Förhållanden är avtal

Mycket av mina tankar de senaste dagarna har snurrat kring det här med förhållanden. Som många av er redan lagt märke är jag en sån som gillar att observera saker som man tar för givet, och fundera över hur det blev så och varför man ska ta det för givet.

Vi tar många saker för givna. En del är ganska uppenbara, och är saker som vi själva inte skapat. Att man blir blöt om man är ute i regnet är en sån sak som vi inte skapat med som vi ändå tar för given. Det är en sån sak som det finns väldigt lite utrymme att fundera över.

Förhållanden däremot är en sak som människor själva skapat, och där finns det mycket utrymme för tankar.

(Jag vill redan nu påpeka att jag trots mitt relativt färska inträde i en poly-livsstil inte kritiserar förhållanden. Det här är helt enkelt mina tankar och observationer. På liknande sätt som en biolog iakttar hur djur uppför sig brukar jag ofta iaktta och göra observationer kring människor och hur vi uppför oss.)

Om man kokar bort allt annat från ett förhållande så är det förhållande ett avtal. Vanligtvis mellan två parter av olika kön, men idag blir detta alltmer komplicerat och kommer i allt fler olika former. Men den grundläggande röda tråden bland alla förhållanden är att det är ett avtal. Förhållanden är en praktisk lösning på en känsla som man har, den känslan är vanligtvis kärlek. Även här finns det många variationer, men de flesta människor ingår förhållanden för att man älskar och är attraherade av varandra.

Förhållanden är uttryckliga eller outtalade avtal där man enas om en uppsättning regler för detta förhållandet, och dessa regler brukar vara antingen direkt uttalade saker eller saker som helt enkelt antyds. Om man t.ex. anser sig själv vara monogam så brukar en outtalad regel vara just att man iom det ingångna avtalet (”Förhållandet”) avsäger sig anspråk på rivaliserande faktioner (”Andra kvinnor/män”).

Dessa villkor och regler kan variera friskt mellan olika typer av förhållanden, och vanligtvis är dessa regler en fascinerande blandning av sånt som man kopierat från andra förhållanden, och regler som är högst unika för just det förhållandet man ingår i.

Enkelt uttryckt är de flesta förhållanden pizza-menyer: Man startar en pizzeria och tar helt enkelt och kopierar menyn från nån annan pizzeria, men ändrar lite här och lite där för att anpassa den efter sina egna omständigheter och för att undvika att öppet kopiera menyn.

För det är ju så, man kan gå in på nästan vilken pizzeria som helst och menyerna kommer alltid att se väldigt snarlika ut, men aldrig vara helt identiska. Nu är det en grov generalisering, men jag tror reglerna för de flesta förhållanden är enligt samma princip. Man kopierar de grundläggande förutsättningarna, gör lite ändringar och poff – unikt förhållande.

Om sen någon part bryter det avtal man etablerat blir det antingen att avtalet upplöses eller att man måste omförhandla. Vad straffet blir för att bryta avtalet varierar såklart beroende på avtal och hur parterna som ingått det är, men generellt funkar det så. Om man sätter sig i omförhandling och inte kan enas, då upplöses både det ursprungliga avtalet och det man förhandlat om, och parterna går skiljda vägar för att leta efter nya samarbeten.

Ofta undrar jag hur någon från en annan planet skulle tänka om de kunde iaktta människors komplicerade beteenden kring förhållanden. Skulle den se oss på samma sätt som vi ser t.ex. parningsbeteendet hos antarktiska pingviner? Skulle den se saker som ingår i denna subtila sociala dans vi kallar för förhållanden som vi själva inte ser?

I mina tonår tänkte jag ofta på det här med förhållanden. Det här var långt innan jag ens varit i närheten av att hamna i ett själv. Jag hade väldigt lite fakta att hänga upp mina tankar på och därför blev de lite bisarra emellanåt. Man läste ju såklart om människor som gifte sig, som blev ihop, etc – men man fick aldrig veta vad som pågick bakom kulisserna. Jag undrade ofta hur det gick till, satte man sig ner och förhandlade eller vaddå? Eller fick man liksom bara ett brev på posten som sa nåt i stil med ”Grattis, du har en flickvän!”

Föga kunde jag ana att det egentligen var långt mer komplicerat än så.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Förhållanden är avtal

  1. ND

    Hade ett samtal om just detta med en god vän som nygligen blivit dumpad av en brud som utnyttjat honom under en längre tid.

