöjd och tillfreds, det svor jag dyrt och heligt på att aldrig göra igen. Men nu är både jag, han och vi tillsammans i en utvecklingsfas och en del av mig säger att vi ska pressa gränserna och passa på att ta reda på vart vi står nu. Om han nu inte kan hålla sig ifrån att gå längre trots att han lovat, så vet jag ju det. En hård och fruktansvärt smärtsam (men trots allt inte ny) läxa. Känner jag att jag vill leva ett mer äventyrligt liv i BDSM-kretsar och mer med kvinnor, så är det ju på tiden att jag tar reda på det.
Är denne man, oavsett han är mitt hjärtas kärlek och min livskamrat, inte på samma väg som jag så är han inte trots allt.
Men samtidigt, rent egoistiskt känner jag att om han älskar mig så följer han med mig dit jag vill. Eller så låter han mig gå med likasinnade, litar på mig och finns där när jag kommer hem.
Självklart kan jag då inte undgå att känna ett sting av dåligt samvete då han vill flirta, varför kan då inte jag lita på honom? Att han inte går längre, att han släpper kvinnan och inte sparar henne i någon liten svart bok och går bakom ryggen på mig med det.

Ett förhållande bygger på tillit och ett givande och tagande. Hur håller man jämnvikt på givandet och hur unnar man sin partner något utan att riskera att ge för mycket av sig själv?

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Hur gör man båda nöjda?

  1. Juliette

    Min första tanke var ‘ger man sig in i leken får man leken tåla’. Självklart får ni båda vara beredda på dom eventuella konsekvenser som kan uppstå, båda måste kunna träffa andra,behålla varandra,hitta ny partner,lämna den andre etc etc..endera räcker kärleken till eller inte.
    För visst handlar det om kärlek??

    Svara
    1. sheila Inläggsförfattare

      Självklart handlar det om kärlek, det är den röda tråden i hela historien. Hade vi inte älskat varann hade vi inte bott ihop fortfarande, vi hade inte pratat så intensivt som vi gör och vi hade absolut inte ens tänkt tanken på att göra något utanför ramarna då vi vetat att det hade varit slutet om man inte känner sig trygg och älskar varann. //Sheila
      .-= sheilas senaste inlägg:

      Svara
  2. Zettermark

    Förhållanden är verkligen svåra. Jag tycker att ni hanterar det bra som pratar ordentligt med varandra. En vän sa något klokt till mig, för inte alls länge sedan: ”Jag förstår att det är svårt, men du måste ändå lita på att det han säger är det han menar. Inget förhållande kan bygga på gissningar om vad den andra parten EGENTLIGEN menar eller vill. Han får stå för sitt ord.”
    Modigt av dig att försöka gå din egen väg. Alla förhållanden behöver inte vara likadana. Hoppas att ni i slutändan kan hitta en väg som gör att ni båda två kan känna er både trygga OCH fria.
    /Z
    .-= Zettermarks senaste inlägg: Varför ska det vara finare att lida, än att var lycklig? =-.

    Svara
  3. Porrtrollet

    Jag antar att du redan vet min ståndpunkt angående denna begränsande monogami.
    Men som Zettermark säger, man kan inte bygga sitt förhållande på gissningar om vad den andre säger/menar. Och vad jag tror är rena döden för er är att ni oroar er för att partnern ska hitta någon ”bättre”. Det finns inget som är bättre, bara annorlunda. Kom ihåg det, du är du, han är han, framtida flörtar/klubbsällskap är som dom är och ni kommer alltid få ut olika saker av olika människor. Ingen människa kan ge allt för att få en annan människa att må bra, det behövs flera delar för det. Ni ska dessutom hålla i minnet att alla utvecklas och ibland följs man inte alltid åt. Om ni är redo att hålla ihop och kämpa för det så tror jag ni måste släppa på eran svartsjuka och erat behov av att kontrollera förhållandet.
    Vari, undrar jag, ligger det farliga i att du skulle smeka en kvinna, smiska henne slicka henne? Vari ligger det farliga att hans flörtande skulle leda till en kyss eller en smekning.
    Vad är ni rädda för, egentligen? Jag kan lova dig att mitt och sambons sexliv inte har ändrats för att jag leker med andra, snarare har jag utvecklat en större förståelse och insikt i mitt och andras sexliv.

    Svara
  4. M

    Jag måste hålla med ovanstående talare. Prata är A och O, och tilliten till att personen säger det den menar är viktigt. Jag tror att många (kvinnor speciellt) har en benägenhet att tro sig veta vad ens partner menar och läsa in saker som inte ens finns där.

    Hittar ni en balans som innehåller tillit utan att för den skullen hindra er individuella utveckling i relationen så är ni på rätt väg. Det viktigaste är att ingen av er far illa, och att ni går igenom konsekvenserna innan ni gör något.

    Svara

Skriv en kommentar!