Naket, naket, naket

Jag läser följande artikel i Svenska Dagblaskan om nakenhet. De pratar om klädmode genom tiderna, funderar i allmänna ordalag om varför vi fortfarande har en kluven inställning till våran egen nakenhet, samt tar upp den 65-årige nakenmodellen Lars Lundblad. Överhuvudtaget en förvånansvärt läsvärd artikel, och lite kul att den hamnade på framsidan komplett med bilden på Lars Lundblads familjejuveler.

Att visa sin kropp naken har inget med exhibitionism att göra, anser Lars. Det är ett jobb där yrkesskickligheten sitter i förmågan att vara blickstilla – länge. Han berättar att han en gång var inhyrd som kroppsmålad nakenstaty på en mässa för läkare.

– Jag var så orörlig att några ­läkare slog vad. Var jag levande eller inte? En tog pulsen för att kontrollera och bad om ursäkt när det visade sig att jag var i högsta grad levande.

Att vara naken är en sak som människor fortfarande har svårt för, och en sak som människor fortfarande diskuterar huruvida det är sexuellt att vara naken eller om man kan vara naken utan att det blir sexuellt.

Själv anser jag att det är både och. Den nakna kroppen är sexuell i precis lika stor utsträckning som den inte är det. Det som varierar är huruvida man agerar på den sexualitet som en naken kropp presenterar, för det är inte alltid som man vill eller behöver göra det. Att se en naken kropp som 100% icke-sexuell tror jag är omöjligt, då vi per definition är sexuella varelser – vi förökar oss sexuellt och inte genom mitos.

naken620_487183b.resized
(Lars Lundblad in the flesh. Bild hederligt knyckt från Svenska Dagbladet)

Men samtidigt kan en naken kropp vara just icke-sexuell. Speciellt om man lär sig att en naken kropp inte alltid innebär sex eller att knulla. Då kan man umgås alldeles utmärkt utan att känna en trängande upphetsning. Det är vad vi själva väljer att agera på, och vilka värderingar vi lägger på den nakna kroppen som reflekterar hur vi upplever den.

Jag är naken väldigt ofta. Uppskattningsvis skulle jag säga att jag tillbringar kanske 80% av min tid helt eller delvis naken, och jag ser kläder som ett skydd mot kyla eller nånting man tar på när man umgås med människor som man inte känner så bra. I övrigt är jag fruktansvärt ointresserad av att ha kläder på mig, det finns inget självuppfyllande syfte med att ha kläder på sig. Besöker man mig i mitt hem är det fullständigt valfritt vilka kläder man vill ha på sig, om man ens vill ha det.

Jag tycker en naken kvinnokropp är fruktansvärt vacker, sexig och erotisk. Betyder det att jag kommer att ohejdat få stånd och inte kunna kontrollera mig när jag ser en naken kvinna? Nej, jag kan kontrollera mig. Jag är inte en stereotyp som förlorar kontrollen över mig själv bara för att jag ser en bröstvårta.

Uppdatering: Den här insändaren fick mig att lite sorgset le och och skaka på huvudet. Det är såna här människor med små sinnen som automatiskt tror att nakenstränder och naturism/nudism är nåt slags mysko fetisch.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Naket, naket, naket

  1. Anna

    Jag är inte naken riktigt lika ofta som du, och jag gillar faktiskt kläder…

    Men en varm dag som idag är det skönt att bo på landet. När jag kom hem tog jag av mig allt och gick en runda i trädgården. Sedan satte jag mig i skuggan på verandan med en bok (Kubler-Ross!)och käkade glass. Efter en stund lade jag mig på en filt på gräsmattan och somnade…

    Det är helt underbart att få vara naken!

    Jag skulle förresten vilja efterlysa nakenbilder på andra än unga tjejer och killar. Jag menar inte sexiga bilder…bara…bilder… På vanliga kroppar i vanliga situationer, gärna medelålders människor eller äldre, som är naturliga. Finns det? Jag provade att ta svartvita mobilbilder på mina bröst (är 39år) och det såg vardagligt fint ut men jag raderade dem… Tänkte att ingen vill nog se dem ändå för de är ju inte unga och stenhårda längre…

    Kram och tack för fin blogg!

