Kyssars storlek och styrka

Människor har i praktiken två mycket effektiva vapen att ta till när man vill visa närhet, kärlek, omtanke och ömhet. Kramar och kyssar. Dessa två ting är bland det bästa som vi nånsin uppfunnit eller upptäckt, och i min mening kan man använda ena eller båda sakerna i princip i vilka omständigheter som helst.

(Ja, precis som en trasig skiva så upprepar jag mig lite. Jag har skrivit om detta förut.)

Som jag tidigare har skrivit om oroar jag mig mycket över hur känslokallt och avgränsat samhället behandlar dessa två resurser. En kram kan man komma undan med mycket lättare än en kyss, men även kramar orsakar lätt konstigheter där konstigheter i min mening inte borde finnas. En kyss desto mer.

Jag tror på gråskalor. Jag tror inte kärlek är antingen av eller på, svart eller vitt, antingen eller. Jag är fullständigt övertygad om att kärlek kommer i alla former och har ett spektrum av färger och smaker som får en regnbåge överöst med jordgubbar att verka grå och begränsad i jämförelse.

Som vi alla vet älskar man ju sina föräldrar på ett lite annat vis än man älskar t.ex. sin partner. Eller sina vänner. Men ändå älskar man dem. De är precis lika viktiga för en, men det är olika typer av kärlek. Kärlek på svenska är förresten ett ord som har blivit väldigt stort, nästan så stort att man inte vågar använda det längre. Det har dessutom applicerats på att enbart gälla par. Säger man ”jag älskar dig” till sin mamma blir man fort och lätt betraktad som rätt konstig.

Åtminstone i det här landet. I USA är det standard med att säga ”I love you” till alla människor som är viktiga för en. Så länge man ”lovear” dem vill säga. Samma sak i många av de ickenordiska länderna, enligt min erfarenhet.

Men inte i Sverige. Här säger man inte sånt, och genom förlängning så kramas man inte, och att ge en kompis eller en vän en puss eller t.o.m. en kyss är absolut tabu.

En kram är det lätta gardet. Kramar kan man ge utan att få en örfil efteråt. Precis som en skicklig bartender blandar en drink kan man fort och lätt anpassa kramens emotionella styrka efter sammanhanget och vilka signaler man vill sända ut. Kramen är ett otroligt flexibelt vapen som funkar överallt. Man kan t.o.m. ge kramar som inte innehåller nån känsla alls, på samma vis som en handskakning har blivit en accepterad social ritual utan något som helst innehåll. På andra änden av spektrumet kan man skruva upp kramen så den blir en gigantisk symfoni av kärlek och omtanke.

Kyssen är det tunga gardet. Kyssen är elitstyrkorna som stormar över gränsen. Man kan tona ner en kyss och göra om den till en s.k. puss istället, men intensiteten även på lägsta nivå är långt över det som en kram kan åstadkomma. Precis som med alla kraftfulla verktyg och vapen gäller det att veta när man ska använda en kyss.

Så är det iaf. Och som vanligt undrar jag om det verkligen är så himla bra. Har vi inte höjt både kramar och kyssar så högt upp i skyarna att vi inte längre vågar använda dem? Kombinerat med den allmänna inställningen att det bara är människor som är kära som får använda kyssar blir det ännu svårare att bryta denna trend.

Är jag alldeles för progressiv och liberal i mitt tänkande? Är jag ute och cyklar när jag tycker att vi kanske skulle lätta lite på kyssens känslomässiga fängelse och använda den oftare? Om vi gör det, kommer vi då att trubba av dess emotionella slagkraft tills den blir ännu bara en tom social gest precis som handskakningen har blivit? Kramen känner jag är på väg dit, när människor kramar varandra för att det förväntas, inte som en gest av omtanke och kärlek.

Eller är det helt enkelt så att klockan är 2 på morgonen och jag är alldeles för virrig för att kunna sammanfatta mina tankar på ett bra sätt?

