Delta gärna med egna funderingar

Jag träffade en utav mina bättre tjejkompisar redan på måndagen för att reflektera och diskutera otrohet. Vi tog varsin tallrik frukt och gick ut i solen, och då dök många frågor upp i mitt huvud.

Kan man fortfarande kalla det otrohet om man inte älskar varandra? Jag menar, jag slog upp otrohet i min kära ordbok och där står följande:

Otrohet –
”Det att handla så att man bryter mot någon annans självklara förväntningar, särskilt om – sexuellt umgänge med annan än den ordinarie personen, men även allmännare”

Jag passade på att slå upp otrogen samtidigt, och då stod det här:

Otrogen –
”Som bryter mot uttalad eller förutsatt mellanmänsklig handlingsnorm, särskilt betraktat sexuellt förhållande”

Varför jag undrar är för att det förhållande vi var i, bara varade ett så pass kort tag och att jag inte alls blev förvånad över att se honom sådär, jag hade till och med drömt om liknande saker ett flertal nätter innan midsommar.

”bryter mot någon annans självklara förväntningar”…

Det var snarare det han INTE gjorde.
Är det fortfarande otrohet då?

För vad är egentligen otrohet? Var går den så kallade gränsen, finns det ens någon gräns?
För mig var det ganska självklart för ett halvår sedan. Är man otrogen så är man otrogen, då är det tack och adjö.
Men nu, då jag har en vän som är fast i ett sådant uselt förhållande där hon hela tiden blir nedtryckt till underjorden av sin pojkväns mamma, har jag börjat tänka på det ur ett annat perspektiv.

Stämmer kanske uttrycket ”Love conquers all”? Övervinner kärleken verkligen allt?

Är man inte tillräckligt förälskad om man låter någon gå efter ett sådant svek som otrohet? Ska det räcka med att älska någon tillräckligt för att förlåta otrohet?

Ett annat exempel som också kom på tal i vårt samtal var det här med vem man ska bli arg på om man utsätts för otrohet.

Min vän kysstes lite med en kille när hon var ute, och så visade det sig efter några dagar att han hade flickvän, och att hon var urförbannad på min vän.

Hur kan det vara möjligt att det är hennes fel att han var otrogen (för er som drar er gräns vid kyssar) när hon bara är en snygg tjej som såg en snygg kille? Borde hon inte bli arg på honom?

Är det så att hon kanske intalar sig att min vän tvingade honom, bara för att slippa se felen i deras förhållande? Men tyder otrohet verkligen på att något är fel i ett förhållande?

Är det ett tecken på att man söker efter något mer?
Är det tillåtet om det bara handlade om ren och skär lust?

Om man älskar en person, är det möjligt att vilja ha sex med någon annan då? Skulle du kunna ha det? Och hur kan du vara så säker på ditt svar?
Blir du svartsjuk om din pojk-/flickvän umgås med vänner av det motsatta könet? Och är det helt okej för dig om din partner umgås med sitt/sina ex? Grundas svartsjuka kanske i botten på osäkerhet?

För lust kan man väl inte kontrollera?

Läs även dessa inlägg:

7 reaktion på “Delta gärna med egna funderingar

  1. Lexi

    För mig är otrohet i första hand när man anser att man måste dölja det man gör. Oavsett om det är telefonsex, cybersex, chat med en intressant människa, pussar, kyssar etc etc. Döljer man det för sin partner är man otrogen.
    Sedan att du förväntade att han skulle vara otrogen, hur kommer det sig? Var det något han diskuterade med dig? Gav han dig anledning att inte lita på honom, eller har du blivit påverkad av tidigare förhållanden, dina och andras.
    Är ens partner otrogen är det ju partnern man måste bli arg på tycker jag. Hur ska din vän veta att de inte har ett öppet förhållande? Eller ens ett förhållande om man inte känner personen väl?

    Jag var helt ok med att mitt ex umgicks med personer av motsatt kön. Jag litade på honom i 3 år. Sedan gick han bakom min rygg och planerade en otrohet, fullföljde inte men då hade jag redan fått reda på det. Vi bröt i 3 månader innan jag tog tillbaks honom och de resterande 7 månaderna vi var ihop var en mardröm egentligen. Jag litade inte alls på honom. Kollade mailen, mobilen, frågade ut och ifrågasatte. Man kan inte ha ett sådant förhållande. Det var otroligt Ross och Rachel aktigt, ”vi var på en paus”… men jag hade frågat honom samma dag om det var en paus där vi såg andra eller inte och han hade sagt att han inte ville vara med någon annan än mig.
    I slutändan var det alltså mitt förtroende han förstörde och med det vårt förhållande.
    .-= Lexis senaste inlägg: Kaos =-.

