Gästblogg: Bisexualitet

Signaturen ”Juni” skriver om sina bisexuella tendenser, och om tankar kring det i största allmänhet.

Jag har till och från de senaste åren funderat på detta med bisexualitet, och varit väldigt nyfiken på det kvinnliga könet. Jag själv är en 25+ tjej, som lever i en relation med en man sedan några år och våra planer är högtflygande vad det gäller livet och framtiden. Och självklart ser jag fram emot dem.

Dock kan jag inte sluta tänka på och vara nyfiken på det kvinnliga könet. Kanske är det därför också som jag tycker om och uppskattar Klumpesnusk´s blogg, eftersom den är (åtminstone skulle jag vilja påstå att den är det enligt min uppfattning); Kvinnoutforskande. Här får vi kvinnor ”serverade” i alla de former och skepnader på ett sätt som är väldigt bekvämt. Någon annan gör jobbet liksom.

Jag förstår att jag inte på något sätt är unik med mitt trånande efter kvinnor, och kanske trånar jag för att jag har en sorts fantasibild över hur det skulle kunna vara, vilket jag också bär med mig att så behöver det inte alls vara. Risken att man bli besviken är stor, men så är det väl med allt nytt man tar sig an här i livet?

Jag får för mig att en kvinna kan tillfredställa en kvinna på ett helt annat sätt än en man. Så är väl kanske också tanken, mannen gör på sitt sätt och får väl till det, medan kvinnor gör på sitt sätt.
En kvinna är mjuk och känslig, hon vet vad hon vill och vad hon kan. En kvinna är (oftast) sexig hur hon än klär sig eller inte klär sig. Kvinnor kan få fjärilar att komma till liv i magen, och om man nu haft turen att bli ”uppraggad” eller flirtat med en kvinna så befinner man sig i ett litet lyckorus (utan att för den skull gjort något med denne).
Tanken är så lockande att minsta lilla tendens åt det hållet i det verkliga livet blir till en stor rosa bubbla. Återigen: en sorts drömbild. Men någonstans måtte det finnas kvinnor som vet vad de vill och inte vill? Tyvärr hör jag väl inte till den skaran ännu.

Om vi leker med tanken att man ”provar” på sin bisexualitet, tar en svängom i sänghalmen och känner efter. Tänk om man älskar det så mycket att man inte kan gå tillbaka till heterosexualitet? Snacka föråldrade tankar från min sida, men jag vågar nog påstå att det är många tjejer (och killar) som tänker på liknande sätt.
Vad gör jag då? Ska jag ge efter för den omedelbara tillfredsställelsen och kasta bort allt det andra (som faktiskt är bra)? Vilken livsomställning!
Men vad händer om man går vidare med sitt liv, utan att utforska alla dessa sidor hos sig själv?

Som Ni märker är det mycket velande och rädslor, Å ena sidan Å andra sidan. När förväntas man vara mogen i sig själv, känna sig själv inifrån och ut och ja… ha koll på allt det här?
Hur gör man när man vill äta kakan och samtidigt ha den kvar?

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!