Destruktiva förhållanden

Jag måste kommentera Klumpesnusk´s förra inlägg, om mäns brist på respekt för kvinnor.
Som i så många fall håller jag med honom. Jag började skriva en kommentar till inlägget, men insåg fort att det skulle bli en lång och invecklad kommentar så jag formulerar om det till ett inlägg istället.

Jag har tidigare levt i ett mycket destruktivt förhållande, alla förhållanden där man förlorar en bit av sig själv på vägen är destruktiva. Jag förlorade en stor bit av mig själv och lever med sviter varje dag, tack vare det förhållandet. Tyvärr är det så att min älskade sambo också får ta en del av den skiten, i form av brist på tillit och konstiga reaktioner på olika saker.

Mitt förra förhållande var fullt med psykisk och fysisk misshandel (som till och med Klumpesnusk tyvärr fått bevittna) som gjort mig till en mycket trasig människa.
Han kunde tillexempel vägra mig sex och när jag senare vaknade på nätterna satt han och onanerade till porrfilmer som han gömt bland systemfilerna på datorn. En gång vaknade jag på vår husvagnssemester av att husvagnen gungade, då hade han låst in sig på toaletten och onanerade.
Jag såg honom också på flertalet träffar med andra tjejer på caféer i stan, bland annat på ett ställe där han mycket väl visste att jag alltid köpte lunch när jag jobbade. Många gånger åkte han förbi mig med en annan tjej bredvid sig i bilen. Han satt och chattade med andra tjejer och stängde fort ner flertalet fönster när jag vaknade eller när jag gick förbi. Jag har sett konversationer där han skrivit till andra tjejer hur mycket han ville knulla med dem och hur ful och värdelös jag var. Han tvekade inte att säga det till mig så fort han fick chansen också. Han flirtade också då och då med mina väninnor.
En gång fick vi hem ett brev som meddelade att en tjej han hävdat att han inte haft sex med, hade klamydia. Han testade sig, jag med såklart, och han hade blivit smittad med klamydia (inte jag som tur var). Eller så hade han smittat henne för det visade sig att han hade haft sex med flertalet tjejer under den perioden som alla visade sig vara smittade. Jag fick inte följa med in till barnmorskan så jag vet inte vilka han anmälde som möjliga smittade, enligt smittskyddslagen. Då var jag faktiskt glad att han vägrat mig sex!
Han använde däremot sex som en sorts muta, han kom med erbjudanden som ”om du suger av mig till jag kommer så diskar jag idag.”
I hans sängbordslåda hittade jag också nakenbilder på hans brors fd flickvän samt hans dåvarande och det visade sig att han också gått bakom ryggen på sin bror och haft sex med hans flickvän (både fd och dåvarande) hemma hos sig, hos brodern och hos deras föräldrar. Även under tiden han var tillsammans med mig.

Tack vare sitt eget beteende blev han sjukligt svartsjuk. Han ringde mig flera gånger om dagen, svarade jag inte så ringde han mina väninnors telefoner till han fick tag i mig. Han skulle alltid veta vem jag pratade med, vad vi pratade om och varför. Han skulle veta vem jag skulle gå ut på stan med, vad jag skulle ha på mig och inget jag gjorde var bra nog. Jag var fet, äcklig, ful och fullkompligt inkompetent på alla sätt och vis.
Vid några tillfällen blev han också fysisk, han höll ner mig i sängen vid ett flertal tillfällen. Han har sparkat och slagit mig och hotat mig så många gånger att jag inte kan räkna dem..

Idag får min sambo uppleva brist på tillit, som grundar sig i erfarenheter, men han tolkar det som ”man dömer andra efter sig själv”. Det är brist på självkänsla och ren erfarenhet från ca 6 års tid. Jag är misstänksam och tiden som singel gjorde mig stark nog att ventilera om sådana saker. Jag ryggar också undan när han kommer upp till mig för fort, fast jag vet att han aldrig skulle göra mig illa. Han får också tyvärr känna att det han säger i form av komplimanger rinner av mig för jag lever fortfarande i illusionen om att jag är en ytterst äcklig och fet individ, trots att det faktiskt inte är så.

