Jag läste med stort intresse Sheilas funderingar kring det här med att bjuda in fler till sitt sexliv. Som alltid när hon skriver saker gör det mig inspirerad och fundersam, hon har som vanligt många poänger med det hon skriver.

Så låt mig berätta vidare om hur jag ser på det här med att delta i flerkanter. Sen spelar det ingen roll om det är trekanter, om du är den inbjudne eller om du är den som är i paret, eller om det är fyrkanter, femkanter och allt vad det kan heta. Jag kallar dem för flerkanter för enkelhetens skull. Det här är helt och hållet mina tankar om hur jag skulle vilja hantera en sån sak – det är ingen generell princip som gäller för alla på hela jordens yta.

Det absolut viktigaste för mig är att det är rätt person eller personer. Jag ogillar främlings-relationer och känner att om man vill ha sex så vill jag ha nånting mer än bara fysiskt. För mig känns det helt främmande att bjuda in första bästa nät-bekantskap att knulla med, och det känns helt främmande för mig att träffa en människa för första gången fem sekunder innan man tänker ha sex med densamma. Fullständigt främmande – för mig. Om det funkar för dig så good for you!

Vad detta begrepp med ”rätt person” innebär är dock svårare att definiera. Men om man ponerar att jag har en tjej och vi har börjat fundera på att ha +1 person i sängen nån gång. Då börjar den fas som jag skämtsamt brukar kalla för ”audition”. Dvs, man ser sig om och om man hittar någon som verkar intresserad så får denne provspela. Inte i sängen, men man kanske äter en bit mat ihop eller umgås socialt. Detta för att ta reda på om han eller hon är ”rätt person”, om han eller hon förstår hur det funkar, om det finns en attraktion, om personkemin finns. Det är nämligen enormt viktigt för mig att det finns personkemi och man kan umgås socialt. E-n-o-r-m-t viktigt. Finns det ingen personkemi finns det ingen attraktion, och då kommer det aldrig att funka sexuellt. Engångs-flerkanter är nåt som inte existerar i min värld – bjuder jag in nån i mitt sexliv så vill jag att det ska vara långsiktigt.

Hur hanterar jag avundsjuka, svartsjuka och konstiga eller tråkiga känslor? Det är en svårare fråga, men jag känner mig själv ganska bra och har under de senaste åren utvecklat mig en hel del. Jag ser inte längre människor som sexuellt eller känslomässigt monogama. Om den man bjuder in är ”rätt person” så är jag rätt säker på att jag inte skulle bli svartsjuk. Kanske skulle det uppstå lite gnissel efteråt, men jag vet var sådan osäkerhet är rotad – min egen osäkerhet. Min teori kring förhållanden är att man ser det lite som en ensamrätt; man har ensamrätt till sin partner, ensamrätt till dennes kön och ensamrätt till dennes sexualitet. Det är den inställningen och traditionen som vi är uppfostrade med, att det bara finns två i ett par. Det är denna inställningen som jag tror går stick i stäv med människors naturliga sexualitet och är det som orsakar konflikten inuti.

(Förbaskat svårt att hitta en bra bild på trekant. Mitt arkiv med snusk hade inte så många såna. Men hoppas den här gillas?)

Varför bjuder man in en tredje (eller flera) personer då? För min del handlar det helt om omväxling. Att göra nånting som inte ingår i vardagen. Att utforska sexlivet, lägga till krydda, göra nånting nytt och att dela med sig av nånting fint och vackert. Det är återigen varför det måste vara ”rätt person”, för det måste vara nån som förstår att för mig är det nånting speciellt. Att det är ett privilegium och nånting extra och betyder mycket. Att man kan förvalta denna gåva. Etc etc, mer såna flummiga fraser. Saker som låter litegrann som nånting man hittar på ett gratulationskort, men som försöker definiera känslor.

Om man hittar rätt person/personer tror jag att en flerkant är nånting magiskt och trevligt. Det absolut vanligaste misstaget som par gör tror jag dock är att gå för fort fram. De har läst för många skvallerblaskor, sett för många porrfilmer. De ger sig inte tid att fundera ut hur de vill ha sin flerkant, utan ”alla andra gör ju det” och känner nåt bisarrt grupptryck från omvärlden att göra det. Jag tror ofelbart att det leder till elände om man skyndar sig fram. Det är då man inte är mogen för det ansvar och privilegium som en flerkant innebär.

Avslutningsvis så ser jag fram emot den dagen jag har en flerkant tillsammans med min tjej. Det kanske låter lite ihåligt men jag tror inte jag vill ha en trekant för min egen skull i första hand. Tror mer att det vore spännande att se min tjej tillsammans med en annan tjej, eller att vi är två killar som gör det skönt för henne. Ja, det låter som en ihålig ursäkt, men jag har tänkt mycket på det och det är nog så det känns för mig. Blir jag avundsjuk eller svartsjuk om jag ser henne bli knullad av en annan karl? Nej, förutsatt att det är ”rätt” karl så blir jag inte det. Tvärtom kommer jag att njuta av att se henne njuta. Samma sak med kvinnor – om det är ”rätt” tjej så kommer det att vara otroligt spännande och upphetsande, inte en grund till svartsjuka.

(PS. Kom ihåg att jag aldrig haft en trekant. Dessa skriverier är teori från min del, baserad på massor med funderande och inte på nån praktisk erfarenhet. Bara så ni vet)

Jag läste med stort intresse Sheilas funderingar kring det här med att bjuda in fler till sitt sexliv. Som alltid när hon skriver saker gör det mig inspirerad och fundersam,...