Etiketter, Etiketter

Precis som många av mina läsare (samt min flickvän) blev jag själv förvånad över mitt frikostiga bruk med etiketter. Likt nån halvgalen kontorsarbetare som fått ett frispel med en Dymo-apparat slängde jag etiketter åt alla håll och kanter, och när jag själv läste igenom det jag skrivit var etiketterandet totalt. Totalt onödigt, faktiskt.

Jag är ju nämligen sån att jag rent generellt anser att etiketter är rätt så onödigt, speciellt när det kommer till saker som sex, kärlek, förhållanden eller i princip det mesta som involverar människor.

Så varför skrev jag ett sånt inlägg? Jag vet inte. Faktum är att jag kom till samma åsikt som ni läsare gjorde när jag läste mitt eget inlägg: Det behövs inga etiketter. Så länge man själv är nöjd med sitt liv spelar det ingen roll hur man lever det, och man behöver inte sortera det likt en frimärkssamling.

Det här bruket med klassificering och etiketter undrar jag emellanåt var det kommer ifrån, och om vi nånsin kan sluta sätta lappar på allting runt omkring oss.

Är jag polyamorös? Ingen aning, vem bryr sig egentligen? Jag är nöjd, jag är glad. Det är vad som spelar roll.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Etiketter, Etiketter

Skriv en kommentar!