Lexi vill vara mer promiskuös

Lexi gästbloggar om sina tankar kring sex, samhälle och sig själv. Det här är del 1, del 2 kommer imorgon.

Ibland undrar jag om livet inte skulle vara enklare som man. Man kan drivas av sin sexualitet och det finns ingen skam bakom. Nu säger inte jag att det finns en skam i kvinnors sexualitet eller att vi inte har kommit otroligt långt de senaste hundra åren, men vi är inte framme och anledningen må lika väl vara endast jag, eller så kan den ligga på fler av oss.

Jag är den första som förespråkar kvinnors lika rätt till sexuell frihet som män. Jag är den första som inte ser en skillnad och jag trånar efter att bli fri från mitt eget blockage så jag kan bege mig ut på stan på jakt efter en, två eller hundra män att dra hem. Helst av allt skulle jag vilja ha ett harem av män som bara ligger och väntar på chansen att få tillfredställa mig. Varför ska männen få vara de enda?

Jag trodde fram tills ganska nyligen att jag hade en väldigt öppen syn på kvinnors rätt till sex men sedan mötte jag min vän, låt oss kalla henne Anna. Anna är promiskuös. Promiskuös och inte särskilt selektiv. Precis som så många män runt omkring oss. Istället för att uppmuntra hennes frigjorda natur så har jag dömt den. Direkt så tänker jag att hennes brist på att begränsa sexuella partners måste grunda sig i något dåligt självförtroende eller ett bekräftelse behov, varför skulle hon annars vara så villig? Varför kan det inte bara vara så att hon gillar sex?

Anna söker inte en djup relation med de flesta av männen utan om vi är ute och hon går hem med någon så är det ofta endast sex det handlar om. Dels sitter jag ibland och avundas henne, för själv klarar jag fortfarande inte av att dra hem en nästan helt främmande man (även om jag ofta vill) och ibland känner jag mig överlägsen för jag är inte lika billig. Det är då jag inser hur djupt de åsikter jag tycker att jag matats med i min barndom sitter.

Mina föräldrar har alltid varit öppna och mamma introducerade kvinnans njutning för mig när jag var 13. Nej, inte så, utan hon gav mig en bok som handlade om att ge kvinnan njutning. Hon ville inte att jag, så som hon, skulle behöva vara runt 40 när jag insåg att även jag skulle njuta av sex. Trots frigjorda föräldrar så hade jag en någorlunda inskränkt syn på sex. Jag var nitton när jag blev av med oskulden, inte på grund av brist av intresse, utan snarare för de tidigare som varit intresserade hade gått i samma skola. Jag var dödligt rädd för att stämplas som slampa.

Hade jag blivit stämplad som slampa om jag hade sex? Inte vet jag, ingen annan var stämplad men jag var ändå övertygad om att det skulle ske. Övertygad om att jag inte skulle kunna hantera det om det skedde och övertygad om att jag skulle vara den som var hårdast mot mig själv.

Jag trodde fram tills jag träffade Anna att jag hade kommit någon vart sedan dess, men det har jag inte. Jag sitter med ett frustrerande libido samtidigt som jag drar mig för att åtgärda det. Inte på egen hand (fick ju boken för 15 år sedan så nu kan jag ju allt om att tillfredställa mig själv) utan med hjälp av en annan. Samtidigt som jag längtar efter att utforska någon annans kropp så intalar jag mig själv att det måste vänta tills jag hittar kärlek, för annars kommer jag inte bli behandlad rätt, eller annars så kommer jag vara värd mindre.

Jag försöker uppfatta var denna inställning kommer ifrån då vi lever på 2000-talet och tjejer har sex vid 13 års ålder, har orgier innan de gått ut högstadiet och sex har blivit så anti tabu att man nästan diskuterar om de värsta sexuella avvikelserna är normala (pedofili, nekrofili och zoofili för att nämna några). Allt det händer samtidigt som en vuxen kvinna som jag långsamt blir frigid. Är jag den enda som fortfarande verkar itutad att frigjorda kvinnor är slampor? Även om åsikten ligger begravd långt under vettigare tankar?

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Lexi vill vara mer promiskuös

  1. M

    Att det är billigt, slampigt är något som skapats. Har hänt, inträffat, inträffar varje helg, kvällar runt om oss.

    Svara
  2. Anna

    När kommer gästbloggningen från någon som anser sig vara monogam? Vore intressant som jämförelse, med klumpesnusks polygami (?) och ovannämnda promiskuös. Är inte helt lätt att övertala folk om att man faktiskt bara vill ligga med samma person varje dag, nämligen. Hade gärna gästbloggat själv kring det ämnet om det funnits plats för det 😉 Ännu hellre läst någon annan skriva om det, dock.

    Svara
  3. klumpesnusk Inläggsförfattare

    Anna: Vad vi skriver om reflekterar hur vi är. Jag skulle aldrig vara så förmäten att säga att det är fel att enbart vilja leva med och älska en person. Om det funkar för dig så är det ju bara bra.

    Mina (emellanåt hårda) åsikter om monogami och monogama förhållanden kommer sig av ren observation kring det. Vad jag ser orsakar strikt monogama förhållanden mer svartsjuka, otro och elände än nånting annat. I min åsikt är det en onaturlig och artificiell konstrukt som går stick i stäv med mänsklig natur, och som skapats av århundraden av religion och förskjutande av våra egna känslor.

    Men som sagt – det är min åsikt och baseras på min erfarenhet och mina observationer och tankar. Om du trivs med en monogam relation och aldrig känner att det går emot din natur så är det bra för dig, och vill du gästblogga om det från en någorlunda objektiv vinkel så tror jag det finns utrymme även för det.

    Svara
  4. Lexi

    Anna, jag är ju inte promiskuös, det var hela poängen. Jag är dessutom monogam. Tyckte ingen polygami framgick av mitt inlägg.
    Anledningen till viljan att vara promiskuös ligger ju i att jag inte träffat någon som fått mig förälskad, men kåtheten ligger i. Måste jag som singel tillfredställa mig själv eller kan jag som kvinna ändå gå ut och faktiskt ta för mig?

    Svara

Skriv en kommentar!