Nej nu blev det ett långt inlägg om självömkan kan tyckas, men det jag vill säga med alla ord ovan är att kvinnor (säkerligen även män) kan stå ut med mycket om det finns glimtar av kärlek från den man älskar. Känner man sig älskad en liten stund väger det upp mycket skit. Känner man inte att man är värd bättre, inte kan få något annat eller är rädd för att bli ensam och övergiven så är det fruktansvärt svårt att ta sig ifrån en sådan relation. Den är i allra högsta grad destruktiv.

Även relationer som inte är lika illa som min var, kan vara destruktiva. Som exemplet Klumpesnusk nämner, en upprepning av det beteendet kan göra väldigt mycket med en människas psyke. Beter han sig sådär i affären finns det mycket som talar för att han är ännu värre inom hemmets fyra väggar.
Enligt min mening är det alltså bådas ”fel”. Han får under inga omständigheter bete sig sådär, självklart inte! Men.. Han beter sig så för att hon lärt honom att han får göra det..
Hon har inte lämnat honom trots hans beteende och då fortsätter han i större och större utsträckning. Precis som i mitt fall, jag lärde min dåvarande att jag älskade honom trots allt han gjorde och inte gjorde, han fick bekräftelse i den form att jag inte gick min väg.

Medmänniskor kan bara göra nog så mycket. Det är upp till oss bredvid en sådan relation att stötta och hjälpa så personen i fråga ser det destruktiva och får styrka att gå, men stegen är helt och hållet deras egna, det är på deras ansvar och vilja.
Vi människor måste bli starkare i oss själva, lära oss att säga vad vi tycker och tänker för att leva det liv vi verkligen är värda. Hur ska det annars gå?!

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Destruktiva förhållanden

  1. R

    Oj då kommenterade visst i fel inlägg haha.. men hoppas du läser det ändå 🙂 Väldigt bra inlägg.

    Svara
  2. Em

    Jag håller med om mycket som du skriver, för jag har också varit i ett destruktivt förhållande. Jag var 15, han var 18 och därmed den äldsta jag någonsin varit tillsammans med. Han var byns farligaste kille, och han tycket om MIG! häftigt.

    Men det visade sig att det inte var så häftigt.
    På samma sätt som den där killen behandlade dig genom att vägra sex, gjorde också min. Han sa att det var ”schysst att runka ibland också”. Då var ju hans hand bättre än mig.
    Jag vet att jag undvek att onanera för jag visste aldrig när han skulle vilja ha sex med mig, och när det väl skulle ske så ville jag att det skulle vara så bra som möjligt, och att jag skulle bli upphetsad (vilket jag kanske inte skulle bli om jag onanerade) och jag visste ju inte heller när jag skulle få ha sex igen. Bäst att passa på att ha det bra.
    han behandlade mig psykiskt och fysiskt illa. Jag misstänker att han är en psykopat, för han hade inga gränser. Han kunde plåga mig i timmar, tills jag grät och han bara skrattade åt det.

    Nu fick jag inspiration att skriva om destruktiva förhållanden jag också, jag får så mycket tankar i huvudet när jag läser era inlägg.

    Jag håller verkligen med dig på det här med att det är svårt att lämna någon som tryckt ner en i skiten.
    Efter en kort tid i vårat förhållande så förstod jag att det borde vara dags att lämna honom, medan jag kunde.
    När jag försökte göra slut så betedde han sig precis som jag ville, han var manipulerande och kunde hänga utanför mitt hus, klä av sig näck mitt i vintern, bara han skulle få mig tillbaka.
    Till slut när vi hade gjort slut många många gånger så var jag så nedbruten att jag trodde att allt handlade om mig.
    Jag trodde på det han sa, och jag kunde bara i min vildaste fantasi önska mig en kille som skulle älska mig för den jag är, som inte skulle säga att jag var lönn-fet och att allt var mitt fel.
    Jag hatade mig själv och inte honom. Han sa ju att han var bra och jag var dålig. Då var det så.

    Men efter ett år så lyckades jag äntligen göra slut med honom på riktigt, två dagar efter träffade jag en kille (som jag sedan blev tillsammans med) Han blev min räddning. Hade jag inte träffat honom kanske jag hade gått tillbaka till den förra igen. För nog försökte han, men han lyckades inte.

    Nu blev det långa kommentarer av mig här ^^ haha

    Avslutningsvis så vill jag tillägga att ni bevisar gång på gång att ni är super-bra! Jag älskar ert tänk, och ni är härmed min favoritblogg #1 😀
    Kram kram!

    Svara

Skriv en kommentar!