Vart går gränsen?

Jag tittade på den vackra bilden i inlägget nedan och kom att tänka på detta med heterosexualitet.
När går man över gränsen från att vara nyfiken, undersöka, till renodlad homosexuell?

Jag har tänt på några flickor, funnit dem attraktiva rent naturligt och någon få har jag kunnat tänka mig att gå till sängs med. Jag och en väninna har skojat lite om att vi ska överraska våra karlar med att ha sex någon gång när de sitter bredvid och ser på  och sedan får komma och hjälpa till.
Det har tyvärr runnit ut i sanden men jag hoppas ändå att min oskuld med en kvinna försvinner någon gång, det är ett spännande inslag i mina dagliga fantasier.
Samtidigt också att avancera lite och använda piskan på en vacker kvinno-bakdel skulle vara en intressant känsla.
En annan fantasi som smugit sig in är att få se och höra en annan kvinna onanera, och komma..

Så vart går då gränsen?
Jag tänder helt klart på kvinnor, jag fantiserar om dem och jag har helt klart tänkt komma till sängs med en kvinna. Men jag känner ingen kärlek till kvinnor på samma sätt som män. Jag skulle aldrig kunna leva i ett förhållande med en kvinna.
Män är mer min grej. Att ha något att hålla sig i när det blåser, någon som snarkar när man ska sova och två starka armar som kramar min nakna kropp. Nej män, speciellt min, byter jag aldrig bort.
Men en omgång i sänghalmen med en kvinna säger jag inte nej till.
Här har vi den regeln att det är helt okej att jag har sex med en kvinna så länge han får se på..

När går man då från heterosexuell, till bisexuell eller rent av homosexuell?

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Vart går gränsen?

  1. klumpesnusk

    Personligen tror jag att alla människor är mer eller mindre bisexuella, och att det är en flytande skala. Jag tror också att man inte ska bedöma sexualitet efter vem man har sex med – det finns ju mer till sexuell läggning än bara vem man gillar att knulla med. Det är ju en fråga om vem man blir kär i också, precis som du skriver.

    Men grundåsikten hos mig är ändå att alla människor är mer eller mindre bisexuella på ett eller annat sätt. Jag själv identifierar mig som heterosexuell – till 90% åtminstone. Men om man ska hårddra det så antar jag att det gör mig till bisexuell eftersom jag inte anser mig vara 100% heterosexuell.

    Det svartvita tänket kommer sig från förlegat tänkande, och från religion. Där är man antingen-eller. Antingen är man ren och fri från synd, eller så är man en fördömd rumpknullare.

    Svara
  2. Mia

    ”…fördömd rumpknullare”
    Lol, mycket roligt uttryck!
    Jag har ingen aning var gränsen går. Personligen är jag lite som Sheila. Vill gärna testa sex med en tjej men har däremot väldigt svårt att vara förtrolig eller kärleksfull mot en tjej. Jag trivs bäst med killar i den situationen. Sen om det beror på vilken läggning jag har eller uppväxten i ett heteronormativt samhälle kan jag inte urskilja.
    Har även varit in på teorin om att alla är mer eller mindre bisexuella. Men just nu svävar jag, är nöjd med att veta hur jag själv vill ha det =)

    Svara
  3. Yyrla

    Jag vill också prova att ha sex med en tjej, som jag skrivit i min önskelista 😉

    Men jag har också funderat mycket på sexualitet. På senare tid har jag mer och mer börjat dras åt att jag kanske är bisexuell. Jag har alltid försökt undvika könsroller, fördomar om det och försöker allt som oftast släta över gränserna om någon påstår att det är typiskt tjejigt eller att bara killar klarar av vissa saker.

    Det jag älskar i den bisexuella läggningen är inställningen ”jag blir inte kär i könet, utan i personligheten” Och det är så jag försöker leva i vardagslivet också, FÖRSÖKER att inte dömma och så efter vad personen har för kön. Utan istället vad de har för personlighet.

    Jag kanske rent utsagt är lesbisk, för jag tycker tjejer oftast är vackrare & sexigare än killar. Och tycker väldigt bra om att umgås med killar som kompisar. Men samtidigt är det ju upphetsande med killar också…

    Hmm… bisexuell var namnet?

    Svara
  4. Shiva

    Jag har haft sex med tjejer och njuter mycket av det och jag har inga problem att attraheras av kvinnor och bli tänd på dom.
    Jag har pojkvän, men ser mig själv som bisexuell.

    Å andra sidan så känner jag inte att jag skulle kunna bli kär i och leva med en kvinna på samma vis som med en man.
    Men man vet ju aldrig…Och dessutom är det ju en person man blir kär i s.a.s. Svårt det där…

    Jag är kanske mera..hmm…sexuellt bisexuell då. 😉

    Svara

Skriv en kommentar!