Bloggandets uthållighet?

Det är tidig morgon och jag sitter här och tänker på bloggar. Orsaken till att jag är uppe så tidigt är ett möte vid 10-tiden. Jag väckte flickvännen via telefon omkring 06, och efteråt kunde jag inte somna om. Det handlade ändå bara om två timmars sömn, så därför gick jag upp. Om en liten stund ska jag koka en kopp té och göra ostmackor till frukost.

Men först blev jag fundersam kring det här med att blogga. Jag läste nyss med sorg i hjärtat att Louise lägger ner sin blogg efter bara 35 inlägg. Det tycker jag är riktigt tråkigt då jag kände att hennes blogg var en av de mer spännande bland nystartade bloggar, hon hade potential och skrev på ett sätt som funkade.

Det här fick mig också att undra hur många bloggar som fortfarande finns kvar av de som startades när jag började. Det är inte många. Jag kikar i min feedreader och ser faktiskt bara en som är lika gammal som mig och det är SwedishTeen. Han började en bra bit innan mig och är utan tvivel en stor bit av inspirationen till att jag började sexblogga. Men jag kan inte hitta någon som jag minns har pysslat med det här lika länge (eller längre) som jag har.

Det är svårt att blogga. Åtminstone att blogga seriöst. Även om jag som jag tjatat om rätt ofta skriver för egen skull så känner jag ändå en viss tillhörighet till min blogg. Jag har investerat löjliga mängder med tid i den och ser den lite som min trädgård – jag påtar i den och vill göra nåt varje dag. Jag älskar att ha läsare, och brukar försöka hitta nåt att skriva om varje dag. Men alla mina skriverier utgår ifrån en enda sak, och det är just att JAG vill skriva. Jag känner mig sällan tvingad, och de få gånger jag känner mig tvingad är det helt min egen skapelse och ingenting annat.

Att blogga är lite som att springa ett långdistanslopp utan någon tydlig målgång. Det kräver en hel del uthållighet, kreativitet och möjlighet att dela upp sin energi. Jag undrar om många bloggare gör misstaget att för tidigt lägga ner för mycket energi på sin blogg, och att det tar ut sin rätt efter ett tag och man kroknar av energibristen. Kanske borde man starta smått och opretentiöst, utan att bry sig om varken läsare, sponsorer eller topplistor? Så gjorde jag, och trots att jag är inne på mitt tredje år av sexbloggande känner jag inte att jag vill lägga ner – tvärtom.

Jag menar inte detta som kritik mot andra bloggare, alla kör sitt eget race och alla väljer sin metod att hantera det på. Men jag undrar ändå om man kan slita ut sig för tidigt, och kanske är det vad som dödar nya sexbloggar. Jag har fått förvånansvärt stor framgång med min blogg, på sätt som jag aldrig kunnat drömma om när jag startade den. Är det då så att andra läser om min framgång, och omedelbart plöjer ner otroliga mängder med energi i sina bloggar för att försöka nå samma framgångar?

Det tål att tänkas på. Nu ska jag äta frukost. Ha en bra dag därute, och sköt om er!

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Bloggandets uthållighet?

  1. KalsongLinus

    Jag började väldigt hårt (när jag var på metrobloggen) och gjorde allt för att bloggen skulle bli stor så snabbt som möjligt. Jag spenderade så gott som all min tid på bloggen och kände att det blev för mycket.

    Jag funderade ett tag på att lägga ner den, men sen gick det bättre och bättre och jag fick en massa läsare och då blev det plötsligt riktigt kul.

    Nu är mitt mål att skriva minst 1 inlägg per dag och jag skriver oftast runt 3 per dag tror jag. Sen om jag missar någon dag för att jag inte har tid så är det ju ingen katastrof.

    Sen måste jag säga att Swedish Teen var en av mina inspirationskällor när jag började blogga också.

    Och så älskar jag din blogg. Jag läser alla inlägg, även om jag inte kommenterar riktigt alla. Keep up the good work!

    KalsongLinus’s senaste inlägg..Dunkade in den stenhårt

    Svara
  2. D

    Haha, ja jag upptäckte det. Är lite förvirrande när länken till att kommentera sitter ÖVER inlägget istället för under, som den oftast gör!

    Svara

Skriv en kommentar!