Det är nog möjligt tror jag…

Så jag ställer frågan till er, mina kära läsare. Vad är acceptabelt vad gäller kyssar och kramar? Får man kyssa en vän? För på nåt sätt älskar man ju sin vän. Eller är jag helt enkelt för liberal i frågan, alternativt för trött och flummig?

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Kyssars storlek och styrka

  1. Mia

    Jag tror vi ska hålla kvar kyssarna till de personer vi har en sexuell relation med. För mig betyder en kyss upphetsning och kärlek. Inte bara kärlek och omtanke. Jag har ingen större önskan att bli upphetsade av mina kompisar. Fast därmed inte sagt att vi inte kan kyssa våra kks eller liknande. Jag är också liberal i fråga om vem och hur många man väljer att njuta med hjälp av sin kropp.

    Håller med om att kramar har blivit urvattnade. En kram betyder något för mig, inte bara en hälsningsfras. Känns alltid lika fel när man kramar någon man inte står så nära och det är luft mellan kropparna och stela armar som klappar lite tafatt på ryggen. Med en kram ska man omsluta den andra personen med all sin omtanke man hyser om den personen.

    Jag tycker om din blogg, snälla fortsätt med den!
    Och jag har nånting du kan skriva om om du inte tagit upp det redan, kan inte minnas. Vad är kärlek? Är det en specifik känsla? Eller är det mer en blandning av olika känslor som jag tror.

    Svara
  2. klumpesnusk Inläggsförfattare

    Jag är lite tvärtom, jag tycker nästan att man borde kyssa mer. Det som skrämmer mig är dock som du säger att det kommer att bli en tom handling. Jag hatar också såna stela hej-kramar. Jag kramar inte så, när jag kramas då omfamnar jag personen i en gigantiskt kram, såväl med kropp som sinne. Det är mitt sätt att kämpa emot alla tomma kramar.

    En kyss, jag tror faktiskt att man liksom kan ”ställa in” styrkan och måltavlan hos den. Svårt att beskriva, och än så länge väldigt teoretiskt. Men kyssar är speciella, och man ska givetvis inte sprida dem för vinden.

    Jag har ofta funderat på om jag orkar/vågar skriva ett djupt inlägg om vad kärlek är. Innan min ”personliga revolution” (eller vad man ska kalla det) var jag övertygad om att kärlek var en enkel och lättdefinierad sak. Numera är jag mer åt hållet att det är en skala, en blandning av massor med olika känslor.

    Ska fundera på det.

    Svara
  3. Eva

    Mmmm…kyssar..

    Jag kysser små barn på pannan för att de luktar så gott, jag kysser svärfar på kinderna för att jag kysser tillbaka, jag kysser vänninan när hon behöver tröst, jag kysser barnen för all den kärlek jag vill ge, jag kysser vänner jag inte sett på länge för att jag saknar, jag kysser maken så erotiskt jag kan när jag vill, jag kysser av glädje, tröst och kärlek men jag ger och tar bara kyssar med känsla….

    Förresten när det gäller ungdomar så skriver de kyss och pöss och hångel överallt men när det kommer till kritan verkar de väldigt återhållsamma?

    Svara
  4. M

    Jag är väldigt sparsam med mina kyssar. Jag kysser bara en människa jag verkligen tycker väldigt mycket om. Anledningen är att jag har svårt att inte bli för emotionellt bunden till den jag kysser.

    En kyss är för mig väldigt känsloladdad och har mera med känsla att göra än själva handlingen.

    Pussar däremot är jag ganska generös med. 😉

    Svara
  5. Karin W.

    Pussar eller kyssar… Pussar är för mig en gest av ömsint kärlek: min gamla mor får kindpussar, barn pussar på pannan och ”män i mitt liv” hej-pussar på munnen. Även en öppen kyss på mun blir så lätt erotisk att den reserveras för just de relationerna.
    Skulle jag kunna börja kindpussa mina närmsta väninnor? Det skulle kännas konstigt, vi är ju inte uppväxta med den traditionen. Men kramarna är klart intimare, längre, ömmare än vanliga hälsningskramar.

    Svara

Skriv en kommentar!