Nakenhet är jämlikhet

Jag följer med intresse Dagblaskans serie om just nakenhet. Den senaste artikeln tar upp två saker som jag själv ofta reflekterar över när jag tänker på det här med att vara naken, nämligen jämlikheten i att vara det samt frågan om varför badkläder kan anses dölja nåt egentligen. Olle Strand, ordförande i en naturistförening i Uppsala, håller med mig.

–En bikini är ju egentligen inget annat än ett par trosor och en behå. Få kvinnor skulle obesvärade kunna visa sig offentligt enbart iklädda trosor och behå, men på en badstrand, och om man kallar underkläderna för badkläder, blir det plötsligt normalt.

Det där funderar jag ofta på. Badkläder är pyttesmå tyglappar. I början på 1900-talet kanske de kunde anses dölja nåt, men idag är skillnaden mellan att vara naken och påklädd ganska liten. Tittar man på de flesta badkläder är de ju bara små tyglappar som hålls ihop av lite annat tyg. Köper man dessutom en s.k. micro-bikini från t.ex. Wicked Weasel blir ju detta bara ännu tydligare.

Handen på hjärtat, hur mycket döljer egentligen en bikini idag? Inte speciellt mycket.

ramsen619_490453b
(Bilden är återigen hederligt knyckt från artikeln på SvD)

Men jämlikhet då? Hur kan nakenhet sprida jämlikhet?

I stället för att bli uttittad blir man på en nudistbadstrand ovanligt accepterad, hur man än ser ut, menar Katrin Mandl. Här, där man är naken, ser man paradoxalt nog bortom kroppen, men också bortom de sociala titlarna.

–Det finns folk här som jag känt i snart tio år och jag vet fortfarande inte vad de jobbar med. Avklädda in på bara huden försvinner alla hierarkier, nakna blir vi jämställda.

Mycket av våra sociala reflexer och våran sociala hierarki sitter i hur vi är klädda. Vi antar automatiskt att en man i kostym är bättre än nån i joggingdräkt. Om man klär av båda dessa människor försvinner i princip all social rangordning, och hierarkin plattas till. Det finns ingenting kvar att hindra människor från att umgås över eventuella klassgränser eller andra sociala gränser som artificiellt skapats. I nakenheten är alla likvärdiga.

Emellanåt läser jag om hur man oroar sig för barn och nakenhet, och uttrycker en eller annan åsikt om att barn tar skada av att se nakna människor. Jag suckar och skakar på huvudet åt såna åsikter. Prydheten hos barn är icke-existerande. Kunskapen om att vara rädd för sin kropp är nånting barn lär sig av sina föräldrar. Titta på vilket barn som helst som är under fem år gammal ungefär, och de kommer gladeligen att springa runt nakna utan att bry sig ett smack om nånting annat.

Jag själv är uppvuxen utan kroppsskam – jag skulle inte kalla min släkt för nudister/naturister men ingen i släkten har nånsin fäst speciellt mycket uppmärksamhet vid om man är påklädd eller ej. Vi badar bastu nakna, vi har badat nakna. Ingen bryr sig, det är bara naturligt. Jag tror också att barn som växer upp i en sån miljö får en mer avslappnad, trygg och säker relation till sin egen kropp, och sedan när det blir dags till sin egen sexualitet också.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Nakenhet är jämlikhet

  1. Ida

    I baddräkt eller bikini blir man mer varse om sin kropp. Mer uppmärksam. Dessutom är det långt ifrån lätt att hitta baddräkt eller bikini om man är tjock. Det är näst intill omöjligt. Så varför inte vara naken på en gång.

    Själv är jag också uppvuxen med nakenhet. Alla i familjen har sett varandra nakna, toadörren har stått öppen och det finns ingen genans över nakenheten.

    Så fostras även min son nu. Nakenhet är inget märkligt, skamligt utan något naturligt

    Svara

Skriv en kommentar!