Kärlek, sex och förhållanden

Jag sitter här denna söndagsmorgon och trots att ögonen är fyllda med grus känns livet ganska bra ändå. Solen skiner utanför fönstret, och de bekymmer som förut fyllde min själ och hjärta känns ganska avlägsna en dag som denna. Jag är naken, nyduschad, nyrakad (bara på kinderna, mellan benen är det au naturell som gäller) och känner att jag är redo att skriva om det där inlägget jag lovade.

För så här är det, jag tror jag håller på att genomgå en radikal förändring vad gäller min inställning till just kärlek, sex och förhållanden. Jag tror den började för minst ett år sen, men nu börjar det kännas ”på riktigt”.

Jag och Nymfelin har haft vissa problem med vårat förhållande. Efter många om och men bestämde vi oss till sist för att bryta upp och gå vidare med våra respektive liv. Detta har tyngt mig otroligt de senaste två månaderna (eller mer) eftersom hon faktiskt är viktig för mig.

Men sedan några veckor tillbaka känner jag mig inte ledsen. Dels därför att jag har ett mantra som jag påminner mig om (”livet går vidare”) när jag mår visset, men också för att min inställning till kärlek, sex och förhållanden har förändrats. Det är fortfarande en pågående förändring, men jag trivs med den och mår bra.

Vad hände?

I korthet slutade jag se sex, kärlek och förhållanden som antingen-eller saker. Hittills har jag alltid betraktat kärlek och förhållanden som på eller av. Antingen har man ett, eller så har man det inte. Antingen är man kär, eller så är man det inte.

Men så tror jag inte det är. Jag har pratat mycket om polyamorösa människor och flerkärlek, och först sa jag att jag mest troligt saknade kapacitet för nåt sånt. Sen gick jag och blev förälskad i min vän A samtidigt som jag älskar Nymfelin. Det fick mig att totalt börja omvärdera vad jag kan och inte kan. Numera tror jag att om omständigheterna funkar så kan jag bli kär i hur många kvinnor som helst. Jag har nått en ny nivå på min kapacitet för kärlek, och kanske är jag ändå en sån polyamorös kille som älskar flera människor samtidigt?

När jag började inse det öppnade en annan tanke upp sig. Varför insisterar jag med att se förhållanden som på eller av, när de i verkligheten är mycket mer flytande? Man sätter sig ju aldrig ner vid köksbordet och förhandlar fram ett förhållande, i min erfarenhet börjar förhållanden av sig själv.

– Är vi ihop nu eller?
– Jooo, jag tror det….

Så brukar det låta, och jag tror de flesta håller med mig. Man vrider aldrig om startnyckeln till ett förhållande, det bara lunkar igång av sig själv. Och när ett förhållande tar ”slut” är det samma sak. Man stänger inte bara av motorn, det rinner oftast ut i sanden.

För jag blev jättedeppig när jag kände att förhållandet med Nymfelin var ”slut”. Tills jag insåg att det är inte slut. Jag har inte slutat älska henne, hon har inte slutat älska mig. Våra liv pekar i olika riktningar, men vi kommer ändå att vara tillsammans. Vi kommer bara inte att ha ett förhållande som definierat av omvärlden. Vi kommer att vara tillsammans när vi träffas. När vi träffas kommer vi att pussas, kyssas, knulla varandra, mysa och gosa. Och sen när man åker åt varsitt håll så läggs det på hyllan. Tills vi träffas igen.

För kärlek är inte en resurs som är begränsad. Kärlek är inte som olja, något som kan ta slut. Varför hålla på och begränsa den när man inte måste? Varför inte älska så mycket man bara kan, och njuta av det utan att fyllas med sorg?

Detta resonemanget ledde mig till att börja fundera över hur jag ser på sex. Och även där insåg jag att hur jag levt mitt liv hittills kanske inte har stämt överens med hur jag verkligen funkar. För mig är sex samma sak som kärlek. Jag har alltid älskat alla människor jag haft sex med, även om de varit engångsligg. På nån nivå har jag alltid älskat dem. Därför känner jag att jag inte längre vill dra en gräns mellan sex och kärlek. För jag känner att sex ÄR kärlek, och kärlek ÄR sex. Sen finns det ju massor med gråskalor på styrka och sånt, men att ha sex är att ha kärlek. Jag har aldrig gillat KK-relationer, och nu tror jag mig veta varför de aldrig funkar i längden – därför att sex är kärlek, och nästan alltid leder detta till att den ena parten vill ha mer än bara sex, och sedan går det åt fanders.

Så, med min nya filosofi gör det ingenting. Jag kan ha sex och älska så många människor jag känner mig ha kapacitet till. Istället för att känna smärta och förvirring kring sex och kärlek, så njuter jag av det. För kärleken tar aldrig slut, den tar bara paus istället.

