Multikärlek

Vi lever i relativt liberala tidsåldrar. Det är ingenting ovanligt att man har flera älskare/älskarinnor idag, och många par ägnar sig åt partnerbyten och gruppsex och annat trevligt. Jag har tyvärr inte provat på speciellt mycket av detta själv pga lite sviktande självförtroende, men jag drömmer om att en dag dyka ner i sänge med sambon och leka med en extra tjej.

För nåt år sen började jag lära mig om det här med polyamorösa förhållanden. Ett vanligt förhållande är ju ett monogamt förhållande av tradition. En man och en kvinna. Hela det köret som människor har envisats att köra med i hundratals år. Alla vet hur det funkar. Idag har det luckrats upp lite, och även om man är i ett monogamt förhållande kan man ha sexuella förhållanden på sidan, men utan att det inkluderar extra kärlek. Det är ungefär som att ha en knullkompis ovanpå sitt vanliga förhållande. Någon man har sex med, men någon som man kanske inte nödvändigtvis älskar.

Men ett polyförhållande är lite annorlunda. Det har sedan några år existerat en relativt liten minoritet som hävdar att människor har hittat på det här med monogama förhållanden själva, och att vi egentligen är polyamorösa varelser med förmåga att ha djupt kärleksfyllda förhållanden med FLERA människor samtidigt. Dessa människor säger att det monogama förhållandet är en konstruktion som vi själva har hittat på och begränsat oss till, och att om vi hittade tillbaka till oss själva skulle vi kunna leva i multi-förhållanden.

Tanken finner jag rätt intressant. Att ha flera flickvänner/pojkvänner (beroende på kön och sexuell läggning) och att ÄLSKA ALLA dessa. Att på en och samma gång vara kär i flera olika människor, och ha ett gemensamt och delat förhållande med dessa, precis som ett ”vanligt” förhållande förutom att man har flera parter i förhållandet.

Tänk exempelvis om man hade två flickvänner som man levde ihop med? Två varma kvinnor i sängen, och tänk då om dessa kvinnor i sin tur var både bisexuella och poly, vilket i sin tur leder till att de är kära i varandra? Den tanken gillar jag! 🙂

Det här med att hålla sex och kärlek åtskiljda känner jag nämligen är lite konstigt. Jag har haft sex med tjejer som jag inte varit kär i, men numera tror jag mer och mer på idén att sex och kärlek är en del av samma sak och att man kanske inte ska hålla dem åtskiljda som man normalt brukar göra. Det kan ju leda till problem om man har ett KK-förhållande och någon plötsligt börjar känna att de vill ha mer. Ett KK-förhållande baseras ju på enbart ett fysiskt förhållande, man träffas när man är kåt och knullar tills vätskorna lugnar ner sig igen, sen går var och en hem till sig.

Men människor är känslomässiga varelser såväl som sexuella sådana, och oddsen är stora att ena parten i ett KK-förhållande vill ha ”mer” än bara enkel fysisk njutning. Det här leder till problem, den som vill ha mer blir oftast sårad när den andra som inte vill ha mer bryter det hela. Det blir deppighet och dåliga vibrationer, och kanske har två människor som ändå tycker relativt bra om varandra sårat varandra så mycket att de inte kan umgås överhuvudtaget.

Men om alla älskade alla skulle det här kanske inte vara ett problem. Jag har blivit bränd av några förhållanden under min livstid, men jag tror ändå att människan är utrustad med en gränslös förmåga för kärlek. Kärlek kan ju komma i många former – man älskar sina föräldrar på ett sätt, man älskar sina vänner på ett annat, och man älskar sin partner på ett tredje. Osv osv osv. Men kanske är människan utrustad med en gränslös förmåga att älska ALLA?

Min sambo tycker dock att jag är ute och cyklar när jag är i de här tankegångarna. Kanske har hon rätt? Det är svårt att säga. Människor är ju komplicerade varelser, och alla väljer ju sin egen livsstil.

Men tanken på två varma kvinnor som värmer mig med såväl sin kärlek som sina kroppar är helt klart inspirerande…

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Multikärlek

  1. Pingback: sex med en vän « Klumpesnusk

  2. Pingback: hmm, det kanske inte är så omöjligt ändå? « Klumpesnusk & Nymfelin

Skriv en kommentar!