Igår begav jag mig till min vän A. Samma A som jag för några månader sen erkände att jag hade väldigt starka känslor för. Ingenting har förändrats i det avseendet, och på nåt svårförklarat sätt tycker jag om att ha såna här känslor för henne. Jag älskar Nymfelin också, men vad känner jag för A? En extremt stark förälskelse, kanske? Jag vet inte.

Hur som helst. Planerna igår var att ett litet gäng skulle samlas hemma hos henne, hon bjuder på middag och sen ser vi vad som händer. Eventuellt försöka se nån brasa, men ingen prioritering. Vi äter middag vid 18-tiden och har oförskämt trevligt i våran lilla grupp. God mat, frikostig alkohol, och A ägnar sig åt sina två favoritsysslor – blanda drinkar åt oss andra och se till att vi är äckligt mätta. Jag förstår inte om det finns nån av manligt kön som inte kan älska henne för det.

Att gå och se en brasa inser vi inte kommer att hända. Den skulle tändas kl 20, och vid 21.30 har vi precis intagit efterrätt. Dessutom är vi alla rätt ordentligt berusade, och trivs bra med att spela Guitar Hero på Wii mot varandra. Ju mer packade vi blir, desto bättre går det. Såklart. Vid 23-snåret har den lilla folkskaran mättats av och det är bara jag, A och hennes två andra vänner B och F kvar. Nu är alla rejält berusade också, jag kan faktiskt inte riktigt minnas när jag sist var så här luddig. A har hällt i oss den ena drinken efter den andra, först sliskiga saker, sen mer improviserade, och till sist fanns det bara en sak att göra – tequila-shots. T.o.m. A släpper på hämningarna, och salt och mezcál flödar fritt.

Vi har spelat oss less på Guitar Hero och låter det stackars Wii’t vila. Istället letar vi i A’s filmsamling och hittar några filmer som ser otroligt dåliga ut. In med den första i DVD-spelaren, och vi skrattar oss nästan sanslösa åt hur kass den är. Pga alkoholdimmorna har vi också extremt svårt att hänga med i handlingen, och detta gör filmen bara roligare.

Det här konceptet fortskrider och framåt 2-tiden är vi inne i nästa film. Vi ser den japanska One Missed Call och den är faktiskt inte dålig. Rätt läskig, och vårat berusade tillstånd gör oss väldigt mottagliga för chock-överraskningar.

Och det är nu jag inser vilken tjock sexuell spänning som fyller rummet.

A ligger i soffan. Jag ligger på hennes ena sida, B ligger på hennes andra sida. Hon håller oss båda i händerna (med motivationen att vi stora starka karlar kan beskydda henne mot onda saker) och rent allmänt pågår en hel del tafsande. A är i det där euphoriska tillståndet man får om man hittar rätt nivå av alkohol, och det är jag också. B är mest nöjd med att ligga och slötitta på filmen, säger inte speciellt mycket. Jag klandrar honom inte.

A lyckas få allting att handla om sex här. Hon erkänner villigt att hon blir snuskig när hon blir berusad, och föga förvånande har ingen av oss nånting emot det. F har somnat i det andra hörnet av soffan, och likt tre fjortisar ligger vi där i andra hörnet. Jag njuter enormt av att ligga så nära A, höra henne fnissa hejdlöst så fort hon inser att hon sa nånting snuskigt. Och hon är snuskig. Hon lyckas t.o.m. göra ett dildoskämt om fjärrkontrollen. Jag njuter av att hålla henne i handen, och smeker hennes arm. Hon smeker min tillbaka och även om vi håller tafsandet på artig nivå så finns det där. Jag tar varje tillfälle i akt att smeka hennes lår eller hennes rygg. Hennes hud känns nästan elektrisk. Hon smeker mig tillbaka, rör vid mig vid varje tillfälle som går. Det känns underbart också, och spriten i min hjärna har lyckats skrämma bort det dåliga självförtroendet. Jag skämtar om att ”sluta nypa mina bilringar” och A fnittrar och kvittrar fram ”men jag tycker om dom!”. B är lite mer tillbakadragen, men A rör vid honom också, vid varje tillfälle som ges. Det är uppenbart att hon är väldigt nöjd med att ha två män som hon uppenbarligen tycker mycket om precis runt sig.

Och jag ligger och undrar om hon försöker säga nåt. Vill hon att nån av oss ska ta ett extra steg? Missar vi nånting uppenbart, bara för att vi är berusade och respekterar henne som vän? Och om hon gör det, och vi tar det ett steg längre, vad händer då? Kommer vi att ångra oss morgonen efter? Skulle jag ens våga ta ett så stort steg? Jag klarar knappt av att stå upp utan att svaja värre än en skyskrapa i hård storm, än mindre tänka logiska tankar.

Ingenting händer, men så här i efterhand undrar jag hur kvällen hade slutat om någon av oss bara gjort en liten sak annorlunda. A ligger mellan oss och rör sig konstant, hävdar att hon är stel i ryggen, men trots min fylla vet jag att kvinnor inte rör sig på just DET sättet om de har ont i ryggen. Jag är relativt duktig på att läsa kroppsspråk, och hennes kroppsspråk säger nåt helt annat än ryggont. Hennes sätt att konstant smeka mina händer och armar, hennes andning, hennes menande blickar. Hennes sätt att inte bli stel och konstig när vi rör vid henne, hennes snuskprat och fnitter.

Eller så var jag helt ute och cyklade, och det var bara spriten som intalade mig allt detta. Jag vet inte.

Allt jag vet är att jag hade en jättebra valborg. Jag hade inte ens nån baksmälla när jag vaknade för nån timme sen, trots frikostiga mängder av det mellanamerikanska eldvattnet.

Igår begav jag mig till min vän A. Samma A som jag för några månader sen erkände att jag hade väldigt starka känslor för. Ingenting har förändrats i det avseendet,...