Läs även dessa inlägg:

11 reaktion på “Kärlek, sex och förhållanden

  1. MG

    Intressanta och kloka funderingar. Kan känna igen mig själv i mycket av det du beskriver. Lycka till med att leva efter din nya definition.

    Svara
  2. JamesL

    Hur definerar du att älska i det här fallet? Känns lite som om du kanske blandar ihop sexuell förälskelse med ”äkta” kärlek.

    Svara
  3. klumpesnusk

    JamesL: Vad är ”äkta” kärlek? Finns det falsk kärlek? Är inte all kärlek samma sak, fast på lite olika spektrum? Man älskar ju sina föräldrar, men det är ju inte samma kärlek som man känner för en partner samtidigt som den inte är mindre giltig än den förstnämnda.

    Det där är precis den åsikten som jag inte riktigt känner funkar längre – att det är skillnad på olika kärlekar och att somliga är riktiga och andra är bara påhitt eller mindre giltiga.

    Man kan kalla det vad man vill – kåthet, förälskelse, sexuell kärlek. Men frågar man mig är det bara olika färger på samma palett.

    Svara
  4. JamesL

    Jag förstår din åsikt här, men kanske är det så att du inte har upplevt som jag kallar det ”äkta” kärlek. Det är stor skillnad mellan kåthet och förälskelse. Man kan tycka OTROLIGT mycket om varandra på massor av olika plan, men det innebär inte att man älskar varandra. Kärlek är svårt att definera, och när man väl upplever det, är det svårt att hitta orden.

    Svara
  5. handsome ranger

    Jag kopplar helt ditt resonemang… och visst hade det varit paradis om det hade funkat i praktiken. Tyvärr är min erfarenhet att det blir en jävla soppa. Socialt alltså. Det gör ont i den ena efter den andra och snart i en själv. Tyvärr ser inte andra världen med samma ögon som vi själv ser den… och det är just därför det riskerar att balla ur. Det kan skära sig som fan. Men det är klart man ska prova om man känner så. Din erfarenhet behöver inte bli som min blev. Jag pratar nu utifrån att jag resonerade precis som du och levde efter det i flera år.

    Svara
  6. klumpesnusk

    Man måste börja nånstans, och det här är en resa. Det är inget som sker över natten, det är inget som kommer att förändra världen. Det är ett nytt sätt för mig att se på saker, ett nytt sätt för mig att uppleva nåt som förut orsakat smärta hos mig.

    Svara
  7. Linnea

    Efter att ha läst ditt detta inlägg, så kan jag både hålla med, instämma i det du skriver och även tycka att du talar lite i nattmössan.
    Nu är jag inte hundra år, och har inte mängder med förhållanden bakom min rygg som jag kan styrka min teori på, men jag skulle vilja säga att sex är förälskelse och inte kärlek.
    Förälskelsen till sex.

    Jag har fått lära mej, att det finns olika sätt att älska på, det är den första förkärleken ”förälskelsen” som infinner sej i början av ett förhållande, och kan hålla i olika länge, men tills ca 2års ålder.
    Sedan svalnar den av, olika fort för olika personer, vilket gör att den ena parten kan vara fylld av förkärlek medans den andre är påväg ur det stadiet.
    På väg ur och på väg att vakna, och det är då som man kan börja älska på riktigt.
    Ett engångsligg, är något facinerande, något nytt, något spännande och det ger en det där extra pirret, precis så som förälskelsen gör.
    En förälskelse och ett engångsligg ger utlopp för många liknande känslor.
    När man har haft sex med en och samma person i 3år, så känner man inte samma pirr, inte samma spänning och det är långt ifrån lika facinerande, man kan varandras kroppar, man vet oftast vad den andre gillar, och man går oftare pang på det, istället för att försöka sej fram, istället för att gå på upptäktsfärd..

    Det är nu man lär lära sej att kärlek, och att älska..
    Jag skulle vilja säga att älska är kärlek.
    Medans,sex är förkärlek!

    Hängde du med i mitt resonemang nu?

    Svara
  8. klumpesnusk Inläggsförfattare

    Linnea: Javisst förstår jag dig. Och jag vill än en gång understryka att det här bara är mina tankar – jag vill verkligen inte utmåla det som en universiell lösning som passar alla. Jag är inte ens säker på om det här tankesättet passar mig själv.

    Jag säger inte att man ska ha flera parallella förhållanden om man inte är känslomässigt redo. Jag vet att jag inte är det själv. Jag säger inte heller att man hejdlöst ska ut och knulla allt som rör sig helt hämningslöst. Däremot tror jag inte att man ska sky bort från att ”dela med sig” för i min teori och om man är mogen för det kan det bli precis lika speciellt.

    Så, se mitt inlägg som ett slags prov. För det var lite så jag kände mig när jag skrev det. Att våga skriva nåt. Sen om man vill leva därefter är upp till individen.

    Svara

Skriv en kommentar!