    Svara
  2. McHive

    Till att börja med så tycker jag att du Anna skall skicka in dinas bilder till Klumpe för att läggas på denna utmärkta blogg. Jag lovar att vi är många som föredrar naturliga 39 åriga bröst framför silikonpumpade 20 åriga. Min fru är 41 och vi har två barn, jag tröttnar aldrig på att kolla på hennes.

    Avseende insändaren som Klumpe hänvisar till så kan man bara beklaga hur det står till i delar av befolkningen. Personligen tror jag att det ligger mycket i vår kulturella bakgrund, där religionen under många hundra år skapat normer som tar sig detta uttryck. Speciellt makabert blev det när han säger att om gud menat vi skulle vara nakna så skulle vi varit födda utan behov av kläder….. Andelen barn som föds med kläder på torde vara begränsat.

    Förhoppningsvis dör denna typ av fördomar ut efterhand, även om vissa nyreligösa tendenser kan tydas på vissa håll. Kanske kommer vi i slutändan till ett samhälle där de som vill bada nakna kan få vara det, och där de som av olika skäl vill skyla sig kan få göra det.
    Tack för en bra och läsvärd blogg!

    Svara
  3. Nakenflickan...

    Det är intressant tycker jag det här med nakenhet att det är ett så väldigt laddat ämne menar jag. Märkligt att något så naturligt som kroppen kan väcka så mycket känslor.

    Jag har jobbat som nakenmodell i flera år, och har märkt en massa olika reaktioner på min nakenhet. När man är på en konstskola inför en massa elever så känns det inte alls konstigt stå naken inför ingående blickar och elever eller lärare som kommer nära inpå för att studera en viss del av min kropp. Men jag skulle ju dö av pinsamhet om jag ”råkade” vara ofrivilligt naken på fel plast. På ica eller på stan eller så som den vanliga mardrömmen att komma naken till skolan… Lustigt att det där med vara naken i en miljö som man kontrollerar och där ingen annan är det istället kan kännas som att man har en stor makt. För så har det faktiskt känts för mig när jag varit i min ”nakenmodell-roll”.

    De som studerat mig verkar inte heller ”skämmas” att titta på en naken tjej, för dem är jag ju mest en form och de är på något sätt införstådda med det. Men jag har råkat ut för besökare på skolan som kanske inte var förberedda på att det skulle vara en nakenmodell där som har reagerat på alla möjliga konstiga sätt…en del med rädsla en del med intresserad förvåning och de flesta med ett stort mått av osäkerhet…

    En gång kom det en studiegrupp på typ 50 kostymnissar som tillhörde någon styrelse av något slag. När de såg mig stå mitt i rummet blev alla förskräckta, men ville inte låtsas om det. Jag blev verkligen den ”rosa elefanten” som ingen ville låtsas om. Jag tyckte det var helfestligt att kunna få så många kaxiga kostymkarlar bli så besvärade av något så naturligt som en ung kvinnlig nakenmodell på en konstskola…Har nog aldrig känt mig så mäktig med så ”få” medel..

    Den enda gången jag känt sexuella vibbar (samt känt ett visst mått obehag i min roll) var när de byggde om så det var byggkillar överallt och speciellt en kille hela tiden drogs mot det rummet där jag jobbade för att ”kolla in nakenmodellen” som jag hörde honom säga till en annan snubbe.. Men det var en ung kille som förmodligen kanske inte sett en naken brud i verkligheten förut. Så det skriver jag av som omogenhet..(kändes rätt mkt som ”bygg-jargong” också)

    Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, blev lite långt *Sorry!*…hmm. jo! att jag tror att nakenhet skrämmer många, just för att när man möter nakenhet så möter även mod, för det krävs ju ett visst mått av självsäkerhet att vara naken och ”oskyddad” jag tror det är därför många reagerar med avsky inför nakenhet…Får hoppas att det kan försvinna, men jag tror nog inte det…Det är nog starkt inrotat tyvärr….men man kan ju alltid hålla tummarna

    Svara

Skriv en kommentar!