Bristen på sexlust och obalansen i ett förhållande

Jag läste Sheilas inlägg om hennes torrperiod och säger att det faktiskt är synd att hon inte får kuk i den omfattning hon önskar. Verkligt synd, för hon är en väldigt sexig kvinna som förtjänar en ordentlig påsättning varje dag.

Det får mig också att fundera. Det här är faktiskt ett ämne som jag sparkat runt lite och försökt hitta en infallsvinkel på, men inte riktigt lyckats med. Jag har försökt skriva om det här tidigare men oftast gett upp för jag kände att jag inte riktigt fick fram vad jag ville säga. Men here goes…

Alla människor har olika sexlust. Det är lika sant som att himlen är blå och havet är djupt. Det leder också lätt till gnissel i ett förhållande om den ena inte ger sex i den mängd som den andra vill ha det. Det har jag själv märkt i mina förhållanden.

För så här är det – jag är ingen sexatlet. Jag vet att killar har en tendens att utmåla sig som sexmonster som kan knulla tio gånger om dagen. Jag gör inte det, för jag vet att det bara skulle vara falsk marknadsföring. Varför gör killar det? Jag tror personligen det är för att försöka leva upp till nån suddig manlighetsmyt. Idag måste man vara ett sexmonster, och är man osäker och försöker imponera på den där sexiga bruden så kanske man tar till överdrifter.

Jag avråder dock starkt alla killar från att göra så här. Tro mig, det leder inte till nånting bra att utmåla sig som en sexgud när man inte är det. Tjejen kommer bara att bli besviken och bitter, och du själv kommer att må dåligt för att du inte lyckas leva upp till din överdrivna bild av dig själv.

Jag själv var ett sexmonster – för tio år sen. Då kunde jag faktiskt ha sex flera gånger om dagen och aldrig tröttna. Fem-sex sprut om dagen för mig var inte ovanligt, även om det skapade en baksmälla i form av öm kuk och mental såväl som sexuell trötthet. Men när baksmällan gick över, då stod kuken i givakt igen och jag var redo att knulla tills jag exploderade.

Tio år senare är den perioden ett dimmigt men något roande minne. Det är ett minne av en person jag inte längre känner eller identifierar mig med. Numera är jag noga med att inte marknadsföra mig som en sexgud, för det är jag inte. Jag gillar att knulla, men min maxgräns ligger på omkring 1-2 knull om dagen under idealiska förhållanden. Är jag för stressad, för deppig, för orolig eller för trött försvinner min lust och jag blir mer intresserad av att ligga under täcket och sova.

Jag gömmer inte detta bakom nån pampig fasad, för jag vet att om jag säger nåt annat så får jag sen otrolig ångest när jag inte kan leva upp till detta.

Så hur kan man fixa detta med obalans i lusten? Det mest uppenbara är att ha sex med andra människor. Om din partner tillåter detta, skaffa en älskare eller älskarinna. Ja, jag vet att det är ett väldigt radikalt förslag och det är nånting som de flesta par verkligen inte är redo för. Men det är mitt sätt att klyva en gordisk knut. Alla människor har olika sexlust, så enkelt är det. Jag känner själv att jag inte skulle vilja att min tjej var sexuellt otillfredsställd och om jag kände mig otillräcklig skulle jag uppmuntra henne att skaffa sig en älskare. Givetvis skulle jag dock vilja vara med i urvalsprocessen, jag skulle inte vilja att vem som helst knullade min älskling. Sen skulle det ju givetvis vara hennes slutgiltiga beslut huruvida hon vill nyttja den här förmånen eller ej. Det här anser jag är en av många fördelar med en öppen eller polyamorös relation jämfört med en traditionell monogam. Men som sagt, det här är en radikal lösning som inte funkar för alla människor. Jag vet inte ens om det är en bra lösning för mig själv, men jag gillar den i teorin.

Hur gör man om man inte är redo att bli såpass liberal? Ja, då blir det ju genast mycket knepigare eftersom man inte bara kan klyva knuten, man måste hitta var den sitter och hur den är knuten. Den första lösningen som jag ser det är att prata om det. Varför har han ingen lust? Hur kan man göra för att båda ska bli nöjda och utan att det blir en massa spänning och ångest? Måste allt sex man har tillsammans vara av den sorten då han stoppar in kuken i hennes fitta? Kan man hitta någon sexuell inkörsport som löser upp frustrationen?

Jag kan inte tillräckligt understryka vikten av att prata i ett förhållande. Jag själv är tyvärr rätt dålig på det, men jag har lärt mig att kommunikation är nyckeln till ett förhållande som funkar, och försöker leva som jag lär. Min erfarenhet är också att när det kommer till ett såpass krångligt och känsligt ämne som sex är det alltid bäst att rensa luften med prat, och säga som det är. Jag tror att låsningen i ett sexlöst förhållande annars kommer att bli total – han kommer inte vilja prata om det, hon kommer att beskylla honom för sin egen sexuella frustration, han kommer att må dåligt över att han inte kan tillfredsställa sin kvinna, hon kommer att bli irriterad och arg, osv osv. Det skapar bara elände.

Det är ett svårt ämne, men jag tror att jag åtminstone lyckats skrapa lite på ytan vad gäller mina tankar kring det. Som alltid, känner ni att ni har synpunkter att bidra med, skriv en kommentar! Jag vill inte skriva i ett vacuum, utan uppskattar positiv feedback och förslag som jag kanske inte tänkt på.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Bristen på sexlust och obalansen i ett förhållande

  1. Em

    Du skriver otroligt bra, jag gillar ditt tänk. Jag blir dock rädd av tanken på att min partner skulle ha aktivt sex med andra. :/ det är det nog få som klarar av.

    Svara
  2. Mia

    Större delen av mina grubblerier nu för tiden går till sexlusten, hur ofta man ”bör” ha sex, hur ofta vill jag ha sex, hur ofta vill jag ha det för att jag vill och hur ofta blir det att jag har sex för jag tror att jag ”bör” ha sex. Just det där ”bör” väger otroligt tungt på mina axlar och har sänkt min sexlust en del, tämligen misslyckat.
    Men jag skulle iaf bara vilja påpeka att det visst går att roa sig med andra sexpartners trots att man är i ett stadigt förhållande. Förhållandet är som förut, ingen är sårad, sexlusten blev tillfredsställd utan alla bör och måsten.

    Mia’s last blog post..Ops!

    Svara
  3. Ex-stud

    Håller helt med i det du säger och även jag tycker att det polyamorösa verkar vara det ideala. Däremot, återigen precis som du, vet jag inte om jag skulle klara av det. Tror att jag skulle göra det, men jag undrar hur mycket jag skulle vilja veta om det. Är det bättre ju mindre man vet, eller är det bra att veta allt om sin partners älskare?

    Svara

Skriv en kommentar!