    Svara
  2. ND

    Andra människor blir inte mindre intressanta bara för att man råkar vara i ett förhållande. Vad gällande otrohet, så i min värld beror det helt på vilka gränser man dragit med sin partner. Om partnern tycker det är ok att kyssa/knulla/whatever med någon annan så är det inte otrohet. PÅ den punkten har ordboken ganska rätt.

    Vad gällande känslor som påverkar, etc etc etc, så köper jag inget av det. Ha tydliga linjer dragna. Se till att du och din partner vet vad som är ok och agera därefter. Om man känner ett behov att bryta mot detta, ta upp det med din partner eller gå emot det behovet.

    Communication, people!

    Svara
  3. Ida

    Jag har alltid tänkt att om man gör något som man inte kan berätta för sin partner, utan måste undanhålla då är det något som man inte bör göra. Då är det något som kommer såra. För ärlighet är en sådan otroligt viktig punkt för att få ett förhållande att fungera.
    Sen kan iaf jag bli attraherad av andra utanför äktenskapet men om man vill göra något och hur långt man i sådana fall går det beror på dels om det är okej för sin partner och dels hur det känns för en själv såklart. Man ska inte gå längre än att man hänger med känslomässigt också.

    Jag har oftast inga problem att min karl umgås med det motsatta könet. Något han gör som oftast då han mest umgås med tjejer. Även ett av sina ex umgås han med, inga problem.
    När det inte är okej är när förtroendet mellan oss har blivit raserat och måste få byggas upp. När det känns som att något är fel, då är det inte okej, eller då är det svårt i alla fall. Att hindra någon kan man inte.

    Och det går att bygga upp igen efter otrohet. Men det tar tid, det kräver arbete, tålamod, tårar, sorg och kamp.

    Svara
  4. Phia Inläggsförfattare

    Det här ni pratar om att så fort man känner att man bör försöka dölja något, är det inte längre helt okej – det tycker jag låter helt underbart!

    Tydligt dragen gräns, men kanske inte ett avtal mellan två parter, utan då man själv känner att nu bör det nog kanske eventuellt gå lite långt.

    Jag älskar det resonemanget!

    Får jag bara fråga er som läser kommentarerna:
    Har du varit otrogen eller blivit bedragen någon gång?

    Svara
  5. ND

    Ja. Det var dumt av mig, då jag var oärlig mot båda parter. Kommer dock inte skylla på varken att jag blev förförd eller att jag inte kunde stå emot.

    Detta är två usäkter jag har hört otaliga gånger från kroniskt otrogna vänner. De var fulla, de blev förförda, de ‘har svårt att säga nej’. Fuck that.

    Man har ALLTID ett val. Man kan inte vakna upp en morgon och upptäcka till sin förfäran att man knullar nån på sidan. Det finns alltid en punkt där man vet vart det barkar hän och man kan säga nej. Svårt kanske, då vi alla har en gammal apa inom oss som vill inget hellre än att para sig, men alltid möjligt. Otrohet handlar alltid om en form av egoism; Man värderar, åtminstone för stunden, sina egna primitiva behov över sitt förhållande/partnerns behov.

    Svara
  6. Lexi

    Phia, jag har varit otrogen en gång. Det var det dummaste jag nånsin gjort, trots att jag inte längre älskade min respektive. Även om han fick reda på det och förlät mig så var bara ångesten över att ha sårat någon så otroligt mycket värre än något annat. Varför inte bara göra slut och sedan göra allt det där som jag gjorde? Jag var ung och dum. Gör inte om det.
    .-= Lexis senaste inlägg: Kaos =-.

    Svara
  7. Phia Inläggsförfattare

    ND, jag tycker verkligen att din kommentar träffar mitt i prick. Man har alltid ett val, man kan inte en dag inse att, ”oups, nu är det visst inte min partner som är där och pillar…”

    Mycket bra resonemang!
    Jag undrar även om du berättade för din dåvarande partner att du varit otrogen, och i så fall, hur snabbt efter det att det skett?

    Jag undrar samma sak till Lexi, hur fick han reda på det?
    Föresten tycker jag att det du skrev nu, om att bryta upp INNAN, låter som en väldigt klok idé, kanske kan även andra lära sig av ditt misstag. Jag tycker det är bra att du i alla fall hann känna att du inte längre älsklade honom, då hade i alla fall du en anledning till varför det skedde något på sidan, även om jag personligen tycker att det inte är helt okej ens då. Men det förstår jag ju att inte du tycker heller å andra sidan. Hur som helst bra att han fick reda på det.
    Hade du berättat det för honom ändå annars, eller bara låtit det vara?

    Ingen som blivit bedragen?
    .-= Phias senaste inlägg:

    Svara

Skriv en kommentar!