    Försökte förklara för honom att i ett hälsosamt förhållande sker ett utbyte från båda parter. Att man har ett outtalat avtal med varandra, ett sorts kontrakt där man investerar tid, energi och även pengar, för att få ut nytta (så som sex, stöd, ömhet, glädje, nöje, etc etc etc).

    Han reagerade kraftigt emot detta.
    ”Jag ser det inte alls på det viset!”
    ”hur ser du på det?”
    ”Det har med känslor att göra.”

    I min åsikt är det lite vagt. Som du sade, så är ett förhållande just ett avtal när allt kommer till kritan. Men han ville inte se det på det viset. Och han är inte ensam.

    Man talar ofta om att ”följa sitt hjärta”. Känslorna och enbart känslorna kommer i fokus. Men hjärnan då? har inte vettet, och vissa objektiva sanningar en plats i ens kärleksliv? Hur många gånger har man inte hört folk sjunga ut i sorg över det ena eller andra avskyvärda problemet i sitt förhållande, men vägrar att ens fundera på att göra slut bara för att ‘jag älskar honom/henne så mycket’, eller (den värsta, i min mening) ‘när det är bra mellan oss är det underbart!’

    Slutklämmen: Förhållanden ÄR avtal. Och liksom alla avtal ska man TÄNKA när man ingår i dem. Är dessa villkor rättvisa? Kommer mina investeringar bringa en bra avkastning? Hur långt är jag beredd på att tolerera att villkoren inte följs?

    Det kanske låter känslokallt, men jag misstänker att folk skulle bespara sig så mycket sorg om de bara pallade att använda huvudet och inte bara hjärtat/fittan/kuken.

    Svara
  2. Ida

    Jag kan hålla med dig i stort. Förhållanden är avtal, alla relationer är avtal egentligen. Till vänner likaså. Min erfarenhet säger mig i alla fall att man bör samtala om sin relation, hur man vill att den ska se ut, hur den ser ut och hur man ska göra för att nå dit man vill. Det avtal man ingick när man började relationen kan behöva uppdateras inom jämna mellanrum. Eller i alla fall ses över.
    Sen kan det vara viktigt att känslorna finns där som en bra grund i förhållandet, som gör att man ändå kan härda ut de jobbigare perioderna.

    Men att prata om hur man gör med ekonomi, städning (som är en stor källa till många bråk), barnuppfostran osv är hur viktigt som helst. Att flytta ihop vind för våg utan att ens ha i tanke att samtala och komma överrens om hur man ska göra med sånt utan att bara gå på sina känslor är nog rent vansinne.

    Svara
  3. Johanna Sjödin

    Jag tycker de outtalade reglerna är värst, de som någon annan tar förgivet att han eller hon kan använda emot dig utan förvarning.

    Också kontroll-reglerna. Att du inte får ha sex med någon annan än din partner säger ingenting om du får sova med någon annan eller hos någon annan, men många skulle uttrycka att det är en ”logisk följd” av regeln som säger att du inte får ha sex med någon annan. Andra anser också att var och en har rätt att göra mer eller mindre vad som krävs för att ha kontroll över att ens partner inte överskrider de regler som är avtalade.

    Således är det inte otrohet att kolla någons SMS, men att knulla någon annan är det. Konstigt resonerat om du frågar mig.

    Det måste finnas utrymme – att det INTE finns regler om att någon inte får läsa dina SMS betyder inte att personen får göra det. En del saker har vi aldrig funderat över och andra tycker vi helt enkelt är så självklara – att vår partner ska respektera rätten tilt privatliv.

    Att outtalade regler uppstår och att man aldrig pratar om vad som är privat tror jag delvis har att göra med att man inte vill prata om sådant när man är nykär. Det förstör nog stämningen en hel del kan jag tänka mig, men trots det tror jag det skulle fungera bättre personer emellan om man talade klarspråk från dag ett.

    En kompis började ge sin flickvän massor av rättigheter som jag aldrig skulle ge någon annan. Hon fick hans lösenord bland annat, men hon fick inte läsa mailen. Efter ett tag ville hon ha fler rättigheter då hon började ta det för givet. Han hade ju till och med till en början uppmuntrat det. Det är riskabelt att öppna för många dörrar för det kan blir svårt att stänga dem senare.
    .-= Johanna Sjödins senaste inlägg: Att mensa ner är begåvat =-.

    Svara

Skriv en kommentar!